Bong Joon-hos filmer liknar ingen annans
Bong Joon-hos Parasit blev historisk när den tilldelades Oscarsstatyetten för bästa film. Nu är sydkoreanen aktuell med nya Mickey 17, en satir om fascismens uppkomst.
Bild: Pressbild
För snart sex år sedan fick den sydkoreanske regissören Bong Joon-ho ett sådant där genombrott som låter som om det vore påhittat.
Först vann hans film Parasit Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Under de kommande månaderna stormade filmen genom världen och vann fler än 300 andra internationell utmärkelser, för att vid 2020 års Oscarutdelning toppa detta med fyra statyetter, bland annat för både bästa film (första icke-engelskspråkiga vinnaren någonsin) och bästa internationella film. ”Jag tog det ganska lugnt, jag var inte 29, jag var 50, jag hade upplevt tillräckligt mycket redan”.
Nu är Bong Joon-ho åter aktuell, nu med science fiction-filmen Mickey 17, där han på sedvanligt sätt blandar drama och svart humor. Den är baserad på boken Mickey 17 av Edward Ashton, som kom 2022. Storyn utspelas i en dystopisk framtid, där Jorden blivit obeboelig. Den diktatoriske Marshall och hans hustru Ylfa har lett en expedition till en annan planet där de hoppas kunna bosätta sig. Med på rymdskeppet finns bland annat Mickey, som är en ”expendable”. Han skickas ut på livsfarliga uppdrag, om han skulle omkomma finns hans data sparade och en ny Mickey kan 3D-printas. En dag går det fel. Man tror den 17:e Mickey är död, man printar en ny, Mickey 18, men Mickey 17 lever – vilket innebär att det plötsligt finns två stycken Mickey på rymdskeppet.
I väst uppmärksammades Bong Joon-ho först för seriemördarthrillern Memories of murder. Efter flera inhemska filmer gjorde han med delvis amerikanska pengar Snowpiercer och Okja. Den förstnämndes köptes till USA av The Weinstein company, där man ville klippa om den. Bong Joon-ho säger:
– Det var en kamp, men till sist fick jag final cut, dvs det var min version som släpptes. Jag lärde mig läxan. Sen dess är det en princip att jag alltid ska ha final cut. Visst kan det bli diskussioner, många har åsikter. Men ”Mickey 17” ser ut som jag ville ha den, och det är jag glad över. Det var en lång process, men det gick smidigt och respektfullt.
The Weinsten company leddes av Harvey Weinstein, nu sedan flera år fängslad efter mängder av anklagelser om våldtäkter och andra sexuella övergrepp. När han var filmboss var han känd både för sitt översitteri och för att ständigt ge sig in i filmer och tvinga regissörerna att klippa om dem. Han klippte bland annat ner klassiker som Farväl min konkubin, Cinema paradiso och Gangs of New York. Det sägs att när Weinstein övervägde att klippa i Hayao Miyazakis Prinsessan Mononoke skickade Miyazakis producent ett samurajsvärd till Weinsein åtföljt av en not: ”inga klipp”.
Bong Jong-hos filmer liknar inte andras. Han har en bisarr känsla för humor, som kommer fram där man minst anar det – Memories of murder är en seriemördarthriller men har scener med ren buskiskomik. Och de som sett Parasit såg en välkomponerad mix av komik, social satir och ett avslutande blodbad. Han säger:
– Det är inte så att jag medvetet satsar på att ”här ska publiken skratta”. Och jag pressar inte skådespelarna att vara roliga. Jag berättar för dom vad som ska hända och sen ger det sig.
Hans satir är både bitsk och träffande. I Parasit handlade det om ett parasiterande från två håll, de rika utnyttjade de fattiga, de fattiga kom på ett sätt att parasitera på de rika. I Mickey 17 handlar det om utnyttjande av arbetarklassen och om uppkomsten av fascism. Bong Joon-ho menar att jobba med science fiction gör att han som regissör har mycket fria händer.
– I den nya filmen ville jag hålla mig nära vår verklighet. Den utspelas 2054, den generation som är ung i dag kan få uppleva det året.
Den verklighet som innebär att vi ska förlita oss på AI tycker han inte om.
– Varje kväll frågar jag mig själv: Hur kan jag skriva ett manus som en AI inte skulle kunna skapa? Hur kan vi överlista AI? Jag vill vara en författare som skriver ett manus om året som en AI aldrig skulle kunna replikera.
***
För snart sex år sedan fick den sydkoreanske regissören Bong Joon-ho ett sådant där genombrott som låter som om det vore påhittat.
Först vann hans film Parasit Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Under de kommande månaderna stormade filmen genom världen och vann fler än 300 andra internationell utmärkelser, för att vid 2020 års Oscarutdelning toppa detta med fyra statyetter, bland annat för både bästa film (första icke-engelskspråkiga vinnaren någonsin) och bästa internationella film. ”Jag tog det ganska lugnt, jag var inte 29, jag var 50, jag hade upplevt tillräckligt mycket redan”.
Nu är Bong Joon-ho åter aktuell, nu med science fiction-filmen Mickey 17, där han på sedvanligt sätt blandar drama och svart humor. Den är baserad på boken Mickey 17 av Edward Ashton, som kom 2022. Storyn utspelas i en dystopisk framtid, där Jorden blivit obeboelig. Den diktatoriske Marshall och hans hustru Ylfa har lett en expedition till en annan planet där de hoppas kunna bosätta sig. Med på rymdskeppet finns bland annat Mickey, som är en ”expendable”. Han skickas ut på livsfarliga uppdrag, om han skulle omkomma finns hans data sparade och en ny Mickey kan 3D-printas. En dag går det fel. Man tror den 17:e Mickey är död, man printar en ny, Mickey 18, men Mickey 17 lever – vilket innebär att det plötsligt finns två stycken Mickey på rymdskeppet.
I väst uppmärksammades Bong Joon-ho först för seriemördarthrillern Memories of murder. Efter flera inhemska filmer gjorde han med delvis amerikanska pengar Snowpiercer och Okja. Den förstnämndes köptes till USA av The Weinstein company, där man ville klippa om den. Bong Joon-ho säger:
– Det var en kamp, men till sist fick jag final cut, dvs det var min version som släpptes. Jag lärde mig läxan. Sen dess är det en princip att jag alltid ska ha final cut. Visst kan det bli diskussioner, många har åsikter. Men ”Mickey 17” ser ut som jag ville ha den, och det är jag glad över. Det var en lång process, men det gick smidigt och respektfullt.
The Weinsten company leddes av Harvey Weinstein, nu sedan flera år fängslad efter mängder av anklagelser om våldtäkter och andra sexuella övergrepp. När han var filmboss var han känd både för sitt översitteri och för att ständigt ge sig in i filmer och tvinga regissörerna att klippa om dem. Han klippte bland annat ner klassiker som Farväl min konkubin, Cinema paradiso och Gangs of New York. Det sägs att när Weinstein övervägde att klippa i Hayao Miyazakis Prinsessan Mononoke skickade Miyazakis producent ett samurajsvärd till Weinsein åtföljt av en not: ”inga klipp”.
Bong Jong-hos filmer liknar inte andras. Han har en bisarr känsla för humor, som kommer fram där man minst anar det – Memories of murder är en seriemördarthriller men har scener med ren buskiskomik. Och de som sett Parasit såg en välkomponerad mix av komik, social satir och ett avslutande blodbad. Han säger:
– Det är inte så att jag medvetet satsar på att ”här ska publiken skratta”. Och jag pressar inte skådespelarna att vara roliga. Jag berättar för dom vad som ska hända och sen ger det sig.
Hans satir är både bitsk och träffande. I Parasit handlade det om ett parasiterande från två håll, de rika utnyttjade de fattiga, de fattiga kom på ett sätt att parasitera på de rika. I Mickey 17 handlar det om utnyttjande av arbetarklassen och om uppkomsten av fascism. Bong Joon-ho menar att jobba med science fiction gör att han som regissör har mycket fria händer.
– I den nya filmen ville jag hålla mig nära vår verklighet. Den utspelas 2054, den generation som är ung i dag kan få uppleva det året.
Den verklighet som innebär att vi ska förlita oss på AI tycker han inte om.
– Varje kväll frågar jag mig själv: Hur kan jag skriva ett manus som en AI inte skulle kunna skapa? Hur kan vi överlista AI? Jag vill vara en författare som skriver ett manus om året som en AI aldrig skulle kunna replikera.
***
