Diktatorn

Titeln »The Last King of Scotland« bedrar eftersom nästan hela berättelsen utspelar sig i Uganda under Idi Amins styre på 70-talet. Filmen, som får svensk premiär i slutet av januari, är baserad på en roman med samma titel skriven av Giles Foden. Vi möter den unge läkarkandidaten Nicholas Garrigan som lämnar tristessen i Skottland bakom sig för ett biståndsjobb i Uganda.

Nu råkar det vara så att Idi Amin, som samtidigt tar över makten i Uganda, är barnsligt förtjust i allt som symboliserar Skottland, en nation han anser borde frigöras från engelsk kolonialmakt. Det får avgörande betydelse för doktor Garrigan när han stöter på Idi Amin ute i bushen.

Det är kanske inte bara ett sammanträffande att filmens regissör också är en skotte – Kevin Macdonald, 39 år, född i Glasgow. Han har gjort sig känd genom de prisbelönta dokumentärfilmerna »En dag i september«, 2000, och »Touching the Void«, 2003. Precis som »The Last King of Scotland« är de filmer fyllda med dramatik och moraliska dilemman. Där finns ondska men inga hjältar.

Med filmen om Idi Amin har Kevin Macdonald tagit steget från dokumentär till att regissera en spelfilm med framstående skådespelare. I huvudrollerna ser vi James McAvoy som doktor Garrigan och Forest Whitaker som Idi Amin. Många tippar att Whitaker kommer att vinna en Oscar för sin insats.

Idén med filmen är att ge en rättvis bild av Idi Amin som den tveeggade person han var – både charmig och brutal. Den unge naive Nicholas Garrigan tar jobbet som Idi Amins personliga läkare utan att ana vilket grymt politiskt spel han kommer att dras in i. Det börjar som ett äventyr och ett intressant arbete på ett modernt sjukhus i Kampala men leder vidare till en räcka felsteg som drar honom längre in i moraliska irrgångar. När han väl inser att han ligger illa till finns ingen väg ut.

Hur skiljer man på dikt och verklighet när det gäller en mytomspunnen, tyrannisk ledare som Idi Amin?

– Det är mycket svårt, säger Kevin Macdonald till Fokus.

– När Amin fick frågan från en journalist om han var kannibal lär han ha svarat »Jag tycker inte om människokött därför att det är för salt.« Sade han verkligen så? Och om han gjorde det, var det då menat som ett skämt?

Man kan inte låta bli att jämföra »The Last King of Scotland« med »Undergången« som beskriver en annan ökänd diktator, Adolf Hitler. I filmen följer man en ung sekreterare som arbetar för Hitler under hans sista tid i bunkern i Berlin. Men »Undergången« bygger på omfattande intervjuer med den verkliga sekreteraren, till skillnad från relationen mellan Idi Amin och hans livmedikus som är helt fiktiv.

Idi Amins skräckvälde på 70-talet finns däremot i färskare minne hos människor i Uganda, vilket hjälpte Kevin Macdonald att styra rätt mellan myter och sanningar.

– När vi filmade i Uganda var vi hela tiden omgivna av människor som berättade för oss om Amin. Vi hade många medarbetare som mycket väl kunde komma ihåg den tiden. En kille vars pappa hade dödats av Idi Amins polischef har en liten roll som flygvapenbefäl. Livebandet som spelar i filmen hade spelat samma låt på Amins fester. Han var en så motsägelsefull person, svår att förstå rent intellektuellt, men när man talar med ugandier om honom inser man lättare vad som var riktigt, säger Kevin Macdonald.

Det hade varit lättare att spela in filmen i Sydafrika eller Kenya, där det redan finns infrastruktur för stora biofilmer. Kevin Macdonald förklarar varför det var viktigt att spela in i Uganda:

– Jag ville gärna vara i den autentiska miljön eftersom varje del av världen är så olik alla andra. Det handlar också om en tid av framgång i den här delen av Afrika, då det byggdes snygga offentliga byggnader, musiken flödade och atmosfären var sexig. Att vi kunde filma Mulago Hospital, parlamentet och till och med Amins gamla limosine betydde mycket för känslan i filmen.

Att vara i Uganda var viktigt för hela filmteamet men kanske mest avgörande för Forest Whitakers tolkning av rollen. Han levde i rollen hela tiden. Han talade hela tiden med ugandisk dialekt, och umgicks bara med ugandier och människor som kände Idi Amin.

Det är inte många som kan fylla rollen som Idi Amin. Det kräver en storvuxen man i rätt ålder som kan vara rolig men också explosiv och skrämmande.

– Från början avfärdade jag Forest därför att jag trodde att han skulle vara för mjuk. Men han verkligen övertygade mig genom att komma in och göra en provspelning. Vad han spelar så bra är den där obalanserade egenheten, den som upplevs som genuint galen, inte bara skrämmande, säger Kevin Macdonald.

»The Last King of Scotland« är hårdsmält men tidvis underhållande. Den kommer inte tilltala alla, men har fått bra recensioner i USA där den har visats i några av de större städerna. Filmen kommer säkert ha större framgång i Europa och särskilt i Storbritannien som har historiska band till Uganda.

För närvarande avslutar Kevin Macdonald arbetet med en ny dokumentärfilm och håller samtidigt på med utvecklingen av två spelfilmer. Han vill fortsätta att arbeta med båda formaten. Just nu finner han sig kanske i ett läge då han kan göra vad han vill?

– Jo, under en kort tid. Kanske ett år eller två, skrattar han.