Det går mest runt för Kent
Tio dagar innan Kent överraskande meddelade den förestående ankomsten av ett helt okänt nyinspelat album, det andra inom ett drygt halvår, kunde man läsa om en annan händelse på bandets hemsida; lanseringen av popgruppen som datorspel, »Kent Singstar« till Playstation.
Detta från ett band som garanterat aldrig kommer att sälja ut sig, som nästan alla andra kommersiellt gångbara svenska artister. De kommer aldrig att knäböja för Christer Björkman i Melodifestivalen eller Anders Lundin i »Allsång på Skansen«. Aldrig kompromissa. Aldrig backa från sin solida ideologiska bas i folkhemsvänstern. Inte någonsin spela vid ett kungligt bröllop.
Kent har alltid ägnat sig åt dubbelspelet mellan det integert radikala och affärsmässigt superfolkliga. Kanske som en lek, kanske som en anpassning till realiteter – de måste ju försörja sig.
»Kent Singstar« är en naturlig följd av tidigare samarbeten med mobiloperatören 3 och bandets egen bolagsstruktur för att hantera inspelningar, konserter och merchandise.
Företagsamheten har debatterats bland de mer ortodoxa fansen, men aldrig i grunden utgjort ett hot mot deras lojalitet. Kent har elegant klarat utfärderna i massmarknaden och den råa skivbolagsverkligheten.
Den nya skivan »En plats i solen« innebär inga avsteg från konstnärskapet. Det är ett habilt album, med goda melodier och som vanligt fyndiga och konsonantfyllda texter. Villigt drar jag i mig mer av min himmelska drog – jag är Kentfan sedan debuten 1995, en av dem som följer dem aningen för noggrant. (Ibland på generande sätt. Jag bar under alldeles för lång tid samma svarta kostym och Adidasskor som var bandets uniform efter genombrottet.)
Men lyssningen lämnar mig också störd. Trots att de i intervjuer säger att de har velat göra helt annorlunda den här gången, låter det ganska precis som på de två senaste albumen, »Tillbaka till samtiden« och »Röd«. Samma perfekta hårddiskproduktion, samma Pet Shop Boys/Depeche Mode-flirtande arrangemang. Album jag tycker om, men redan har svårt att skilja åt i Ipoden.
Tidigare fanns en rörelse, där varje nytt album innebar ett litet hack i stigandet från garagerockens mörker mot syntdiskons klara ljus. Nu går det mest runt. Vilket är det verkliga hotet mot både hardcore-fansens kärlek och Kents position som Sveriges största rockband.
»En plats i solen« släpps den 30 juni.
