En lyckad picknick är ingen picknick

Myror, flugor, pinnar, löv och stickor – att äta ute är en konst, att göra en picknick är ett  

äventyr.  

I mattidningar ser det alltid så läckert ut, med utbredda filtar, med korgar fyllda av läckerheter och en massa glada människor. En gökotta i nästan pastoral natur och allt är så avslappnat skönt – människan avbildad nära naturen, men hu så jobbigt att äta halvliggande, spilla på filtar, mat som kallnar blixtsnabbt om än att den serveras ur mattermosar.  

Den som har några år på nacken kommer ihåg att som en reaktion på att äta i liggande  ställning på hårda marken kom bord och stolar i ett camping-set som praktiskt veks ihop till en bärbar stor "portfölj" och med följde en korg med tallrikar och koppar i hårdplast och  bestick till och med för dessert. Ofta sågs sällskapande bilresenärer vid vägarnas  parkeringsfickor vika ut stolar och bord och duka upp medhavd matsäck, eller picknickande  familjer som kört in på en skogsväg för att äta sin "naturmiddag" i grönskan.  

Det är 1950- och 60-talets moderna utveckling av begreppet picknick eller som ursprunget från Frankrike uttalas pique-nique som ibland utvecklades till stora orgier av ätande och  gemenskap, skogsfester som för tankarna till 60-talets hippiefester, i  skogen var all stadsmoral glömd och här fanns inga etikettsregler.  

Upprörande? Se på Eduard Manets målning som vi kallar för "Frukost i det gröna" men som  original heter Le Déjeuner sur l’herbe. Med två fullt påklädda män och två helt nakna  kvinnor och som väckte sensation, upprördhet och lockelse när den visades på  salongen i Paris 1863. I dag 160 år senare fälls reklaminslag med fullt påklädda män och  halvnakna kvinnor. Idag 2023 använder sig en del modeföretag fortfarande av just Le  Déjeuner sur l’herbe i sin reklam men byter roller på de frukosterande där männen får bli nakna och kvinnorna fullt påklädda. Manets målning avslöjar verkligheten bakom den tidens  picknick, för inte sällan såg det ut just så från 1700-talet och framöver, dock inte med bara  nakna kvinnor utan där nakenheten var något ogenerat hos båda könen. Man skulle med lite ansträngning kunna jämföra den tidens skogsäventyr med den idag så populära  "skogsbadskulturen."  

Vad är det som säger att det var så, att folk med pengar nog att hålla picknick tappade all moral i skogen?  

Amiralen Carl Tersmeden skrev i sina memoarer, fantastisk läsning i sex band om dessa magiskt stora naturfester – vid sidan om hur flottan var organiserad och hur  livet i övrigt tedde sig för honom under 1700-talet (han dog 1797).  

På amiralens tid dukades det upp mängder med mat – kallt småskuret, ostar, ostron, varma rätter och hummer. En picknick fordrade att en stor personalstyrka förbereddes, för att laga till, transportera och servera rikemansfolket som skulle skogsbada.  

Här dracks mängder av vin men också den nya innedrycken choklad, bittert, hett och  doftande. Rödvinet var surt men sötades med honung och kryddades med pomerans (glögg)  och självfallet tog man med sig en alkoholstinn punschbål eller snarare dess föregångare som kallades Bischoff. Tersmeden skriver att man till och med kunde ta med en Archiebischoff (ärkebiskop) som var en betydligt spritigare variant.  

När all mat var uppäten och spriten gjort sitt förlustade man sig med dans och "andra  äventyr", inte sällan var det just under en picknick som äktenskapsrelationer bildades.  

Skogsfesterna håll på hela nätterna med förlustelser och erotiska äventyr, allt som inte var tänkbart i andra sammanhang. Spriten, maten och skogen fick folk att kasta alla  hämningar och ge sig hän åt allt förbjudet. Nattens äventyr fortsatte till gryning då det var dags att sätta sig på filtar igen och duka upp till gökotta. Lite lustigt att gökottan, ett svenskt  kulturarv, som varit en slags eftersläckningsfest, en god anledning att roa sig i skogen under tidigare sekel senare adopterades av nykterhetsrörelsen och så småningom av religiösa samfund som serverar kaffe, kaka och bön dessa arla morgonstunder kring Kristi Himmelsfärd. Av de härliga skogsfesterna blev en tummetott.  

Dagisbarn och skolbarn brukar göra utflykter – det är ju faktiskt detsamma som picknick och  familjer kan ses "picknicka" lite då och då just om våren bland vit – och blåsippor, bland  parningsläten i skogen och kanske västergöken gal, västergök är bästergök och östergök är tröstergök...lyssna inte på södergöken den varslar om döden, dödergök. Skrocken från  Tersmedens 1700-tal räcker ända in i vårt tjugoförsta århundrade.  

Moderna människor som vi är, om vi nu ska slåss mot spindlar, fågelspillning, myror  och ormrädsla i skogen på picknick – vad packar vi i korgarna?  

I april kom Daniel Lindebergs bok Lunchmackor (Natur&Kultur). Smörgåsar som är lite förmer och mycket bättre än Skogaholms med kaviar. Kort sagt ett mackornas uppslagsverk att inspireras av för vårens och sommarens picknick och faktiskt också för hela årets luncher. Till mackorna finns också monteringsanvisningar typ IKEA för att undvika kladdiga fingrar och finns det något värre än att sitta med rinnande dressingar och majonnäser i en skogsbacke på en utflykt som skulle vara trevlig (det skulle i så fall vara barndomens skidutflykter där det skulle skalas apelsin i iskallt väder och det kladdade och rann om fingrarna).  

Lindeberg ger ytterst exakta recept på bakning av bröd till mackorna – man kan liksom inte  misslyckas samtidigt säger han "ta det bröd ni tycker om." Påläggen, eller snarare  fyllningarna har lockande namn – New York med tonfisk, Tokyo med lax som penslats med  soja och wasabi för att få smak av sushi, Italiano med pesto, London med oxbringa.  

Ta en burk tonfisk i vatten, krama ur så att tonfisken nästan blir helt torr, blanda med  majonnäs, tärnad stjälkselleri, lite kapris, chiliflakes, salt och svartpeppar. Dela ett rejält bröd och montera mackan med tomatskivor, tonfiskröra, ringar av rödlök och mycket persilja, slå  ihop och vira in i smörgåspapper och ta med ut i korg. Alltså inte lika makaber picknick som  under Tersmedens tid men alldeles, alldeles underbart... gott.

***

Läs även: Stadshotellen förändrande allt

Läs även: Ägg – perfekt på så många sätt