Den okända kvinnans spektakulära kläder
Vem var hon som ägde norra Europas mest exklusiva garderob?
Bild: Bukowskis
Kvinnan i fråga bodde alltså på 150 kvm på bästa adress i Stockholms innerstad. Tidigare i vår såldes hela hennes garderob ut på Bukowskis auktionsverk. Vid en middag fick jag i förtroende höra att det inte var vilka vintagetrasor som helst. Nej, nu var det för en gång skull fråga om något alldeles särskilt.
Några dagar senare gick jag dit för att se med egna ögon. Bukowskis lokaler i Berzelii park mäter ingalunda några 150 kvadratmeter. Nej, det anrika auktionshuset har en imponerande galleriyta på åtminstone närmare tusen kvadratmeter och på dessa kvadratmeter var det fullt av kläder. Min vän hade som vanligt rätt. Främst modehuset Chanel var representerat – och det å det grövsta.
På bukowskis.se kan man se hela samlingen Ett liv – En privat samling fashion
Höjdpunkter i samlingen inkluderade en mycket sällsynt Chanel "Camelia jacket" från 2019, som producerades i endast ett begränsad antal.
Från Karl Lagerfelds tid på Chanel fanns den heliga graal av Chanelväskor från 2018 års kollektion, en gnistrande "Crystal Ball" med kristaller och ett diskret lås och kedja. Därtill en uppmärksammad Chanel "Shopping basket" signerad Karl Lagerfeld för Chanel från hösten/vintern 2014 – också den extremt sällsynt på andrahandsmarknaden.
Det här var inte vilka kläder som helst, min väninna böjde sig mot mig och konstaterade att kläderna som såldes var, utöver att vara utsökta, två saker: alldeles för dyra och alldeles för små i storleken. Jag frågade om hon är mycket bitter. Hon svarar: inte alls. Hon ljög så klart.
Själv baxnade jag inför både den goda smaken och det välstånd som visades upp i lokalen. Inte heller var det någon berömdhets garderob som såldes. Kläderna saknade alltså proviens. Det behövdes inte, för denna gång var urvalet så dyrbart och utsökt i sig självt. Någon hade fyllt ett liv med kläder. Det som upptog Bukowskis visningsyta kunde rimligen inte fått plats i en 150 kvadratmeter stor våning ens om våningen uteslutande hade varit en garderob.
Själv har jag förmånen att bo endast några kvarter från den modemedvetna kvinnans bostad. Jag vill inte smickra mig själv, men jag är faktiskt både ovanligt uppmärksam och har ett ovanligt gott öga för kvinnor. Hur hade den här enorma garderoben gått mig förbi? Hur hade en kvinna i min geografiska närhet utrustad med norra Europas kanske mest värdefulla garderob inte vid något tillfälle väckt min uppskattning?
Det kanske sorgliga svaret är att rariteterna som auktionerades ut på Bukowskis knappt eller alls har använts. Möjligen har de tjänat ett högre syfte: passion, njutning, investering?
Låt mig svära i kyrkan: Kläder är inte konst. Tro inte det. De som säger att kläder är konst är samma personer som säger att Stockholm är lite som New York. Kläder är hantverk – och det är gott nog. Kanske är det däremot så att konst möjligen håller på att bli kläder. Samtiden bjuder oss att hela tiden byta ut det vi har på väggarna. Det hetsiga konsumtionsmönster som präglar många kring kläder gäller i allt högre utsträckning även konsten på våra väggar.
En uppsjö av företag på nätet säljer affischer och posters digitalt som de vill få oss att tro är konst, men det är inget annat än kläder. För konsten är bara tillfälligt. Vid nästa månadsskifte ska "verket" tas ned och ramens innehåll ska bytas ut.
Är det något jag önskar att vi börjar göra mer, så är det att behålla saker och att lära oss laga det som är slitet. Sedan kan det gärna få säljas på Bukowskis.
***
Läs även: Länge leve den modernistiske stilen