En stor stark ölhistoria
Oligopol, förbud och striden mot nykterhetsrörelsen. Edward Blom recenserar en ny bok om svensk bryggerihistoria.
Bild: Josh Olalde
Det har länge behövts en modern sammanfattning av den svenska bryggerihistorien fram till i dag, då de tre standardverken (Thunaeus, Bring samt Attman & Mårtensson) alla är utgivna på 1960-talet. Med Peter Sandbergs Svensk bryggerihistoria – öltillverkning under 200 år (Historiska media) får vi nu äntligen detta.
Öl uppstod som en jäst gröt för 10 000 år sedan och det första arkeologiska belägget för att man mältat spannmål för ölbryggning i vad som i dag är Sverige är från 500 e Kr. Sandberg berättar om ölets stora kultiska betydelse, om de medeltida gillena, ökad ölkonsumtion och därmed ökad statlig reglering.
Av de 200 åren av svensk bryggerihistoria som utgör huvudtemat ligger ärligt talat tyngdpunkten inte jämnt fördelad på de senaste 200 åren – då 1800-talets rika, svenska bryggerihistoria trycks ihop på ett 60-tal sidor. Det mesta kommer ändå med: Hur bryggerinäringen i Sverige industrialiserades genom tyska invandrare och det bayerska lagerölets införande; dalkullornas betydelse; bryggerikomplexens arkitektoniska utformning under andra halvan av seklet etcetera. Det jag saknar är pilsnerölets införande på 1870-talet, vilket brukats framhävas som banbrytande.
Sandberg är väl inläst på Svenska Bryggareföreningens arbete med branschfrågor. Då striden med nykterhetsrörelsen, som lyckades få till starkölsförbudet 1917–1955, är vad som helt präglade bryggeribranschen under 1900-talet är det utmärkt att boken genomgående har med detta perspektiv.
Vid mitten av 1900-talet når vi även Sandbergs primära forskningsfält och huvudintresse. Intressant är skildringen av hur branschen varit präglad av då tillåtna kartellavtal, och (efter att de upphört 1955) en sorts oligopol. Den stora alkoholpolitiska avregleringen 1955 (avskaffande av starkölsförbud, motbok, ”två vita och en brun” med mera) påverkade självklart branschen stort. Men än viktigare var faktiskt införandet av mellanölet tio år senare.
De två jättarna Stockholmsbryggerier samt Pripp & Lyckholm ”spelade schack” med varandra när de köpte upp det ena småbryggeriet efter det andra och erövrade nya områden. Ibland betalade de överpris, ibland fick de muta ägaren med en fin post i företaget – men det användes också fulknep, som att tvinga glasbruken att bojkotta småbryggerierna så de blev utan flaskor. Konkurrensen hårdnade sedan Pripp & Lyckholm köpt Malmö Förenade och Eskilstuna bryggeri, innan de båda koncernerna till slut gick samman 1964 och bildade Pripps.
För att, likt de danska bryggerierna, växa internationellt startade de tre bryggerierna (som senare blev Pripps) redan på 1940-talet ”Swedish Beer Export”. Trots alla pengar man satsade i årtionden blev satsningen aldrig lönsam. Sandbergs förklaring är att ölen höll för dålig kvalitet, men här skulle man velat höra fler teorier om varför Sverige, som hade det så väl förspänt efter kriget, inte lyckades. Det är knappast så att de internationella storsäljarna smakar bättre än annan öl.
Jätten Pripps och dess strukturomvandlingar skildras ingående, motiverat av att det var den i särklass största aktören. Men Sandberg gör även en spännande djupdykning i två mindre bryggerier, Falkens och Tingsryds, som tydligen var sextiotalets piggaste ölföretag, vilka skickligt använde sig av moderna marknadsföringsmetoder för mellanöl och ölburkar – något som annars brukar berättas i samband med Grängesbergs bryggeri (dagens Spendrups). Tingsryd kom dock att köpas upp av Pripps 1974 och senare fick jätten kontroll även över Falken/Falcon.
Något mindre detaljerat behandlas Pripps senare äventyr. Företaget nådde så stora marknadsandelar att det inte kunde växa mer och var dessutom oroat för att bryggerinäringen skulle förstatligas. Därför utvecklades det till ett investmentbolag inom livsmedel och ägde Abba-Fyrtornet, Lithells med flera.
Intressant nog nådde staten sitt mål att förstatliga svensk bryggeriindustri ”bakvägen” genom att 1974 köpa Pripps som då stod för 75 procent av landets öltillverkning. Ett licensavtal med de två mest sålda ickesvenska ölen (Carlsberg och Tuborg) bromsade även utländsk konkurrens. År 1977 förbjöds så mellanölet, vilket var vad de små bryggerierna försörjde sig på. Nu hade staten i princip fått total kontroll. Men då tog en borgerlig regering över, och plötsligt blev målet tvärtom att försöka rädda de sju kvarvarande småbryggerierna...
Härefter skildras Grängesbergs/Spendrups väg från ett av de minsta bryggerierna i landet till det största. Detta beskrivs dock ytterst kortfattat, vilket kanske motiveras av att det redan finns böcker på temat – men då dessa är utgivna av Spendrups hade en matig beskrivning från en utomstående varit intressant. Pripps såldes med tiden till norska livsmedelskoncernen Orkla, som sedan sålde av bryggeridelen till danska Carlsberg. Vad danska Carlsberg ville åt, de extremt lönsamma verksamheterna i Östeuropa, saknas det dock en berättelse om.
Svensk bryggerihistoria avslutas med ett kapitel om mikrobryggeriernas uppkomst och framväxt. Det är mycket efterlängtat att få denna historia på pränt, även om det också skulle behövas en bok som beskriver detta på detaljnivå.
Svensk bryggerihistoria är välskriven och lättläst, trots stort faktainnehåll. Sandberg sätter, som den ekonomihistoriker han är, in bryggerierna i samhällsutvecklingen. Han redogör även pedagogiskt i faktarutor för diverse kringinformation som är nödvändig för att förstå helheten.
Personligen finner jag det dock synd att Sandberg i en skrift som vänder sig till allmänheten inte tagit ytterligare ett steg bort från den akademiska text han vanligtvis arbetar med, tillåtit sig att måla med starkare färger och bli lite mer underhållande. (Han är en rolig karl när man träffar honom.)
Visserligen är det en välsignelse att slippa påhittade myter som så ofta dyker upp i mat- och dryckeshistorien, men då jag själv under mitt 25-åriga yrkesliv arbetat med samma stoff vet jag att det finns så många sanna anekdoter inom den svenska bryggerihistorien som är värda att berättas.
På det hela taget är detta en bok jag rekommenderar alla att läsa som är intresserade av svensk näringslivshistoria – eller bara uppskattar ett stop gott öl och önskar veta lite mer om historien bakom.
***
Läs även: ”Vita medelålders män luktar sur mjölk”
