Den starka sköra rösten

Våren 2008. Mamma hade fått besked från läkarna: Strålningen biter inte på tumörerna. Vi kan inte göra mer.

I bilen på väg hem ville mamma ha en kokt med bröd som hon sköljde ner med en liten flaska rödvin. När Summertime med Janis Joplin dök upp i bilens högtalare, lutade hon sätet tillbaka: »Höj volymen!« Slöt ögonen och njöt av den hesa sången och av att slippa den tröttande strålningen.

Det finns gott om bilder på blues- och rockstjärnan Janis Joplin. Det märkliga är att hon ser så fräsch ut. Hon var 27 år när hon dog den 4 oktober 1970, men skulle lätt kunna tas för en 16-åring, trots det hårda liv hon levde med heroin för 200 dollar om dagen och whiskeylikören Southern Comfort som hon drack som vore det vatten. Hon var oftast osminkad, vilket hon gjorde en poäng av. Även om hon gärna prydde sig i övrigt: stora lila och rosa fjädervippor i håret, massor med halsband och armband, glittriga västar och knalliga cerise solglasögon. En äkta hippie  … från Texas.

Där for hon illa, inte i sin familj, Janis Joplin ändrade sitt testamente två dagar före sin död och gav merparten av sin förmögenhet till sina föräldrar och syskon. Men hon var mobbad i skolan, det påstods att hon var överviktig och hon hade akne (låter som en typisk tonåring). Men det vidrigaste övergreppet var att hon under sitt enda år på college, University of Austin, röstades fram som skolans »fulaste man«.

Efter det hoppade Janis Joplin av, drog till San Francisco och sökte tröst i musiken och drogerna.

Man kan tycka att Janis Joplin hade tur med sina komp­band, Big Brother and the Holding Company och The Kozmic Blues Band. Men de skickliga musikerna var säkert också nöjda med att ha denna karismatiska, hessjungande sångerska som frontfigur.

Kris Kristofferson föll direkt, även om han artigt tackade nej till smygsex på toan under en flygning (»Ingen på planet hade missat om vi hade smitit in på toan – alla stirrade på Janis och hennes förfärliga fjädrar«). När Kristofferson hörde Joplins version av hans låt Me and Bobby McGee var Joplin död. Kristofferson lyssnade gång på gång tills han slutade gråta. Låten spelades ju överallt och han ville vänja sig och inte gå omkring gråtande i offentligheten.

Just att Janis Joplin var skör är väl det som syns på fotona och som hörs tydligt i hennes tolkning av den egentligen ganska banala countrylåten Me and Bobby McGee (döpt efter en sekreterare, Barbara »Bobby« McKee). Men hon var tuff också. När en annan rocklegendar, Jim Morrison, blev alltför aggressiv i sitt »uppvaktande« – drog ut henne i håret från en bil – dängde hon resolut en flaska (Southern Comfort) i huvudet på honom.

Och hon bekostade bluessångerskan Bessie Smiths gravsten, 30 år efter Smiths död.

Det är hjärtskärande att läsa dödscertifikatet efter det att Janis Joplin hittats död på Landmark Motor Hotel i Hollywood. Hon skulle ha spelat in Buried alive in the blues den dagen. I stället skrev en obducent om hennes kropp, krasst om tatueringar kring handlederna och alla dessa nålstick i armvecken. Hon levde tre år längre än vad en läkare spådde när hon var 23 – att hon aldrig skulle fylla 24 om hon inte la av med sprit och droger.

Pearl kom ut tre månader efter Janis Joplins död. Den är sorglig och underbar att lyssna på.

Våren 2015 dansade jag i köket med ett ettårigt barnbarn på höften till Cry baby. Jag stampade till takten och när Janis Joplin tog i:  »Come on and cry, cry baby  …« släppte barnet armarna om mig, knep sig fast med benen och slängde sig rakt ut med lyfta armar. Just då lika dödsföraktande fri som Janis Joplin.

Johanna Kronlid