Den gubben gick inte

Att fabricera Bob Dylan-citat är inte en jättegod idé. Den läxan fick den amerikanske författaren Jonah Lehrer bittert erfara när han i somras avslöjades med att ha lagt in påhittade uttalanden i sin bästsäljande bok »Imagine: How Creativity Works«. Fallet för underbarnet som avlagt en universitetsexamen i neurovetenskap och gjort kometkarriär som vetenskapsjournalist blev brutalt och förnedrande. Boken drogs tillbaka, han tvingades bort från sitt prestigefyllda uppdrag som fast skribent på The New Yorker och brännmärktes som en bluff i branschen.

Hur kunde en så skarp ung akademiker och journalist göra något så dumdristigt?

När han häromveckan höll en föreläsning på temat »beslutsfattande« under en konferens arrangerad av Knight Foundation, en stiftelse som verkar för att främja kvalitetsjournalistik, hoppades många på en bra förklaring. Med gravallvarlig min fattade 31-årige Lehrer ett fast grepp om pulpeten, harklade sig och sa att högmod, törsten efter uppmärksamhet och viljan att ta genvägar hade banat väg för misslyckandet.

»Jag har upptäckt en svårsmält sanning om mig själv. Jag har kommit till insikt om bitar av mig själv som jag alltför länge försökte undvika att se«, konstaterade Jonah Lehrer med sträv röst.

Det självspäkande talet direktsändes på nätet och innehöll alla komponenter för en gripande bekännelse. Men trots att Jonah Lehrer med neuroforskarens precision tycktes ha analyserat sina brister, och utlovade förbättrade rutiner framöver, rasslade de kritiska kommentarerna in i Twitterflödet på storbildsskärmen bredvid scenen.

Det faktum att det efteråt framkom att Jonah Lehrer fått 20 000 dollar, nästan 130 000 kronor, för besväret gjorde inte saken bättre och de ansvariga vid Knight Foundation fann sig i sin tur nödgade att gå ut med en ursäkt för det saftiga arvodet.

Samtidens sug efter den självrannsakande avbönen är stort. När en hyllad stjärna gör bort sig uppstår i samma sekund en möjlighet att regissera sin egen comeback. Precis som Eric Schüldt beskrev i förra numret av Fokus har svagheter och brister blivit ett framgångsrecept för kändisar som numera använder tv-mediet som biktbås.

För varumärkesskyddade celebriteter finns allt att vinna, liksom för de medier som lyckas få ensamrätt på ångern. Det förstod Lance Armstrong som satte sig i Oprah Winfreys fåtölj, det insåg Tiger Woods som bjöd in till en tårdrypande presskonferens efter sin otrohetsaffär.

Men hur mycket publiken än njuter av att se högt uppburna personer stå med mössan i hand är allmänhetens benägenhet att glömma och gå vidare begränsad, inte minst för dem som fuskat sig till framgång. Lika avlägset som det är för Lance Armstrong att återvinna förtroende inom sportens värld är det svårt för Jonah Lehrer, som blev världskänd i och med Dylan-bluffen, att tvätta bort fuskstämpeln som journalist.

Mod lider Lehrer åtminstone inte brist på. I slutet av sitt tal gjorde han ett nytt försök att åberopa ett (den här gången autentiskt) Dylan-citat: »She knows there’s no success like failure and that failure’s no success at all.«

Kanske säger det allt.

Här kan du se Jonah Lehrers tal.