Svenskar lånar pengar till mat när priserna skenar
När matpriserna skenar lånar svenskar pengar för att kunna äta sig mätta. I Alla ska äta skildrar Elina Pahnke ett hungrande Fattigsverige.
Bild: Ikram Abdulkadir / Ordfront förlag
”Först kommer maten, sedan moralen”. Citatet är taget ur den tyske dramatikern Bertolt Brecht pjäs Tolvskillingsoperan. Den är förutom en riktlinje också en inspiration till titeln för Elina Pahnkes nya bok. Alla ska äta: Om mat, makt och moral började som en serie reportage i Aftonbladet kultur.
I fyra välskrivna artiklar satte hon sig till bords, åt, och samtalade med människor om hunger. Utgångspunkten var att hungern inte är slumpartad och inställningen att alla ska kunna äta. En berättelse om ett Sverige där politiker skyller på hungriga och lämnar människor som hungrar åt slumpen synliggjordes. Den historieskrivningen fortsätter här i boken, men vi får också följa med till England och den italienska ön Lampedusa.
Alla ska äta: Om mat, makt och moral
Elina Pahnke
Ordfront
Formen är blandad. Reportagen varvas med mikro- och makroanalyser. Möten med levande människor ramas in med teorier vilket gör boken levande i stället för abstrakt. Människor får ansikten och samhället får en kontext, passande nog också namnet på den plattform där Pahnke är politisk redaktör.
Det är en rik bok med många trådar och intressanta kapitel.
Hela Malmö har tagit historisk inspiration från den svarta medborgarrättsrörelsen i USA och håller frukostservering på Nydala.
”Klockan är åtta noll två och alla är bjudna till frukostbordet”. För att: ”Då, som nu, hade man kunnat fråga dem som delade ut smörgåsar om deras recept för samhällsförändring. De skulle kanske berättat om den ekonomiska orättvisan, om den institutionella rasismen, eller hur dessa två saker hängde samman: att det var svarta barn som förvägrades sina basala behov. Eller så hade de svarat följande: ägg, våfflor, pannkakor, potatis, juice, mjölk, bacon och korv. Varm choklad till barnen och kaffe till de vuxna.”
Farideh från Iran har trots sin vilja och ständiga försök att få arbeta slussats mellan olika praktikplatser för att slutligen avtackas med blommor, choklad och orden ”Tyvärr, Farideh”. Kapitlet om henne visar hur dyrt det är att vara fattig. ”Farideh gick tillbaka till Arbetsförmedlingen. Man måste nämligen arbeta också när det inte finns arbete, lön eller kollektivavtal. Man måste arbeta för socialbidrag och sjukersättning…”.
Jag får veta att svenskar är det tredje mest skuldsatta folket i EU. Hemskt. Jag nickar inkännande när Lyxfällan avhyvlas för att man framställer människor som tar lån som sämre människor i stället för att lägga skulden där den hör hemma: hos ett samhälle där klass och rasism skiktar människor. Ett där somliga skapar ett skuldsamhälle medan andra behöver skuldsätta sig. Som den ensamstående mamman Maria som är i behov av att varje månad låna en liten summa för att ens kunna äta.
Stilmässigt finns det skavanker att anmärka på. Det kan tyckas tacksamt att jämföra Ulf Kristerssons påstådda ätstörning med hur hans politik svälter samhällskroppen. Men blir ett pekoral: ”Statsminister kliver in och behandlar samhällskroppen som sin egen. Bort ska onödigt fett i form av välfärdsinstutioner och andra klassutjämnande verksamheter.”
Tematiken i kombination med författarens raka prosa som gnistrar till av återhållsam vrede räcker utan sådana jämförelser.
Det här är Elina Pahnkes andra bok. Sexjournalen hette den första där hon med sin medförfattare Karolina Hansson samlade fyrtio unga tjejer i en antologi med personliga texter om sex och lust. Den gjorde aldrig något för mig. Annat är det med Alla ska äta. De fortsatt eskalerande matpriserna får texterna att framstå som aktuella och akuta. Vilka som äger berättelser om vårt gemensamma samhälle är plågsamt tydligt. Pahnkes röst sticker ut och bidrar med en sannare sanning.
Toppbild. Elina Pahnke är aktuell med den nya boken Alla ska äta om klass och mat i Sverige. Foto: Ikram Abdulkadir/Ordfront förlag
***
Läs även: Bullerbyn – ett förlorat svenskt paradis
”Först kommer maten, sedan moralen”. Citatet är taget ur den tyske dramatikern Bertolt Brecht pjäs Tolvskillingsoperan. Den är förutom en riktlinje också en inspiration till titeln för Elina Pahnkes nya bok. Alla ska äta: Om mat, makt och moral började som en serie reportage i Aftonbladet kultur.
I fyra välskrivna artiklar satte hon sig till bords, åt, och samtalade med människor om hunger. Utgångspunkten var att hungern inte är slumpartad och inställningen att alla ska kunna äta. En berättelse om ett Sverige där politiker skyller på hungriga och lämnar människor som hungrar åt slumpen synliggjordes. Den historieskrivningen fortsätter här i boken, men vi får också följa med till England och den italienska ön Lampedusa.
Alla ska äta: Om mat, makt och moral
Elina Pahnke
Ordfront
Formen är blandad. Reportagen varvas med mikro- och makroanalyser. Möten med levande människor ramas in med teorier vilket gör boken levande i stället för abstrakt. Människor får ansikten och samhället får en kontext, passande nog också namnet på den plattform där Pahnke är politisk redaktör.
Det är en rik bok med många trådar och intressanta kapitel.
Hela Malmö har tagit historisk inspiration från den svarta medborgarrättsrörelsen i USA och håller frukostservering på Nydala.
”Klockan är åtta noll två och alla är bjudna till frukostbordet”. För att: ”Då, som nu, hade man kunnat fråga dem som delade ut smörgåsar om deras recept för samhällsförändring. De skulle kanske berättat om den ekonomiska orättvisan, om den institutionella rasismen, eller hur dessa två saker hängde samman: att det var svarta barn som förvägrades sina basala behov. Eller så hade de svarat följande: ägg, våfflor, pannkakor, potatis, juice, mjölk, bacon och korv. Varm choklad till barnen och kaffe till de vuxna.”
Farideh från Iran har trots sin vilja och ständiga försök att få arbeta slussats mellan olika praktikplatser för att slutligen avtackas med blommor, choklad och orden ”Tyvärr, Farideh”. Kapitlet om henne visar hur dyrt det är att vara fattig. ”Farideh gick tillbaka till Arbetsförmedlingen. Man måste nämligen arbeta också när det inte finns arbete, lön eller kollektivavtal. Man måste arbeta för socialbidrag och sjukersättning…”.
Jag får veta att svenskar är det tredje mest skuldsatta folket i EU. Hemskt. Jag nickar inkännande när Lyxfällan avhyvlas för att man framställer människor som tar lån som sämre människor i stället för att lägga skulden där den hör hemma: hos ett samhälle där klass och rasism skiktar människor. Ett där somliga skapar ett skuldsamhälle medan andra behöver skuldsätta sig. Som den ensamstående mamman Maria som är i behov av att varje månad låna en liten summa för att ens kunna äta.
Stilmässigt finns det skavanker att anmärka på. Det kan tyckas tacksamt att jämföra Ulf Kristerssons påstådda ätstörning med hur hans politik svälter samhällskroppen. Men blir ett pekoral: ”Statsminister kliver in och behandlar samhällskroppen som sin egen. Bort ska onödigt fett i form av välfärdsinstutioner och andra klassutjämnande verksamheter.”
Tematiken i kombination med författarens raka prosa som gnistrar till av återhållsam vrede räcker utan sådana jämförelser.
Det här är Elina Pahnkes andra bok. Sexjournalen hette den första där hon med sin medförfattare Karolina Hansson samlade fyrtio unga tjejer i en antologi med personliga texter om sex och lust. Den gjorde aldrig något för mig. Annat är det med Alla ska äta. De fortsatt eskalerande matpriserna får texterna att framstå som aktuella och akuta. Vilka som äger berättelser om vårt gemensamma samhälle är plågsamt tydligt. Pahnkes röst sticker ut och bidrar med en sannare sanning.
Toppbild. Elina Pahnke är aktuell med den nya boken Alla ska äta om klass och mat i Sverige. Foto: Ikram Abdulkadir/Ordfront förlag
***
Läs även: Bullerbyn – ett förlorat svenskt paradis
