Digilitteratur

Ett kafé på Drottninggatan i Stockholm, 29 augusti klockan 17.10.

Anders Rydell, framtids- och innovationsredaktör på Bon Magazine. Har upptäckt Arthur Miller-spår i 40 miljarder spam.

Jessika Gedin, litteraturskribent, spanare i P1 och f.d. förläggare. Älskar att hundöra böcker och säger »nej tack« till e-boken.

Jonas Byström, VD för Bonnier Audio. Lyssnar på ljudböcker i sin iPod, men när han åker bil med sin fru är det litteratur på CD som gäller.

Den nya tekniken ger nya möjligheter att konsumera litteratur, till exempel har försäljningen av ljudböcker dubblats de senaste två åren. Vilka är det som lyssnar på böcker?

Jonas: Det är dels personer som läser väldigt mycket, som lyssnar vid tillfällen då de inte kan läsa. Dels de som vanligtvis inte läser, och där har vi märkt av en ökad tillströmning av män. Många kan inte förlika sig med att läsa, de blir rastlösa i en fåtölj. De lyssnar i bilen och när de målar huset.

Anders: Jag tycker att det skett en jättestor spridning. Min pappa är murare och jag har en kompis som är elektriker, och på deras byggarbetsplatser går alla runt och lyssnar på ljudböcker. Lastbilschaufförer gör också det, har jag hört. Personer som tidigare läst fem böcker i sitt liv lyssnar nu på nobelpristagare hela dagarna, »sträckläser«. De vet inte vilka de är, utan plockar de böcker som finns. Det är ett fantastiskt sätt att sprida litteratur på!

Jessika: Men är det också så att det ena genererar det andra? Att de också börjar läsa?

Anders: Nä.

Jessika: Så det är inte en ingång till tyngre litteratur?

Anders: Det är ju tyngre litteratur. Men ljudböcker är egentligen någonting annat: ett mellanting mellan läsning och teater. Ljudbokens främsta grej är att man kan göra andra saker samtidigt, jobba och köra bil.

Jonas: När man sänkte momsen i Sverige för några år sedan var syftet att just bredda litteraturen, att nå fler målgrupper. Men undersökningarna visade att det gjorde man inte. De som redan läste mycket, läste ännu mer. Om det var någonting som hände med momssänkningen var det att fler började lyssna på böcker.

Kommer folk att sluta konsumera pappersböcker, låt säga om 10 år?

Jessika: Man har länge förutspått bokens död. Men det har ju inte skett. Böcker säljer bättre än någonsin. Jag tror att mycket av det beror på en avdramatisering av litteraturen. Pocketboken har bidragit till det, genom pris och tillgänglighet. Ljudboken är också en del av den utvecklingen. Men det krävs fortfarande en befintlig bok, helst en succé, för att det ska bli en ljudbok. Jag tror att ljudböckerna kommer att öka, men grunden kommer fortfarande att vara den tryckta litteraturen.

Anders: Jag tycker ändå att den tryckta boken har väldigt många brister, digitaliseringen av film och musik har ju kommit längre. Boken var väldigt modern och innovativ för 500 år sedan, men i dag finns det många saker som man inte kan göra från en bok. Det går inte att länka sig vidare. En bok kräver väldigt stora resurser, att bevara och hålla tillgänglig på till exempel ett bibliotek. Med e-böcker skulle man kunna sprida litteratur så mycket bättre.

Jonas: E-boken i dag är en marginell produkt. Den finns ju knappt. Men den dagen det kommer en bra hårdvara, det är det som krävs, så finns det alla möjligheter med länkar och liknande.

Jessika: Boken görs ju elektroniskt; allt är ju datoriserat fram till tryck. Men att läsa en bok på skärmen, eller i sin lilla Palm Pilot, det är outhärdligt!

Anders: Det där känns som en teknisk fråga. Det är ju bakgrundsbelysningen som gör att det blir svårt att läsa, men elektroniskt papper är självreflekterande, det fungerar som vanligt papper. Motorola har till exempel tagit fram mobiler med e-papper.

Största anledningen till att inte gå över till e-boken?

Jessika: Det handlar naturligtvis mycket om det taktila; det man ser och tar på. Jag älskar mina böcker, samtidigt behandlar jag dem ganska respektlöst. Jag stryker under mycket, skriver saker i marginalen. Jag hundörar, och sparar. Men man ska inte vara rädd för utveckling. Det är väl det som är problemet, att man säger »antingen eller«.

Jonas: Jo, precis. Jag skulle i stället säga »både och«.

Jessika: Det har man också bevisat, att det ena inte konkurrerar ut det andra, utan att de kompletterar varandra. Om det nu är så att elektroniskt papper slår igenom stort, så är det bara bra. Det gör ju inte att författandet försvinner och inte heller att läsupplevelsen försvinner. Däremot kanske en del av pappersindustrin försvinner.

Om digitaliseringen gör att litteratur når ut till nya grupper, går det då att prata om en demokratiseringsprocess?

Anders: Ja, i lite samma anda som när Expressen skickar med klassiska filmer med tidningen, »Hemsöborna« i stället för en Bond-film. Det är ett fantastiskt initiativ! Jag tror generellt att det kommer bli mycket mer sådant framöver. Men långt innan e-papper kommer print on demand. Det kommer att bli lika stort som pocket.

Jessika: Jo, och det är bra för kurslitteratur och böcker som man vet att man behöver. Bokhandeln på nätet har ju ökat sin försäljning jättemycket också. Men när det gäller att vidga marknaden, bredda den, har vi, från förlagen och recensenthåll, misslyckats, vi har inte nått ut. Det är ju bara vissa böcker som slinker igenom: »Da Vinci-koden« och viss typ av chick lit som syns överallt. Då har folk plötsligt inget problem med att läsa. Det är inte där problemet ligger. Ny teknik öppnar inte upp för bättre kvalitet, men för ny publik, eftersom litteraturen blir mindre otillgänglig.

Kan digitaliseringen leda till klyftor mellan dem som faktiskt läser en tryckt bok och dem som till exempel lyssnar på en bok, att det anses finare att läsa?

Jessika: Absolut. Jag vill naturligtvis inte säga det högt, utan ha kvar det som en mörk hemlighet, men självklart tycker jag att det är finare att läsa. För du bidrar med dina egna bilder, dina egna betoningar. Det är ju det som gör litteraturen så interaktiv och stor. Det är så mycket av det man själv lägger in i texten som gör den levande. Så jag kan vända mig emot ljudboken … Men å andra sidan vet jag ju att de gånger jag hört riktigt bra inläsningar, kan de lyfta texten på ett spännande sätt.

Det låter ändå inte som att du kommer att lyssna på böcker särskilt mycket framöver?

Jessika: Nä, jag kommer att vara surkärringen som sitter i ett kulturhörn och hävdar att jag är lite bättre, lite finare. Ha ha.

Jonas: Jag tycker verkligen att en inläsning kan ge en förhöjd läsupplevelse, om man träffar rätt på texten. När man hör Reine Brynolfsson läsa Klas Östergren tillförs en ny dimension. Sedan handlar det också om att dela en läsupplevelse, som när jag lyssnar på en ljudbok tillsammans med min fru i bilen. Vi kan diskutera boken samtidigt som vi lyssnar. Det är rätt häftigt faktiskt.

Anders: Jag tjatar, men jag tror stenhårt på print on demand. Man skulle kunna ha pocketböckernas motsvarighet till »Boten Anna«: en person sitter hemma och skriver en bok, lägger ut den på nätet, och tre minuter senare kan någon annan skriva ut den för 50 kronor på andra sidan jordklotet. Då slipper man alla dyra distributionskostnader.

Jessika: Jo, det där händer nästan redan. Ta de där 60 kinesiska kidsen som översatte Harry Potter-boken på 48 timmar eller något sådant. Säkert inte så bra, men de gjorde ju det i alla fall, för alla fansen.

Jonas: Så var det när Bonnier gav ut Paolinis »Den äldste«. Vi hade inte gjort någon ljudbok som kom ut parallellt med boken, men då fanns det en kille som satte sig ner och läste in 700 sidor och la ut det på Pirate Bay. Helt otroligt!

Tror ni att den vanliga datorn någonsin kommer att bli en plats för längre läsning?

Jessika: Det beror ju lite på var och hur man läser. De flesta läser ju i soffan, i sängen, eller på muggen. Och de flesta förknippar nog datorn med en plats där man ska kunna gå in och ut ur saker väldigt snabbt. Där man inte sitter koncentrerat och läser, utan hela tiden får associationer och surfar vidare …

Jonas: Nej, jag tror inte på datorn som den ser ut i dag. Däremot när det kommer en bra hårdvara för e-boken så tror jag att den kan revolutionera läsandet på samma sätt som iPoden revolutionerade musikindustrin.

Anders: Precis, jag tror aldrig att datorn kommer att vara ett instrument för läsning. Det kommer hela tiden att finnas mer lättillgängliga verktyg, som e-papper till exempel, där det inte finns någon bakgrundsbelysning som gör att man får ont i ögonen. Oavsett tror jag att den nya tekniken blir nödvändig inte minst ur miljöaspekt. Att producera papper är ju en jättebelastning för miljön. Jag läste i New Scientist att de hade räknat ut att om Kina fortsätter att konsumera lika mycket papper som de gör i dag, kommer de år 2020 att producera dubbelt så mycket papper som hela världen gör i dag.

Jessika: Usch, vi måste sluta dricka vatten på flaska, och vi får inte läsa böcker längre. Så jävla tråkigt. Vi får bara sitta där fastspända, med elektroder kopplade till huvudet.