DJ:n in i finrummet

På tisdag tar 61-årige Joseph Saddler emot Polarpriset ur Hans Majestät konungens hand. Det är knappast första gången en äldre herre föräras detta musikpris. Men det är första gången priset går till en dj – Grandmaster Flash, en vetenskapsman och en virtuos som visat att skivspelare och mixerbord kan vara musikinstrument, som motiveringen lyder.

Redan i mitten av 1970-talet i South Bronx samplade, scratchade och loopade Flash ihop disco och funklåtar till något helt nytt, bäst fångat på singeln »The adventures of Grandmaster Flash on the wheels of steel«. En historielektion i hiphop på dryga fem minuter.

– Det är roligt att en dj äntligen får ett så prestigefyllt pris här i Sverige. Vårt land har ju annars en historia av att vara misstänksam mot dj-kulturen, säger Anna Gavanas, och påminner om hur disco-dj:n en gång i tiden sågs som en »dansbandsdödare« och ett allvarligt hot mot livemusiker och hur rejvkulturen svartmålades av myndigheter och media.

Anna Gavanas är forskare och författare till böcker som »DJ-liv. Historien om hur diskjockeyn erövrade Stockholm«. Bokens medförfattare, Anna Öström, menar att misstänksamheten mot dj:ar till sist har gått över:

– I dag vet folk vad en dj är och gör. Men än i dag möts dj:ar av kommentarer som »vadå, man spelar väl bara lite låtar«. Polarpriset kanske visar att det inte riktigt stämmer, säger Anna Öström.

– Sedan vore det intressant att höra juryns resonemang kring sitt utmärkta val att prisa Grandmaster Flash bland samtida pionjärer, säger Anna Gavanas, och nämner andra tidiga dj:ar som Afrika Bambataa, Kool DJ Herc och skivbolagsbossen Sylvia Robinson, som med Sugar Hill Records gjorde hiphopen mainstream genom att bland annat ge ut »Rapper’s delight« med Sugarhill Gang 1979. 1982 var Robinson med om att producera och ge ut »The message«, Grandmaster Flash & the Furious Fives genombrott från 1982.

– Grandmaster Flash är väl värd utmärkelsen och jag ser detta som ett erkännande för hela dj-kulturen, säger Anna Gavanas.

En av Sveriges dj-pionjärer är DJ Monica Bergmark som började spela skivor på klubben Universum i Umeå år 1983. Vid den tiden brukade dj:ar prata mellan låtarna. Monica Bergmark skippade det.

– Jag gick ut för att dansa och blev alltid störd av att bli avbruten för mellansnack. Jag taktmixade i stället ihop låtarna till ett enda långt flöde, så som vi är vana att höra dj:ar arbeta på klubbar i dag.

Det var inte helt enkelt. På den tiden saknade vinylspelarna »pitch-shift«. Hastigheten gick inte att ändra.

– Jag fick öka eller sänka BPM med fingrarna. Det var mer av ett hantverk då. Nu är det enklare med alla tekniska hjälpmedel, säger Monica Bergmark.

Att »läsa dansgolvet« och veta vad som får folk att dansa är en viktig egenskap om man vill bli en bra dj. Kombinerat med en brinnande nyfikenhet på ny musik. Det har Monica Bergmark. Hennes ordinarie stil är funk och disco, men redan från starten mixade hon in electro och hiphop.

– Jag hörde Grandmaster Flash & The Furious Fives »The message« när den kom 1982 och spelade den givetvis när jag började dj:a. På den tiden tyckte många att det lät »konstigt« med rap, men jag spelade det ändå. Det är ju därför Flash får pris nu – detta var en helt ny genre, som ingen tidigare hade hört!

En annan dj som varit central för hiphopens utveckling i Sverige är Patrik »DJ Sleepy« Elofsson. Han lyssnade mest på syntpop när han på en fritidsgård i Stockholm för första gången fick höra en hiphoplåt. Han minns det som banbrytande.

– Jag hade aldrig hört något liknande: produktionen, uttrycket – det var en revolution! När jag sedan såg bilder på hiphopartisterna från New York kände jag direkt att jag kunde identifiera mig med hur de såg ut. Det var viktigt.

Första mötet med hiphopen ledde till att Patrik Elofsson började träna på att dj:a på ungdomsgårdens anläggning.

– Det här var i mitten av 80-talet och det fanns inga Youtube-tutorials på den tiden så det handlade ju om att härma vad man hörde, som exempelvis DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince. Lägg förresten märke till ordningen i namnet: dj:n först. Ända sedan Grandmaster Flash har dj:n varit central i hiphopkulturen!

Patrik började scratcha, beatmixa och loopa genom att lyssna om och om igen på sina amerikanska förebilder. Resten är historia. Efter turnéer med Tityo och Just D blev »Sleepy« tillfrågad av en ung rappare om han kunde följa med på några spelningar. Rapparen hette Petter och skulle snart revolutionera svensk hiphop med DJ Sleepy bakom skivspelarna. I dag arbetar Patrik Elofsson som A&R på skivbolaget Sony Music och med underetiketten Baba Recordings.

– Hiphop är världens största populärmusikgenre i dag. Det är grymt. Men det låter annorlunda. Scratch finns inte i någon nutida produktion knappast och låtarna har mer fått popstrukturer. Utvecklingen går framåt hela tiden.

Vad utmärker en bra hiphop-dj?

– Grundbulten i allt dj:ande är inte det tekniska hantverket utan att spela musik man älskar och presentera den så att folk dansar. Sedan är det skillnad på att vara klubb-dj och live-dj.

Kan du förklara det?

– En klubb-dj ska fylla ett dansgolv. Spelar man live bakom en rappare handlar det mer om att scratcha och bygga ihop beats utifrån andra låtar. Då handlar det mer om att arrangera musik och konstruera något nytt av olika musikaliska element. Sedan finns det ju turntablister också som renodlar det tekniska. Det har aldrig varit så intressant för mig, mer än att det är imponerande vad folk kan göra med scratch. Ta Mika Snickars från Scratchaholics till exempel. Han kan visa olika scratchtekniker under en hel dag.

Vilka dj:ar har varit viktigast för dig?

– Rob’n’Raz. De tävlade i internationella dj-tävlingar och var stora inspiratörer när jag började.

I skivbolaget Redline Recordings lokaler tar Salla Salazar emot med kaffe och vetelängd. Han är förstås mer känd som DJ Salla från The Latin Kings. Även han influerades av Rob’n’Raz i början.

– Vaktmästaren i vår skola kände dem och fick dem och Leila K att köra en dj-show på vår skolavslutning. Jag blev oerhört inspirerad, säger Salla.

Några år innan det såg han en dokumentär om New Yorks hiphopscen, där bland andra Grandmaster Flash medverkade. Redan då visste han att han ville bli dj. Efter nian sommarjobbade Salla och hans bror Cheppe. När hösten kom köpte de skivspelare och en mixer för lönen.

– Sedan spelade vi in »Snubben« på kassett.

»Snubben« är med på The Latin Kings banbrytande debutalbum »Välkommen till förorten«. I låten rappar Dogge om snubbar som »stajlar« till beats gjorda av Salla, bland annat baserade på samplingar från »Emil i Lönneberga«.

– Vi ville göra svensk hiphop. Tyvärr kallades det förortsrap och det var tråkigt. Vi valde svenska som språk och använde också svensk musik som grund för våra låtar. När andra samplade Malcolm X tog vi debattprogram från SVT.

– Sedan var det ju också en kommentar till alla som spelade balla – de kunde vara hur tuffa som helst, men alla hade suttit hemma och sett Emil och Pippi någon gång.

I dag arbetar Salla främst som producent och med sitt skivbolag, men han dj:ar fortfarande regelbundet.

– Många andra dj:ar har slutat och är »bara« producenter. Ibland frågar folk varför jag dj:ar på klubbar. De verkar tro att det går dåligt och att jag måste ta gig för pengarna. Men för mig har musik aldrig handlat om pengar. Jag älskar att få ett dansgolv att koka.

Som klubb-dj »trixar« han mindre med scratch och andra tekniker än då han backar upp rappare som Linda Pira och Stor.

– För mig handlar dj:andet också om att vara den som ser till att sammanhållningen är bra, att folk sköter sina jobb och inte festar för mycket.

– Vissa vill hoppa över soundcheck, men jag vet hur viktigt det är att göra allt rätt. För om musiken tystnar under kvällen glor alla på dj:n. Man har ett stort ansvar.

***

Omdebatterat ursprung 

Ursprunget till termen hiphop är omdebatterat. En del menar att det var Keith »Cowboy« Wiggins från Grandmaster Flash & The Furious Five som myntade uttrycket, andra att det kommer från Sugarhill Gangs »Rapper’s delight« som inleds med orden »I said a hip, hop, the hippie the hippie to the hip hip hop, and you don’t stop«.

BPM – beats per minutes, taktslag per minut: mått på tempot i ett musikstycke.

Scratching – dj:n drar skivan fram och tillbaka för att skapa ett skrapande ljud. Centralt element i tidig hiphop.

Beatjuggling – dj:n mixar fram och tillbaka mellan två skivor för att skapa en ny rytm av de två musikkällorna.

Sampling – avsnitt från skivor eller andra ljudkällor spelas in med digital teknik och används i nya kompositioner.

Looping – ett kort musikstycke, eller trumtakt spelas om och om igen så att något nytt uppstår.

De fyra elementen – under 90-talet refererades det flitigt till hiphopens fyra element: b-boying (breakdance), dj:ing (skivspelande), graffiti och mc-ing (rap). Lyssna på Fevens låt »De tio bud­orden« för en historielektion.

Rekommenderad läsning: Bill Brewster & Frank Broughton: »Last night a DJ saved my life« (Headline Book Publishing, 2000).

Andra genrer som är viktiga inom dj-kulturen är bland annat northern soul, disco, reggae, techno och house. En av Sveriges mest kända och internationellt erkända house-dj:ar genom tiderna är Avicii. I dagarna släpps hans album »Tim« postumt. Under åren 2011–2014 rankades han på plats 3–6 på anrika DJ Magazines lista över världens 100 bästa dj:ar. För en house­-dj är scratch inte så viktigt, snarare handlar det om att taktmixa ihop låtar till ett långt, intressant och spännande musikaliskt flöde och att arbeta med dramaturgi. Något som Avicii behärskade till fullo.