Din mamma också

I Simone de Beauvoirs feministklassiker »Det andra könet« punkterar hon två vanliga fördomar. Den första är att moderskapet är tillräckligt för att en kvinna ska vara nöjd, när det i själva verket finns otaliga mammor som är »olyckliga, förbittrade och otillfredsställda«. Den andra är att barnet självklart finner lycka i moderns famn. Nej, säger Beauvoir, moderskärleken är inte naturlig, alltså finns det »dåliga« mödrar som inte alls framkallar sådana känslor hos sin avkomma. Hon ger en massa exempel på kvinnor som på ett eller annat sätt slår hål på myten om den goda modern.

Boken kom 1949.

Det är lite märkligt det där, att det hänt så lite på över ett halvt sekel.

Ta bort det där med hemmafruar, kvinnors ekonomiska beroende och abortförbud, och kapitlet om »Modern« kunde ha skrivits i dag. Gissningsvis hade barnexperten Anna Wahlgren behandlats på några sidor. Hon borde väl vara bevis nog för att moderskapsmyten just är en myt. I alla fall om man får tro det som står i dottern Felicia Feldts bok »Felicia försvann«, som kom 2012. En av de mest obevekliga skildringar man kan läsa av en mor som sviker, super och slår. Men inte ens författaren skriver sig fri, hon noterar hur hon omedvetet fört över vissa av mammans beteenden på sina egna barn. Skrik, bestraffningar. Vad är en mamma? är frågan Gunilla Röör lyfter när hon nu sätter upp en dramatisering av Felicia Feldts bok på Stockholms stadsteater. »Det ikoniserade moderskapet är bara skadligt. Det ska upp på scen och krossas, om och om igen«, har hon sagt.

Tänk att den där moderskapsmyten fortfarande har ett sådant mastigt grepp om vår samtid. Det vittnar inte minst den uppmärksammade antologin »Ingens mamma« om. Inte ens den som väljer att inte bli mamma blir skonad från fördomar: Jaså, du är en sån kvinna som inte gillar barn, usch. Okej, nu tycker någon att jag sitter med ett halvfullt glas. Se bara så många kvinnor som faktiskt vägrar vara slavar under normer om moderskap! Och visst, det är sant. Men de alltid utförliga redogörelserna för vad dessa kvinnor ägnar sig åt istället för barn: resa, skriva, uppleva, arbeta, talar sitt tydliga språk. Den som inte tänker bli mor får allt se till att ha ett rejält batteri av anledningar på lager. Redundant information måhända, men en man behöver sällan motivera sig. Dåliga fäder riskerar inte heller att falla så hårt.

Lek med tanken att det var Felicia Feldts pappa, och inte Anna Wahlgren, som var Sveriges främste barnexpert och upphovsman till bästsäljaren »Barnaboken«. Att det var han som skildrats som svinaktig av sin dotter. Att det var han som var dålig far. Hade han blivit ruinerad då? Tiggt pengar på sin blogg? Hatad, avfärdad, en persona non grata? Eller hade han överlevt som ett slags barnexperternas Charles Bukowski? Rejält stukad men ändå, överlevt?

Ibland får tystnaden tala.

»Felicia försvann« har urpremiär den 14 december på Stockholms stadsteater.