Bröllopsbesvär

Han var ung, stilig och kom från ingenstans. I självbiografin »Min far hade en dröm« visade han sig villig att dela med sig av sitt förflutna och sin familjs brokiga och dramatiska historia på ett fängslande sätt.

Barack Obama är intresserad av skönlitteratur och sociala medier och gjord av det stoff som drömmar vävs av. Under valkampanjen visade sig hans organisation nyskapande när det gällde att använda Facebook, Myspace och Twitter maximalt. Inte konstigt att han redan i början av sin karriär blev utsedd till Hollywoods kelgris.

Pengarna strömmade in. Checkar på sexsiffriga belopp skrevs ut av filmmagnater som Tom Hanks, George Clooney och Stephen Spielberg. Spaltkilometrar skrevs om den demokratiske presidentkandidatens nära relation till underhållningsindustrin och kulturvärlden i största allmänhet.

Fyra år senare närmar sig president Obama slutet av sin första mandatperiod. Någonting har hänt. Om några månader, när Hollywoodstjärnorna och demonproducenterna och Los Angeles övriga bossar kliver in i vallokalerna, kommer de säkert att lägga sin röst på Obama, tippar brittiska The Independent i en analys. Men det är inte säkert att de gör det med samma glödande entusiasm som förra gången.

En av anledningarna är att Barack Obama och demokraterna i vissa ögon har misslyckats med att leverera. Norman Lear, grundare av den vänsterliberala organisationen People for the American Way, PFAW (med berömda och stormrika medlemmar som Alec Baldwin, Leonardo DiCaprio, Kathleen Turner och Jamie Lee Curtis), säger att bara tanken på Obamas prat om »förändring« gör honom arg:

– Han kan inte bestämma sig när det gäller någonting. Han darrar som en kompassnål. Precis som demokrater brukar göra, beklagar han sig i The Independent.

Lear menar att Obama – trots att presidenten genomfört sjukvårdsreformen, en av de största sociala reformerna i amerikansk historia – har svikit när det gäller de utlovade skattehöjningarna för de rikaste, och att han svävar på målet när det gäller den ökade främlingsfientligheten i USA. Det går inte ens att lita på honom när det gäller frågor om tortyr och invandrares rätt i samhället.

Frustrationen var kännbar när PFAW i december firade sin 30-årsdag på Beverly Wilshire Hotel – en tillställning där gästerna fick betala från 3 200 ända upp till 64 000 dollar per kuvert.

Lear, som närmar sig 90-årsåldern, är en man som följer sin övertygelse. Redan för flera decennier sedan var han en av tv-världens mäktigaste, producent av populära tv-serier som »All in the Family«, »Sandford and Son« och »The Jeffersons«. En morgon på 1980-talet satte han på tv:n och fick se Jimmy Swaggart, en av de nya tv-evangelisterna, uppmana tittarna att be för att mer vänsterorienterade medlemmar av Högsta domstolen skulle försvinna. Där och då insåg han styrkan i kombinationen politik och religion, och bestämde sig för att bekämpa den.

Under 1980- och 90-talen befann sig PWAF i den politiska debattens epicentrum. Man iscensatte pr-kampanjer och väckte åtal mot politiska meningsmotståndare på högerkanten. Under hot om rättsliga följder tvingades grundskolorna i Texas att undervisa i evolutionslära och högerdomaren Robert Bork hindrades från att bli invald i Högsta domstolen.

De senaste åren har kampen framför allt gällt rätten till aborter, homosexuella äktenskap och medborgarrättigheter. I ett politiskt klimat som mer och mer domineras av högerdebattörer engagerade i Tea Party-rörelsen eller Fox News har organisationen blivit en viktig demokratisk motkraft. Men nu är alltså många av dess medlemmar missnöjda med Obama.

Och kanske är det så att den president som mer än någon tidigare utlovade »förändring«, inte bara av samhället utan av själva tidsandan, har gett förvånansvärt få avtryck i kulturen.

– Mycket lite har förändrats, säger Per Wirtén, socialliberal debattör och författare till flera uppmärksammade böcker om USA:s historia och politiska liv.

– På samma sätt som kulturlivet hukade i skuggan av terrordåden 2001, hukar det nu i skuggan av den ekonomiska kraschen 2008. I populärkulturen är det däremot business as usual, tv-serier som »Damages« och »Homeland« handlar fortfarande om konspirationsteorier och krigen i Asien.

Förra sommaren vistades Per Wirtén några månader i Chicago och då tyckte han ändå att det var ett förändrat USA han mötte.

– Symbolerna för kriget mot terrorismen var borta, allt det patriotiska snacket. Det var fler beväpnade soldater på flygplatserna i London och Paris än i Chicago. Samtidigt verkade det lokala och offentligt finansierade kulturlivet hårt pressat. Delstaternas urusla ekonomi har naturligtvis påverkat det precis som allting annat. Kulturarbetarna har ingen anledning att jubla.

Konservativa debattörer menar att det har blivit mer och mer accepterat att vara höger i Hollywood. Svenskbaserade republikanen Billy McCormac, pr-konsult på byrån Prime, förutspår en ny trend:

– Nybildade föreningen Friends of Abe och sajten Big Hollywood riktar sig till det man skulle kunna kalla för kulturhögern. Men det är för tidigt att säga hur detta kommer att påverka kulturutbudet, säger han.

Ett ännu större hot mot Obamas image som kulturetablissemangets älskling har debatten om Sopa och Pipa inneburit.

I januari protesterade tiotusentals webbplatser och miljontals användare mot de amerikanska lagförslagen Stop Online Piracy Act (Sopa) och Protect Intellectual Property Act (Pipa), som anses hota yttrandefriheten på internet.

Protesterna gav resultat. Vita huset meddelade så småningom att Pipa skjuts på framtiden. Kort därefter tillkännagav republikanen Lamar Smith, som står bakom Sopa, att även det lagförslaget lagts på is. Trots detta verkar det fortfarande finnas ett starkt stöd i senaten för någon sorts förstärkt lagstiftning mot piratkopiering. Kritikerna menar dock att Sopa och Pipa är för löst formulerade och öppnar upp för missbruk. Ett fåtal olagliga länkar kan få hela webbplatser blockerade, något som kan utnyttjas av stora mediehus för att stoppa konkurrenter och uppstickare, skriver till exempel chefredaktören för svenska webtidningen Swelockers.com.

De båda lagförslagen har lett till en allvarlig konflikt mellan två stora amerikanska maktfaktorer. Hollywood och medieindustrin vill ha kontroll över sina upphovsrättsskyddade verk och produkter. Internetjättarna i Silicon Valley – av ständigt växande betydelse för USA:s ekonomi – ser förslagen som hot mot deras och kanske hela internets framtid. För många av Hollywoods mer inflytelserika aktörer kom därför Obamas beslut att fjärma sig från Sopa och Pipa som något av en chock.

– Jag har hört att Hollwoodcheferna både som individer och grupp delar in tiden i ett före och efter piratkopierings-debatten och vägrar att ge mer pengar till Obamas kampanj, säger Nikki Finke, en Los Angeles-baserad reporter, till CBS News.

Skådespelare och filmskapare röstar inte bara efter ideologi, de ser också – liksom de flesta andra – till egen vinning. En som har tagit fasta på dubbelmoralen hos demokraterna är den konservative journalisten och författaren Jason Mattera som arbetar hårt på att smutskasta Obama-administrationen. Han har kommit ut med en bok med den spektakulära titeln »Hollywood Hypocrites: The Devastating Truth About Obama´s Biggest Backers«. I den gör han upp med Hollywoods elit, många av dem demokrater och supportrar av Barack Obama. Mattera beskyller dem för att vara pseudoradikala – champagne- i stället för rödvinsvänster – som gärna predikar miljömedvetenhet och social rättvisa så länge det inte går ut över deras extravaganta livsstil. Ta till exempel sångerskan Barbra Streisand, som redan 2005 påstod att hon tog hotet om global uppvärmning på allvar, men som lägger flera hundra tusen kronor årligen på bevattning av sin gräsmatta. Eller filmstjärnan Harrison Ford, som är vice ordförande för en internationell organisation för biologisk mångfald, men som privat äger flera jetplan och erkänner att han gärna använder dem för tripper till populära hamburgerrestauranger.

– Man kan knappast beskylla Obamas fans för att leva upp till det budskap de predikar, sa Mattera nyligen till nättidningen US News & World Report.

Mest förvånande av alla avslöjanden i Matteras bok är kanske att rockartisten och ärkedemokraten Bruce Springsteen, som offentligt har fördömt skattesänkningar för de rika, privat hävdar att hans stora egendom i New Jersey i själva verket är en jordbruksfastighet som ett sätt att slippa hög fastighetsskatt.

Men samtidigt tippar Mattera att stödet till Obama kommer att vara fortsatt starkt. Två av presidentens mest inflytelserika anhängare, producenten Harvey Weinstein och bolaget DreamWorks animationschef Jeffrey Katzenberg, har skramlat ihop över en halv miljon dollar till valkampanjen. De står kvar vid hans sida.

Oavsett hur det går med Hollywood, tyder Obamas beslut att skrinlägga Sopa och Pipa på att han värderar stödet från sina unga internetanvändande väljare högre än det från de etablerade kulturmogulerna. Det verkar klokt. Presidentvalet 2008 har redan gått till historien som det val där de sociala medierna på allvar visade vilken politisk genomslagskraft de har.