Edward Blom om klassisk påskmat: »Jag vill gärna smaka måsägg«
Bild: TT
Tanken svindlar, men det fanns alltså en tid för inte så fasligt länge sedan, säg drygt hundra år, då hönorna inte lade ägg året om, utan bara på våren. Det är matprofilen och författaren Edward Blom som upplyser om detta, när jag ringer upp honom för att prata påskmat. Vi börjar i det viktigaste. Ägget.
– Vildfåglarnas ägg läggs ju på våren, och förr i tiden åt man även sådana. Måsägg till exempel, var en självklarhet att använda till pannkakorna och i sockerkakan om man bodde på en ö ute i skärgården.
Har du smakat måsägg?
– Nej, aldrig faktiskt. Men jag skulle gärna vilja. Tydligen smakar de mycket fisk. Men jag har ätit gåsägg och vaktelägg, ja, de påminner ju väldigt mycket om hönsägg i smaken, men är lite gulare i färgen.
Ägg är en symbol för liv och pånyttfödelse. Det är därför man ger bort dem, dekorerar dem, använder dem som dekoration på påskbordet.
– Ägget symboliserar Kristi uppståndelse. Sedan har sill blivit vanligt att äta till alla stora helger. Så var det inte förr, så det är inte traditionell påskmat. Vi brukar ha någon sillröra, och lax, ihop med ägg till förrätt. Vi äter alltid lamm till huvudrätt. Påsken är lammfestens tid.
Han refererar till den bibliska historien om lammen som judarna på Guds befallning slaktade, då de var slavar i Egypten. Sedan strök de blod på sina dörrar så att deras förstfödda slapp dö. Den tionde och sista plågan.
– Bröd, rödvin, kokta ägg och lamm är egentligen allt jag behöver av påskmat. Då är jag hemma. Och ägglikör – vi serverar den i kinderägg.
Påsktårta?
– Ja, den ska vara med förstås, fast jag själv inte äter socker. Tårtan generellt är en festmarkör som förlorat lite av sin popularitet. På 1950-talet var den väldigt viktig och man bakade tårta även till julafton. Men dagens unga tycks inte förstå laddningen. Tårtan har drunknat i mängder av smågodis.
Edward Blom är troende katolik och då föregås påskmiddagen av 40 dagars fasta och därefter en dyster långfredag då man begrundar Jesus lidande.
– Man fastar från dagen efter fettisdagen. I dag kan det handla om att vara avhållsam på andra sätt än att undvika kött eller ägg. Utan man ska avstå något som man har gjort sig lite för beroende av, som man behöver få bättre kontroll över.
–Det kan handla om sociala medier, tv-tittande eller att låta bli alkohol eller tobak.
Vad avstår du?
–Om man pratar om det är det inte till glädje för Gud. Men jag tror att läsarna är väl medvetna om att jag har en del laster att välja på, hahaha!
Vår sekulära kultur har sparat festen, men skippat fastan. Vad har den senare för betydelse tycker du?
–Alla religioner har sina fastor och fester. Människor mår bra av den dynamiken. Festen blir ju mycket mer glädjefylld om man varit avhållsam innan. Det finns ett värde i att ha perioder då man är mer tankfull och återhållsam. Och perioder då man får slå klackarna i taket.
Vad händer om man struntar i att någonsin avstå något?
–Jag tror att människor blir ytligare och mindre empatiska. Och i slutändan mindre glada.
