Borg vs McEnroe – ett historiskt slag

John McEnroe inleder alla tiders tiebreak med att serva fel. Andraserven sitter i rutan och de tjugotvå minuter som sedan följer brukar kallas för de mest spännande i Wimbledons – kanske hela tennissportens – historia. Det är nätrullare, stenhårda smashar, rykande passerslag och långa bolldueller. Men magin handlar inte bara om själva tennisen. utan förstås också om den mytomspunna rivaliteten mellan två av 1900-talets största idrottsikoner.

Det är två olika temperament, eller diagnoser om man så vill, som ställs mot varandra på den rektangulära gräsytan. 21-årige McEnroe mumlar och utstöter höga rop, som en man på väg mot ett sammanbrott. Han missar en volley och faller kvidande ihop och blir liggande raklång på mage med ansiktet mot gräset. Borgs ansikte är blankt, som hos en tungt medicinerad patient. En tennisbana är – som alla som utövar och konsumerar sporten vet – en av få platser i samhället där det anses normalt att tala med sig själv. Men Borg tiger. Inte ens när han tappar sin racket mitt i serverörelsen rör han en min. Med sin lätt framåtlutade gång rör han sig med korta steg över banan och plockar upp redskapet igen. Ansiktet är uttryckslöst. Han studsar bollen, kastar upp och sätter i gång spelet på nytt. Det är en fascinerande studie i psykologi. Men för oss svenskar är Wimbledonfinalen 1980 något betydligt större än så. Den utgör ett så kallat definierande ögonblick i vår nations moderna historia. En händelse som har mytologiserats på kultursidor, i litteratur, i dokumentärserier på tv och nu senast på vita duken. I »Borg« gör Sverrir Gudnason rollen som en otäckt porträttlik Björn. McEnroe spelas av Shia LaBeouf.

Vid ställningen 6–5 i det fjärde setets tiebreak har Borg sin tredje matchboll. Men amerikanen har börjat dyrka upp svenskens trygga baslinjespel. I synnerhet den dubbelfattade backhanden fick en gång den legendariske tennisintruktören Percy Rosberg att förundrat att skaka på huvudet. Den liknade mer hockeyns slagskott än ett grundslag. »Knegartennis«, kallade han Borgs kraftfulla och fysiskt utmanande spelstil. Det läser jag i Mats Holms och Ulf Roosvalds reportage »När vi var bäst« (Offside Press 2014). I P1:s »Kropp och själ« beskriver tenniskommentatorn Mats Strandberg just klassbakgrunden – vid sidan av det blonda hårsvallet – som en avgörande orsak till dåtidens Borgmani. Han var reslig, noggrann och outtröttlig. En svensk mönsterarbetare.

Före Borg tillhörde tennisen överklassen. Sporten togs i slutet av 1800-talet till Sverige av dåvarande kronprins Gustaf, senare Gustav V eller Mr. G som han kallade sig i tennissammanhang. Tennis utövades av societetsfolk som ville sola sig i kunglig glans. Den besynnerliga poängräkningen med begrepp som »love« och »deuce« är en medvetet konstruerad elitistisk kod. Det har aldrig varit meningen att massorna ska förstå vad tennis går ut på. Även om Borg själv flydde till Monaco undan det svenska skattetrycket och levde jetset liv omgiven av fotomodeller och kokain så var det svenska tennisunder som följde hans segerrika karriär en triumf för socialdemokratin. Överklassporten blev en folkrörelse. Lilla Sverige var under 1980-talet en stormakt inom tennisen. Banor växte som svampar ur jorden i förortsbetong och i bruksorter. Inom de vita linjerna möttes alla på samma villkor, från kungligheter till Volvoarbetare. Ljudet av grymtanden och racketslag var ljudet av individuell autonomi och jämlikhet. Jag måste erkänna att doften av nya tennisbollar fortfarande får mig att fyllas av en bitterljuv nostalgi.

Med lite fantasi går det att betrakta Wimbledonfinalen mellan Borg och McEnroe som en ideologisk konflikt. De båda rivalerna representerar så att säga två olika manliga arketyper inom den moderna kapitalismen. Den tystlåtne industriarbetaren mot den fritänkande entreprenören. Trygghet var kärnan i socialdemokratin och den svenska modellen. Den som i omvärlden beskrevs som en medelväg mellan kapitalism och socialism. Ett samhällssystem som bland annat resulterade i en på alla plan fyrkantig bil: Volvo 240. Och precis som Volvo präglades Borgs spel av ett närmast neurotiskt säkerhetstänkande. Det var motståndaren som skulle göra alla misstag. John McEnroe, uppvuxen i en välbärgad familj från New York, representerade helt andra värden. Tim Adams beskriver i sin »I huvudet på John McEnroe« (Norstedts, 2004) amerikanens geniala spel som en strävan efter »ett slags instinktiv eufori«. Hans bortskämda uppsyn och barnsliga vredesutbrott kontrasterade inte bara mot Borgs inåtvända iskyla på banan, utan mot hela den svenska mentaliteten. Att brusa upp så där är inte förnuftigt, tänkte en hel nation framför sina tv-apparater.

Vid ställningen 7–8 har amerikanen sin första setboll. Borg har missat fyra matchbollar. Svensken är klädd i smalrandig tröja och kritvita shorts från Fila. »Mac« har Sergio Tacchini. Ett knallrött pannband håller de bångstyriga lockarna på plats. Borg spelar med ett stenhårt strängat träracket från Donnay. John svingar Wilson (men övergick senare i karriären till Dunlop). Jag kan fortfarande räkna upp exakt vilka klädmärken och sportfirmor som sponsrade spelarna i världseliten under Sveriges gyllene tennisera på 1980-talet. Barn har ett osvikligt minne för detaljer. Den mest betydelsefulla hittar man på John McEnroes fötter. Redan 1977 hade affärsmannen Phil Knight sett honom kvalspela på en av sidobanorna i Wimbledon. Amerikanen hade ett temperament och en intensitet som skilde honom från andra idrottsmän. Phil Knight var på jakt inte bara efter vinnartyper, utan vinnare som levde efter sina egna regler. Affärsmannen ville jobba med karaktärer som förkroppsligade en ny,  individualistisk attityd och antietablissemangsanda som han upplevde spirade i samhället.

Han erbjöd den unge McEnroe ett sponsorkontrakt och under resten av McEnroes karriär spelade han i skor från Nike. Den amerikanska skotillverkaren blev en ledstjärna i 1980- och 90-talets växande gränslösa och oreglerade ekonomi. Phil Knight sålde inte i första hand skor tillverkade i låglöneländer utan en känsla. Känslan förmedlades av de stjärnor Nike valde att samarbeta med. McEnroe var den förste. Efter honom följer ett pärlband av de senaste decenniernas allra största idrottsprofiler: Michael Jordan, Tiger Woods, Serena Williams, Cristiano Ronaldo. Nikes budskap till sina kunder i den globala ekonomin var att strunta i alla andra, följa sina egna regler och bli vinnare. I hemmet, på arbetsplatsen och i samhället. Just do it!

Vid ställningen 16–17 i tiebreak servar Borg och går på nät. McEnroe slår vad som ser ut som en beskedlig retur mitt i banan. Borg försöker lägga en stoppvolley men slår den under nätkanten. Matchen är utjämnad. 2–2. När svensken ligger under med 0–30 i egen serve i första gamet i avgörande set är är den omskakade publiken övertygad om att epoken Borg är över. Men spelarna följs åt till 6–6. Genom en osannolik mental och fysiskt kraftansträngning går Borg efter tre timmar och femtiotre minuter fram till sin åttonde matchboll. Bilden när Borg faller på knä efter att ha passerat sin rival med en backhand har etsat sig fast i det svenska kollektiva minnet. Två år senare lägger Borg av, endast 26 år gammal. I efterhand är det tydligt att det tappade tiebreaket innebar ett epokskifte. Borg kommer under återstoden av sin karriär aldrig att besegra McEnroe i ett stort mästerskap.

I världen utanför pågår samtidigt en tyst revolution. De välfärdsmodeller som vuxit fram efter andra världskriget överges. Marknadens osynliga hand förväntas styra demokratin in i framtiden. Trettio år av global kapitalism senare har världen drivit ut över mörka och farliga vatten. Europa är på väg att falla samman. Rasmotsättningar blossar upp på nytt i USA. Hela den liberala världsordningen tycks vara under omförhandling. Turbulenta tider kräver berättelser som definierar folk och nationer, vilket just nu avspeglar sig i biotablån. Efter brexit återvänder britterna till andra världskriget i dramat »Dunkirk«. Tyskarna ser »Farväl Europa« om författaren Stefan Zweigs tragiska livsöde. Amerikanerna återupplever 1960-talets rasupplopp i »Detroit«. Sverige? Vi drömmer oss tillbaka till en tennismatch på gräs.

Filmen »Borg«, i regi av Janus Metz Pedersen, går upp på svenska biografer den 8 september.

Fakta |Borg och McEnroe 

Björn Rune Borg föddes den 6 juni 1956 i Stockholm. Han växte upp i Södertälje.

Meriter: Vann under 1974–1981 elva singeltitlar i  Grand slam-turneringar, varav fem raka i Wimbledon och sex i Franska öppna.

Var rankad världsetta i 109 veckor åren 1979–1981.

Upptogs 1987 i International tennis hall of fame.

John Patrick McEnroe föddes den 16 februari 1959 på U.S. Air Force hospital i Västtyskland. Växte upp i New York-stadsdelen Queens.

Meriter: Sju singel- och tio dubbeltitlar i Grand slam-turneringar.

Var rankad världsetta i 170 veckor 1981–1985.

Totalt 77 singel- och 71 dubbeltitlar i ATP-turneringar.

Upptogs 1999 i International tennis hall of fame.