Zelenskyj – Från clown till nationalhjälte

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj viftar bort jämförelserna med Churchill. Med en vits, naturligtvis.

Text: Bengt Jangfeldt

Bild: Bokförlaget Polaris / AP

Boken Volodymyr Zelenskyj: I huvudet på en hjälte kom ut i Frankrike före sommaren och publiceras nu i svensk översättning. Den är skriven av Régis Genté och Stéphane Siohan, två journalister som rapporterar för ledande franska tidningar och som ägnat decennier åt att analysera utvecklingen i Ukraina och andra forna sovjetrepubliker efter kommunistimperiets upplösning.

Att ge ut en bok om en pågående konflikt kan kännas frestande för ett förlag, av kommersiella skäl, men också därför att det fyller ett behov hos allmänheten. Men det är ett riskabelt projekt eftersom boken kan ha hunnit bli inaktuell när den når läsarna.

Volodymyr Zelenskyj: I huvudet på en hjälte – Régis Genté och Stéphane Siohan. Bokförlaget Polaris. Översättning: Nils Wadström.

Så är inte fallet med denna bok, vars fokus ligger på Zelenskyjs bakgrund och personlighet och det inrikespolitiska spel som ledde fram till valet av honom som president. Författarna tecknar ett balanserat porträtt av huvudpersonen och förklarar insiktsfullt det komplicerade inrikespolitiska spelet i Ukraina liksom "motsättningarna" mellan ryskt och ukrainskt inom landet (som blir mindre för varje bomb som faller). Ett exempel på utmärkt journalistik, helt enkelt, i flytande översättning av Nils Wadström.

Vid det här laget vet alla att president Volodymyr Zelenskyj inledde sin karriär som komiker. Han kommer från ukrainska industristaden Krivoj Rog, som har en övervägande ryskspråkig befolkning (därför skriver jag stadens namn på ryska, inte ukrainska). Hans första språk är ryska, hans publik ryskspråkig och hans ukrainska var mycket knagglig innan han beträdde den politiska arenan och tvingades lära sig landets officiella språk.

Volodomyr Zelenskyj blev omåttligt populär i rollen som ukrainsk president i komediserien Folkets tjänare. Foto: SVT

Vad kanske inte alla känner till är att Zelenskyj också varit framgångsrik ekonomiskt. Han är grundare och delägare i ett produktionsbolag värt tiotals miljoner dollar. Hans humorprogram har visats i ett tjugotal länder. Bolaget har lägenheter i London, och själv har han en femtonrumsvilla i Toscana.

Varför valde Zelenskyj att lämna detta angenäma liv och bli politiker? Valet var inte i första hand hans eget utan ett projekt som drevs av en ukrainsk oligark som ägde TV-kanalen som producerade Folkets tjänare, serien som gjorde Zelenskyj omåttligt populär i rollen som ukrainsk president. När man sonderade hans popularitet bland befolkning inför en eventuell presidentkandidatur, visade det sig att den fiktiva presidenten hade stora chanser att bli en reell sådan. Så blev det också. Oligarkens syfte med projektet var att öka sitt inflytande över den ukrainska ekonomin, men den förhoppningen kom (åtminstone delvis) på skam.

Volodomyr Zelenskyj blev vald med 73 procent av rösterna hos en befolkning trött på korruption och politiskt fulspel. I stället för en smart politiker fick man en president som saknade elementära kunskaper om ekonomi och politik, talade dålig ukrainska (och engelska), kände sig obekväm i sin roll och ofta gjorde bort sig.

Zelenskyj kunde aldrig ha blivit vald i Ryssland, men han blev det i Ukraina, ett land fyllt av paradoxer, där politisk och ekonomisk korruption lever sida vid sida med fria medier och en undersökande journalistik.

När han blev vald sågs han (bland annat av Putin) som en clown, en Coluche (Frankrike på 1980-talet) eller en Giuseppe Grillo (italienska Femstjärnerörelsen), men efter metamorfosen som han genomgått sedan den 24 februari jämförs han numera ofta med Winston Churchill. Jämförelsen kan synas ohemul, men är inte helt utan fog. Zelenskyj saknar Churchills bildning och politiska tyngd, men har som denne visat sig vara rätt man vid rätt tid, och båda har ordet i sin makt. Själv viftar den judiske komikern, Ukrainas folkvalde president Volodomyr Zelenskyj, bort likheten och pekar i stället på skillnaden: "Churchill drack mer än jag."

***