Ett Nietzsche-citat om dagen håller Woke borta
I nätmobbarnas, identitets-tuggarnas och woke-vargarnas tid behövs Nietzsche.
Bild: Porträtt målat av Edvard Munch / Wikicommons
Få filosofer är så utnyttjade och missbrukade som Friedrich Nietzsche. Hans antisemitiska syster Elisabeth Förster drog tidigt hans rykte i smutsen, under första världskriget skänktes hans bok Så talade Zarathustra till de tyska soldaterna vid fronten, hans boktitel Bortom gott och ont har fått ge namn åt ett dataspel och karaktären Quirrell i Harry Potterböckerna är uttalad nietzschean. Den rastlöse sökaren som ständigt omvärderade alla värden har inspirerat allt från radikalkonservativa tänkare till queerteoretiker.
Kan Nietzsches tankevärld ha något att tillföra de mest aktuella diskussionerna även i Sverige? Vad har till exempel hans idéer om självförverkligande att säga om identitetspolitik?
Under bokmässan i höstas utspelade sig dramatiska scener. Besökare rusade gråtande ut från seminariet Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk? efter att ha fått sina särskilda rättigheter ifrågasatta.
Några veckor senare fick regeringens utredare för en svensk kulturkanon, Lars Trägårdh, löpa gatlopp i pressen och anklagas för att osynliggöra tornedalingar, samer, romer och sverigefinnar i sitt arbete. Anders Eriksson från Sverigefinländarnas delegation gav ett skräckexempel ur sina farhågor:
”Tänk om den sverigefinska litteraturen skulle representeras av Svinalängorna. Det är en väldigt bra bok, men den befäster bilden av att finnar super och slåss. Det vore förfärligt.”
Att inordna sig i en identitet, kräva särskilda rättigheter och bli kränkt när man inte får som man vill är ett återkommande beteendemönster idag. Vanligt är också att fordra ”trygga zoner” där man inte riskerar att bli ifrågasatt.
Åt detta skulle Nietzsche sannolikt ha skrattat gott. Att gömma sig i en flock eller att identifiera sig som ett offer var något han bestämt avrådde ifrån.
Offermentalitet och besatthet av etniska och sexuella identiteter reducerar oss och inordnar oss i ett kollektiv. Det står i skarp kontrast till Nietzsches vision att man bör bryta sig loss från varje begränsning och varje flock man ingår i. I stället för att vara ”sann mot sig själv” och sin identitet bör man göra uppror mot sitt jag och omvärdera alla värden. När man har slagit sig lös från alla begränsningar, kategorier och ideologier kan man bli en fri ande.
För Nietzsche fanns inga trygga zoner eller fasta övertygelser. Människan är ”en lina över avgrunder. Ett farligt Över, ett farligt På-vägen, ett farligt Stanna-och-titta. Det märkliga med människan är att hon är en bro och inte ett mål.” skrev han i Så talade Zarathustra.
Utan tvekan har Nietzsche något viktigt att säga oss. Den engelske skribenten Patrick West tillämpade i sin bok Get over yourself för några år sedan hans idéer på den nutida engelska kulturdebatten. Ett svenskt sammanhang där man kan sakna Nietzsche är de affekterade diskussionerna om islamism, Koranen, rondellhundar, Muhammedkarikatyrer och hedersvåld. Efter protesterna mot koranbränningar och kampanjen mot den svenska socialtjänsten finns en rädsla att väcka vrede men också ängslan för att uppfattas som rasist.
Nietzsche var för sin del religiös skeptiker, inte för att han var ateist, utan för att han var motståndare till ismer, ideologier och dogmer överhuvudtaget. ”Övertygelser är farligare fiender till sanningen än lögner.” fastslår han i Mänskligt, alltförmänskligt. Han ansåg att människor med grundmurade religiösa eller politiska åsikter, som själva ser sig som rättfärdiga, är dem man ska se upp med. Starka övertygelser, grundade i den ena eller andra trosuppfattningen har som djupaste motiv viljan till makt.
“Maktens demon. Inte nödtorften, inte begären, – nej, människornas demon heter kärleken till makten. Ge dem allt som tänkas kan, ge dem hälsa, mat, bostad och underhållning, – de är och förblir olyckliga och dystra: ty demonen väntar och väntar, den vill bli tillfredsställd” skrev han i Morgonrodnad.
Nietzsche skulle känna igen kombinationen av självrättfärdighet och förbittring hos dagens islamister, som hatar den framgångsrika västerländska kulturen och det motsvarande självhatet och passionerade tonläget hos de aktivister som relativiserar problemen med islamism och hedersvåld.
”Ur passioner växer omdömen; själsliga sengångare låter dessa stelna till övertygelser” heter det i Mänskligt, alltförmänskligt.
I upploppen, de högröstade demonstrationerna och kraven på överdriven respekt för traditionella religiösa värden skulle han sett en destruktiv vilja till makt.
Man kan för övrigt tillämpa Nietzsches radikala individualism i en kritik av intellektuellt flockbeteende och stormar i sociala medier. Dessa inträffar regelbundet när en offentlig person uttrycker något alltför kontroversiellt. Snart följer en störtflod av fördömanden och krav på ursäkterr. De obehärskade utbrotten av självrättfärdighet och mobbning skulle ha äcklat Nietzsche. Han skulle ha känt igen den sadistiska tillfredsställelsen hos lynchmobbarna i massmedia och på internet. Eller som han formulerar det i Avgudaskymning:
”Varje stackars djävul finner njutning i att fördöma – det ger honom en liten berusning av makt… det finns en liten dos hämnd i varje underkännande”.
Nietzsche såg också klart att grupptänkande och flockinstinkter i grund och botten bygger på rädsla. ”Grymheten hör till mänsklighetens allra äldsta glädjefester”, skrev han i Morgonrodnad.
Att läsa Nietzsche är en kraftfull kur mot dogmer och anpassning. Han inspirerar en modern läsare att bli orädd i sitt tänkande, att inte bry sig om att bli lajkad och delad och inte underordna sig auktoriteter. Framför allt inte underordna sig Friedrich Nietzsche. Han pläderade för total andlig frihet, även från honom själv. Som han uttryckte det: ”Jag har ingen användning för lärjungar. Låt var och en bli sin egen trogne följeslagare.”
***
