Strålande initierat om dagens Kina

Den som skriver om det samtida Kina måste skriva om hela världen, om naturresurser, säkerhetspolitik och handel såväl som Afrika, Ryssland och Europa. Det var längesedan Kina var den där sovande jätten som Napoleon varnade för vad den kunde göra när den väl vaknade. Den är numera klarvaken och den påverkar allt och alla jorden runt. 

 Det är alltså strålande att en erfaren ekonomijournalist som Gunnar Lindstedt ger sig på att måla en bred bild av Kina av i dag. Han ger inblickar i både vardagsliv och storpolitik samt, inte minst, i de olika ekonomiska relationer i vilka Kina sedan några årtionden spelar en nyckelroll.  

Lindstedt tillhörde som ung bokstavsvänstern som trodde på Mao, men ett besök redan på sjuttiotalet fick honom att inse att den propaganda han gått på var rakt igenom lögn. Maos olika försök att skapa entusiasm, från Det stora språnget till Kulturrevolutionen, hade enbart lett till ökat förtryck och många tiotals miljoner dödsoffer. Lindstedt lämnade den delen av vänstern, men fortsatte att intressera sig för och resa till Kina, inte minst under åren då landet, från och med 1979, tycktes öppna sig för omvärlden. 

Kinas ekonomi är i dag världens näst största, samtidigt som landet per capita befinner sig på tämligen låg nivå. Dess ekonomi växte till sig tack vare våra liberala principer. En klockartro på att frihandel och ökande resurser skulle göra så att Kina fick en medelklass som efter hand som den fick det bättre skulle kräva demokrati gjorde att så gott som alla demokratiska stater och internationella organ såg mellan fingrarna på brott mot de mänskliga rättigheterna, liksom på att Kina i praktiken ägnade sig åt protektionism.  

Det kinesiska kommunistpartiet styr allt i landet, det står över statens institutioner – eller sammanfaller med dem – och partiet gör allt för att få landets ekonomi att växa. Som Gunnar Lindstedt beskriver det har landet en strategi som går ut på att bjuda in utländska toppföretag, gärna sådana som utvecklar spetsteknologi, sedan kopiera denna och göra egna, billigare produkter med hjälp av stulen teknologi. Staten ger sedan de egna företagen möjlighet att exportera med subventionerad prissättning, vilket slår ut konkurrenter och ger Kina växande marknadsandelar. Han skriver exempelvis om hur Huawei fått 75 miljarder dollar för att kunna nå internationell framgång.  

Avsnitten i boken som handlar om svenska affärsmäns kombination av hänförelse inför alla de väldiga möjligheter Kina skulle öppna för oss och deras, i sammanhanget uttryckta, förakt för demokratiska processer tillhör det mest provocerande. Historien om Manyan Ng som härstammar från södra Kina, men som flyttade till Sverige som tonåring 1967 är en av dem med mera personlig vinkel som belyser förhållandena. Han arbetade i 40 år på ASEA, sedermera ABB men var även engagerad i kampen för mänskliga rättigheter i Kina. Detta var länge helt problemfritt.  

Under en affärsresa till Peking 2003 söktes han upp av den kinesiska säkerhetstjänsten, som försökte värva honom. Han stod emot och sade till och med rakt ut att kommunistpartiet är det kinesiska folkets värsta fiende. Han klarade av konfrontationen med agenterna, men efter några år fick han en ny chef på ABB, en som beundrade Kina. Denne höll, enligt Lindstedt, ett tal för 30 av ABB:s högsta chefer i vilket han glorifierade diktaturen och kritiserade demokratin. Manyan fick sluta på ABB 2011. 

Kina är, efter USA, det land som har flest dollarmiljardärer, 626 stycken. Många av de mest framgångsrika kinesiska affärsmännen, om det nu är rätta beteckningen, kommer från familjer som haft eller har höga positioner i kommunistpartiet. Deng Xiaopings familj är exempelvis numera mångmiljardärer. Tidigare presidenten Jiang Zemin har en förmögenhet som uppskattas till omkring 500 miljarder dollar, medan Xi Jinping bara har cirka 1,5 miljarder undanstoppat.  

Det sistnämnda hänger även samman med vad som borde ha varit en skandal: reportern på Bloomberg som skrev om detta utvisades från Kina och avskedades av sin amerikanska uppdragsgivare. Alla är medvetna om att man straffas om man skriver kritiskt om Kina eller någon i den kinesiska ledningen. Lindstedt lär få problem med att besöka Kina i framtiden. 

Vad är det som gör att Kina gång på gång lyckas slå blå dunster i ögonen på folk? Det verkar som om kritiskt tänkande och rimliga omdömen inte är möjliga då det gäller detta land. Delvis beror det väl på dess storlek, men också på många århundraden av mystifikation och fascination. Kina har sedan 1500-talets av lärda européer betraktats som en egentligen överlägsen civilisation. Jesuiterna som började färdas dit för drygt 400 år sedan rapporterade om landets väldighet och rikedomar bortom vår föreställningsförmåga. Sedan kom upplysningsmännens förtjusning i den förnuftiga staten, där ren meritokrati styrde. Så följde vänsterns vurm för Maos politiska experiment och slutligen det liberala knäfallet inför den ekonomiska utvecklingens potential.  

Men det verkliga Kina försvinner bakom dessa rökridåer som vi själva skapar. Lindstedts bok sammanflätar det personliga, möten med människor, med sakliga redogörelser för hur Kinas affärer med Ryssland utvecklats och vad de innebär för framtiden, inte minst militärt och geopolitiskt.  

Både på bredden och djupet ger han en övertygande, dessvärre skrämmande, bild av världen utifrån Kinas nya roll. Den som vill förstå vår tid och vad framtiden kan bära i sitt sköte gör klokt i att läsa honom.

***

Läs även: Litteraturhistorikern som kämpade mot nazismen

Läs även: En svart cykelstjärna bland alla vita