Därför älskar de Dagerman

Nej, det är inte bara Jean-Marie Gustave Le Clézio, årets Nobelpristagare i litteratur och Stig Dagerman-pristagare, som läser Stig Dagerman i Frankrike. Även om han har varit och är den som kanske betytt mest för introduktionen av Dagerman på franska, ända sedan 60-talet.

I Frankrike läser alla Stig Dagerman.

Också italienarna läser den svenska författaren med stigande intensitet, inspirerade av den franska Dagermanvurmen. Tyskarna och holländarna likaså. I engelskspråkiga länder går han däremot inte hem: där uppfattas han som för gloomy, för dyster, mörk och ångestladdad.

Men det är just det som främst de franska läsarna tilltalas av. Det framgår bland annat av litteratursociologen Karin Dahls färska avhandling där hon undersöker hur Stig Dagermans verk tagits emot i Frankrike och Italien, »La mythification d’un écrivain étranger« (Göteborgs universitet och L´École des hautes études en sciences sociales, Paris).

Karin Dahl lyfter fram tre huvudskäl till Stig Dagermans postuma framgång i Frankrike: introduktörerna – författare som Le Clézio och en lång rad kritiker vilka hyllat hans romaner, noveller och skådespel – samt mytifieringen av författaren, och de särskilda kvaliteterna i Dagermans texter.

De särskilda kvaliteterna och fransmännens mytbildning kring Dagerman hänger ihop. För de franska läsarna i gemen – och för kritikerkåren – är författaren från Älvkarleby en sinnebild för svensken, och nordbon. Han uppfyller en lång rad förväntningar, väcker associationer till och förstärker redan existerande myter: han är den »typiske« mannen från det avlägsna och mörka Norr, där det råder evig vinter också i själen. Recensenterna har ofta och gärna refererat till klimatet i sina omdömen – någon har exempelvis uttryckt att Dagermans ord är som ristade i is. Hans självmord i relativt unga år har också bidragit starkt till mytifieringen.

Visst, det rör sig om stereotypa föreställningar om le grand Nord och vårt svenska kynne. Man kan tycka att det är ytliga och något ensidiga utsagor. Och att det handlar om just exotism, där Stig Dagerman intar rollen som den intressante Främlingen. Men samtidigt, menar Karin Dahl, kan fransmännen identifiera sig med något i hans berättelser.

– De känner igen något av sin egen litteratur hos Dagerman. Främst existentialismen, och främst då Camus. Flera teman går igen hos båda författarna. Någonting här speglar också den franska folksjälen, säger hon.

»Vårt behov av tröst är omöjligt att mätta«, skrev Stig Dagerman en gång, sent i sitt liv. Uppenbarligen talar det starkt också till franska hjärtan.