Cancellera inte komikern för att den gör sitt jobb
Thomas Järvheden, politiskt inkorrekt komiker och musiker, förtjänar en större publik än han redan har.
Toppbild: TT
Härom veckan kvällslandade jag i en för mig ny och alldeles ljuvlig sommarbekantskap: Skottvångs Grufva.
Beläget i djupa Sörmlandsskogen – ungefär mitt emellan Mariefred, med slottet ni vet, och Gnesta, med kultförklarade gatuköket Gnesta Kurre som illa bevarad hemlighet – lever här natur och kultur i skönaste förening.
Naturen är på ditvägen ”gratis”, för mig och fyllechaffis Peter, när vi snirklar oss fram på nästan-öde kurvig väg genom julidjupgrönt grönskande blandskog. Rådjur i rörelse. Silat kvällsljus genom trädkronor. Nyss vita molntussar som börjar dra mot orange-grått och tusen tokiga nyanser däremellan.
Mycket av det bästa i livet är faktiskt gratis, när man tänker efter. Inte själva varukorgen på lokala ICA, men tacket och leendet mellan dig och kassören/kassörskan när transaktionen avslutas. Inte leverpastejen på barnens picknickmackor – asken på 250 gram kostar runt 20 spänn – men pappaglädjen i att bre den på icke-gratis-baguette-halvorna är också gratis.
Och sjön du i natt ska kvällsdoppa dig i – jättegratis!
(Ordet gratis går för övrigt tillbaka på det latinska ”gratiis”, vilket betyder "av nåd"; innebärandes att man får något till skänks, det vill säga utan motprestation.)
Thomas Järvhedens egensinniga textvärld och tonsäkra tonsiller förtjänar en ännu större publik än den han redan har.
Nog nu om ”gratis” och transport. Vi är framme, jag och fyllechaffis Peter. Förväntansfullt parkerandes bilen, inser vi att vi anlänt till 1500-talet. På det trevligaste av alla sätt, ska snabbt tilläggas. Vi drabbas inte av Gustav Vasas tandvärk – men vi kan vandra i pietetsfullt bevarad gammal gruvmiljö.
Här bröts malm. Här levde och dog man, man och kvinna, och man och kvinnas barn, i släktled efter släktled. På nätet läser jag att ”från början hissade man upp malmen med hjälp av körvandring med hästar eller oxar. Två sådana inrättningar har funnits strax öster om Porthålets dagöppning.”
Porthålets dagöppning… Skriv en dikt om den, Göran Greider eller Katarina Frostenson! Den bör givetvis besjungas.
Jag behöver inte berätta mer om platsen, ni har nästan alla varit där; i ost och väst, nord och syd. Kulturbygd, inte sällan avsides, som kommer till levande liv om sommaren, när farbarhet och tidstillgång driver intresse och möjliggör ekonomi.
På Skottvångs Grufva – sedan ett antal år tillbaka drivet av ett musikälskande entreprenörspar – är det maxutdelning för oss gäster denna kväll. Själva restaurangdelen, uppdelad i utegrill och innesittning, beroende på evenemangstyp, väder och säsong, levererar top notch. Och mitt i skogen och maten och kultur- och gruvmiljöerna finns en sprillans musikscen. (Ryktet – vilket jag snart ska ana är sant – säger att scenen rattas av en av landets främsta ljudtekniker.) Läs Skottvångs kalender, och ni ser att många framstående musikanter hittar hit.
Under två politiskt korrekta sekunder av samhällsfilosofiskt vemod hinner jag tänka, mellan två låtar: Varför är det så VITT här?
Jag och fyllechaffis Peter har kommit till detta opretentiösa paradis inte bara för att moffa grillbuffé och grotta ner oss i gruvkunskap – utan främst för att spisa artist.
Kvällens dragplåster heter Thomas Järvheden, skönsjungande singer/songwriter, tillika komiker. Med sig har han enligt programmet Pilsnerkvartetten, bestående av kompgitarrist Robin. (Ja, ni räknade rätt, kvartetten summerar till en medmusikant. Men ett sjujäkla drag blir det ändå!)
Från klockan åtta, med fortfarande smakrikt grillflott på läpparna och under en sjunkande men ännu värmande julisol, undfägnas sedan vi gäster med smäktande vacker musik av två hypermusikaliska charmtroll på denna intima utescen mitt framför nosen – med grymt ljud, ska tilläggas.
Det är en fröjd att leva.
En speciellt svensk fröjd? Vet inte, men någonting i min halvsmälta livserfarenhet viskar att denna lyckade legering av kulturmiljö, entreprenörskap, historia med djupa rötter och livs levande lajvig musikscen, mjukt omgärdad, samtidigt strängt vaktad, av tall och gran och björk – träd som i många fall ska överleva oss alla – är nästan lika svenskt som Kalles Kaviar, Bellman, Spotify och IKEA.
Under två politiskt korrekta sekunder av samhällsfilosofiskt vemod hinner jag tänka, mellan två låtar: Varför är det så VITT här? Varför inga ”nya svenskar” i denna ljuva sommartid där själen glädjs av den store Gudens gåvor? I detta specifika fall alltså bestående vacker kultur i vacker natur.
(För övrigt tänkte jag exakt samma enochenhalvdimensionella tanke juli förra året, när Ulf Lundell på ett tok-ariskt blont Solliden lirade underbar gubbrock – till jublande, refrängsjungande publiksvar – och gubbhatade på SD i mellansnacken, nästan helt utan gensvar.)
Hallå, kära invandrare! Var är ni? Sommar och sång, skarpa texter, scenisk briljans, lite sprit i strupen före biljettpassage, symfonisk fågelsång, doft av svett och skog och senap, och seklers surr av suckar och strävan.
WE’RE GIVING YOU OUR BEST! HÄNG PÅ!
Svenska komiker har plågsamt länge överbetonat Predikan och underbetonat Punchline.
Nu något om huvudnumret för kvällen, artisten Thomas Järvheden. Med tre skivor i bagaget och ett flertal succéfyllda turnéer, är han sedan länge etablerad som en hypermusikalisk ordkonstnär med stark scenkarisma – en omvänd Cornelis: Järvheden är smal och blond, Cornelis var ju tjock och mörk; men ändå kanske fortfarande precis under radarn för somliga av er?
Synd, i så fall, tycker jag och fyllechaffis Peter. För rimsmeden Järvhedens egensinniga textvärld och tonsäkra tonsiller förtjänar en ännu större publik än den han redan har.
Sa jag förresten att han i en låt lyckas rimma sitt efternamn Järvheden med ”reservdelen” när han sjunger att andra dottern kom till som organtransplantations-backup till den första, så älskade och viktiga dottern?!
Well, nu har jag sagt det. Här en länk.
Några fler låttips följer nu:
- Allsångsvänliga ”Idioter”, där han folkföraktande besjunger världens alla pappskallar och puckon med skadad DNA-sträng (alltså de flesta av oss).
Om det är svårt för mig, hur gör alla pulver?
För det är idi-idi-idi-idioter överallt (överallt)
Ja, man ser idi-idi-idi-idioter överallt (överallt)
Fullt av massa stollar, IQ-badbollar
Vart man än kollar i vårt land…laaand
Ja, man ser idi-idi-idi-idioter överallt… (överallt)
- Konsertinledande ”CP”. I vilken han beklagar sig över att se normal ut, till skillnad från många andra komiker, som tjänar pengar på sin fulhet och sina handikapp: ”Jag är inte adopterad flykting med intressant färg/varken indier, rödhårig, lång och lesbisk eller dvärg/Jag är inte ens CP, inte CP, CP, CP, CP…”
- "Invandrarkiss": Låten handlar om att få en kallsup under insjöbad, men det smakar salt. Varpå det uppenbart fördomsfulla låjaget tänker att: ”Det kan vara invandrarkiss, invandrarkiss i vaaaaaattnet… invandrarkiss, invandrarkiss i vattnet."
- Järvhedens romance-sång par preference heter ”Om vi vore bögar”:
Vi är såna kompisar som kommer så där härligt överens
Och eftersom du är man har du sällan någon svacka som vid mens
Dina energier passar med mina
Våran vänskap kommer aldrig nånsin sina
Vi är inte bögar
Men om vi vart det skulle vi säkert vart ett par
Mmmmm
Vi är inte bögar
Men om vi vart det skulle du inte haft nåt rövhål kvar
Mmmmm…
- "Samtycke": Tyvärr ej spelad på Skottvångs Grufva. (För magstark för publiken?) Till, typ, fransk sängkammarschlager sjunger han en förförelselåt där mannen önskar/kräver samtycke av kvinnan före sex:
Samtycke, samtycke, samtycke, samtycke
Mmm, ett muntligt avtal som är juridiskt bindande
Samtycke, samtycke, samtycke, samtycke
Baby, tycker du jag är framfusig, när jag ber dig signera det här skriftliga avtalet också?
(Men nu får du fan ge dig)
Samtycke, samtycke, samtycke, samtycke
Finns digitalt där i surfplattan, du kan signera med
Bank-ID, bank-ID, bank-ID, bank-ID
Mmm, det är så skönt när man kan signera
Samtycke, samtycke, samtycke, samtycke
Vart ska du gå nånstans, baby?
- En dålig morgon känner han att han har ”Naziguld i mund”. Ur refrängen hämtar vi den effektfulla ordrepetitionen ”Nazi, nazi / Nazi nazi / Nazi nazi! (Prova få allsång på det, och se om ni kan!)
Jag och fyllechaffis Peter skrattar nästan ihjäl oss under konserten, liksom 86,3 procent av publiken. 13,7 procent garvar också, men stumnar en smula inför Järvhedens allra hårdaste puckar.
Varför är han så bra? Några uppenbara svar: extremt rimbegåvad, superblick på oss människor och våra vardagsbeteenden (inklusive själfull självironi), musikaliteten, rösten, scennärvaron med tillhörande improvisationsförmåga, yada yada…
Men, inte minst: Järvheden har fokus på Uppdraget. Vad är då en komikers uppdrag?
ATT VARA ROLIG, FÖR BÖVELEN!!!!!
Punkt slut.
Samhällsdiskussion, visst, okay; hata på SD, jaja, okay, du gör vad du vill; radikalfeministiska one-liners, om du känner för det, kör; Göran Persson är tjock och Donald Trump har konstigt hår och är JÄTTERASIST… gäsp gäsp… Ordet är fritt, och alla med scen och mikrofon får förstås säga sitt. Men: Generellt om svenska komiker – och inte bara svenska – måste sägas att de plågsamt länge överbetonat Predikan och underbetonat Punchline.
Var rolig, din djävul!!! Det står i alla dina till budord. Vill du bedriva politik? Skriv en insändare, starta ett parti, gå med i Amnesty… whatever!
Cancellera inte komikern! Han/hon gör ju bara sitt jobb när han/hon trampar över, precis som en minröjare.
Komikerräven Mårten Andersson lyfte problematiken här i Fokus i våras. Att somliga inte fattar att ett skämt för det mesta bara är ett skämt! Det funkar. Eller funkar inte. Politiska syften och – värre: godhetssignalering, och – ännu mycket värre: cancelleringskultur – riskerar att döda humorn.
Vid sidan av huvudsyftet att locka till skratt, har humorn ett annat uppdrag: gränstestning. (Likt tre-åringen som säger ”bajs”; hon testar också frimodigt gränser). Gränstestare kommer – per definition – att ibland kliva över ”gränsen”. Skrattade ingen? Stryk skämtet. Blev skämtet väldigt sårande för någon du inte ville såra? Skriv om.
Men cancellera inte komikern! Han/hon gör ju bara sitt jobb när han/hon trampar över, precis som en minröjare. I ovan apostroferad Mårtenintervju adresseras det blodtörstiga cancelleringsdrevet mot komikern Simon Gärdenfors för några år sedan, förorsakat av att han under artistpseudonymen Mr Cool i grova ordalag drivit med gangster-rap.
En sak jag inte skrev ut: Mårten berättade att det drivits cancelleringskampanjer från ledande vänsterkomiker också mot Thomas Järvheden (Thomas bekräftar detta när jag pratar med honom i samband med Skottvångs-giget).
Varför?
För att han – briljant i mitt och fyllechaffis Peters tycke – drivit med kidsen i ”Orten” och förklaringarna till varför de kastar sten på polisen. Järvhedens Orten-alter-ego, ”Lil’ Bråk” rappar fram förklaringarna… Som kan vara att man förlorat i rundpingis, att glassen 88:n smakar konstigt, att man fått punka på cykeln eller slut på mobilens kontantkort …: ”Brottslighet är aldrig individens fel/Det är samhällets, de sa dom i en debattpanel”
Denna komiskt drivna problematisering av förortsattityder ansågs av vissa andra – uppenbarligen humorlösa komiker – vara rasistisk. Döm själva!
Trots sångerna om naziguld i mund och handikappade komiker och lättkränkt invandrarungdom blev ingen våldsbejakande nazist eller rasist.
Cancelleringsförsöken i svallvågorna av ”Kasta sten” förmådde inte slå sönder bandet mellan Thomas och hans publik. Det kan jag och fyllechaffis Peter se och höra med blotta ögat. Och örat, denna förtrollade julikväll vid Skottvångs Grufva. Bandet är alldeles för starkt, inte minst alltså beroende på att Järvheden inte lyssnat på De Förnumstiga, som säger att humorn bara får slå uppåt, inte neråt.
Den får självfallet slå åt alla håll. Bara det är roligt.
Och vet ni vad? Trots att homosexuellas kärleksliv beskrevs i brutala termer, trots antydandet att man kan älska barn olika mycket, trots sångerna om naziguld i mund och handikappade komiker och lättkränkt invandrarungdom, så satt publiken snällt på sina platser. Ingen blev våldsbejakande nazist eller rasist, ingen betedde sig illa mot barn eller sexuella minoriteter. Och ingen sökte upp närmsta småbåtshamn för att puckla på seglare efter "Seglartango", i vilken han driver hårt med seglarfolket och den terminologi som råder på båtar, där knut heter knop och höger styrbord.
Vi förstod att det hela var på skämt.
Fokus kräver nu: Järvheden på Skansens Allsångs-scen med Pernilla nästa sommar! Gärna då ledandes tusentals strupar i munter samsång: ”Idi-idi-idi-idioter överallt!!!”
Läs även: Mårten Andersson: ”Man väljer sina krig”
