Den giriga mecenaten
Nu måste även den bäste gå med mössan i hand för att kunna jobba professionellt, förfärade sig Andreas Ekström i Sydsvenskan den gångna helgen.
Den som gick med mössan i hand var den erfarne radiojournalisten Eric Schüldt, som tillsammans med Per Johansson, doktor i humanekologi, ville göra en uppföljare till deras hyllade poddserie »Människan & maskinen«. När Sveriges Radio sa nej startade de en crowdfundingkampanj, de bad alltså allmänheten om stödpengar.
Efter artikeln i Sydsvenskan rasslade det till rejält i Schüldts och Johanssons pengapåse.
Målet, 75 000 kronor, var vida uppnått och serien blir nu av.
Men vad kan vi lära av historien?
Andreas Ekström har givetvis en poäng när han ifrågasätter samtidens så kallade kärlek till kultur, berättelser och innehåll. I en sådan tid borde väl välproducerade program som vågar stanna upp och reflektera kring vad det är att vara människa, ha en given plats.
Men jag har svårt för mössan i hand-retoriken. Som vore det nesligt att be om pengar. Farhågorna som fanns då, i början på 80-talet, när Volvo som första svenska företag gick in och sponsrade Göteborgs symfoniorkester, kom snabbt på skam. Det blev inget petande i det konstnärliga från finansiärernas sida, ingen sämre kultur.
Bara företagsnamn på en teaterbiljett och i värsta fall, en fet logga i foajén.
Som kulturkonsument är det inte särskilt svårt att stå ut med.
Problemet är alltså inte sponsorerna, utan konsten att hålla dem så långt borta från produktionen som möjligt.
Men med poddradioexplosionen har något hänt. Gränserna tänjs. Vi har fått vänja oss vid att världens mest populära podcast »Serial« inleds med röster som fnittrar sig igenom uttalet på en global mejltjänst och att Kristoffer Triumf måste snacka lite halspastiller först, innan han går över till att presentera sin gäst i »Värvet«. Du kan delta i en tävling också, på företagets facebooksida, glöm inte det!
En logga, nej det duger inte längre.
Den som vill sponsra »Myter & Mysterier«, Schüldts och Johanssons poddserie, kan casha hem både det ena och det andra. 5 000 spänn och du och ditt företag blir omnämnd som stolt sponsor i slutet av varje program, 6 000 spänn och du får också med ett kort reklaminslag om ditt företag, samt en logga på sajten, 10 000 spänn och du får ett exklusivt prat, enkom för dig, om precis vad du vill.
Egennytta tycks vara mecenatsamhällets nya dygd.
På sin blogg har journalisten Sam Sundberg inlett en serie om tidningars sajter där han jämför svenska sajter med utländska.
Domen är hård: de svenska tidningarna slarvar bort läsupplevelsen. Här handlar allt om att »möla in så många kvadratmillimeter annonsyta som möjligt i de stackars ögonbollar man har lyckats locka till sig«.
På samma sätt håller poddarna nu på att slarva bort lyssnandet, och kanske är det bara början. Jag ser bara en lösning på problemet.
Kära kulturskapare, sluta vara så överdrivet snälla entreprenörer.
