Det här borde svenska journalister läsa
Malin Ekman skärskådar det amerikanska kulturkriget. Svenska journalister har ett och annat att lära sig av henne.
Toppbild: Unsplash
Att läsa USA-korrespondenten Malin Ekmans bok Skymning i Amerika (Volante) är lite som att vakna upp med baksmälla och tvivla på att saker och ting som utspelat sig kvällen innan verkligen kan ha hänt.
För även om USA alltid har varit landet av överdrifter är den kraft med vilken den vänsterradikala woke-rörelsen dragit fram och påverkat samhället ändå förbluffande. Malin Ekman betar av hela listan. Efter mordet på George Floyd 2020, vid Black Lives Matter- rörelsens höjdpunkt, restes kraven på att ”defund the police”, skära ner på polisen, eftersom den sågs som rasistisk och auktoritär. Staden Portland testade detta, varpå skjutningarna ökade med 200 procent på två år och butikerna slog igen i centrum där i stället kriminaliteten och knarkarna tog över. I San Francisco har en liberal drogpolitik bidragit till laglösa områden med zombieliknande människor som bor utomhus och bajsar på gatan. Även New York tampas med en större otrygghet, vilket lett till att invånarna valt en före detta polis till borgmästare.
Det här mönstret – att ett politiskt, medialt och ekonomiskt tongivande skikt i samhället driver igenom radikala idéer samtidigt som vanliga amerikaner ser konsekvenserna och reagerar, exempelvis genom att rösta på en Trump – är ett återkommande motiv i Ekmans bok.
Hon har hela tiden markkontakt. I stället för att, som många reporterkolleger, sälla sig till den dominerande tidningen New York Times verklighetsbeskrivning, fångar Ekman in andra perspektiv. Hon har en kritisk syn på hur amerikanska medier klarat sig igenom de senaste åren av wokeaktivism och fixering vid ras. Spoiler: Det har de som bekant inte, inte med journalisthedern och etiken i behåll.
Den här reportageboken borde sättas upp på läslistorna hos landets journalistutbildningar, eftersom den skildrar hur lätt det är att dras med i godhetssignalering och ideologisk yra, så att ändamålen med rapporteringen helgar medlen. Stora tidningar i USA har ägnat sig åt förtiganden av fakta (som att Twitter samarbetade med FBI inför valet) och spridandet av desinformation (som om att Ryssland var inblandat i Trumps valseger).
Vidare påminns vi om de värsta avarterna av den teoribildning som kallas critical race theory, som att den i skolor ledde till att elever delades in efter hudfärg och det ansågs rasistiskt att rätta fel på matteproven. Inte minst berättelsen om elitskolan Dalton på Manhattan som kapades av wokeaktivister är intressant.
Malin Ekman träffar författaren Ian Buruma som 2017 blev chefredaktör på New York Review of Books och året därpå fick sparken för att ha publicerat en text som gick emot strömmen efter metoo. Fortfarande i chock över hur han som redaktör i ett slag kunde bli persona non grata beskriver han sitt ideal: ”Ett intellektuellt magasin ska inte handla om att försvara politiska perspektiv. Ett intellektuellt magasin ska få människor att tänka och det förutsätter att man publicerar olika perspektiv, även sådana som man inte håller med om.”
Hans inställning visade sig vara obsolet. De yngre på redaktionen förstod inte alls synsättet, för dem handlade allt om att publicera rätt åsikter och världsbild. Och som framgår av flera exempel i Ekmans bok finns det heller ingen gräns för hur böjbara ägares eller företags ryggrader kan vara när aktivister trycker på, oavsett hur dumma krav det handlar om.
Sverige är inte lika långt nedgrävt i kulturkrigets skyttegravar som USA, men Skymning i Amerika har bäring också på oss. Till varnagel.
Läs även: Meritokratin tar revansch
