Febrig kärlek på krigets Balkan

BOKRECENSION. I William Shakespeares klassiska drama är det släkterna Montague och Capulet som ligger i fejd med varandra, vilket gör kärleken mellan Romeo och Julia minst sagt utmanande. Men motivet – kärlek mellan två sidor i ett krig eller en familjefejd – är äldre än Shakespeares 1500-talsdrama. Själv hämtade han inspiration från den italienska novella litteraturen.

I den finländske författaren Pajtim Statovcis nya roman Kungarnas land berättas en Romeo och Julia-historia som utspelar sig i Pristina, Kosovo, i mitten av 1990-talet – då kriget slet sönder landet.

Kosovofödde Pajtim Statovci kom som tvååring till Finland under nittiotalet, då familjen flydde från kriget. Men han förblir sitt forna hemland trogen i sina romaner. Även i Min katt Jugoslavien (2016) och Tiranas hjärta (2018) gestaltar han snåriga sexuella relationer mot en fond av krigen på Balkan under nittiotalet.

I Kungarnas land möts två unga män på ett café i Pristina: Arsim och Milos. Albanen Arsim är 22 år gammal och studerar litteraturvetenskap vid universitetet i Kosovo. Han drömmer om ett liv som författare och söker något större i livet. Han har nyligen gift sig med Ajshe – en kvinna han inte tycks älska särskilt mycket. Det verkar snarare som att äktenskapet är arrangerat.

När han träffar serben Milos på caféet känner han allt det han inte upplever med sin unga hustru: passion, begär och lust. Milos studerar medicin och drömmer om en framtid som hjärtkirurg. Porträttet av honom är mindre djupt och vad som motiverar och driver honom får vi läsare mer gissa oss till – trots att boken berättas ur de bådas perspektiv.

De båda männen inleder en febrig passion, hånglar i urinstinkande trappuppgångar där de är oroliga för att bli upptäckta. Kärleken mellan två män – särskilt mellan en albansk och en serbisk – är helt otänkbar. De tar sin tillflykt till Milos lilla skabbiga lägenhet där de älskar passionerat. Men lyckan för dem är kortvarig. Ungefär samtidigt som de träffas berättar Arsims hustru att hon är gravid med parets första barn.

När sedan kriget eskalerar flyr Arsim utomlands med sin familj. Milos dras in i kriget, blir soldat och begår de mest fruktansvärda brott, skildrat i romanen genom Milos fiktiva dagsboksanteckningar.

Men inte nog med att kärleksparet separeras och Milos tvingas till bestialiska handlingar i ett uppslitande krig. Arsim häktas och döms för att ha raggat upp en minderårig pojke som han utnyttjat sexuellt. Efter en fängelsevistelse i utlandet deporteras han tillbaka till Pristina – och drömmer om att en dag återse sin första manliga kärlek: Milos.

Jag ska inte avslöja för mycket av handlingen. Men återseendet mellan de båda blir inte riktigt som de tänkt sig.

Pajtim Statovci skriver fram sina romanpersoners driftstyrda tillvaro och kamp för överlevnad i ett av kriget söndertrasat och utarmat Kosovo med en febrig stil som inte väjer för, utan snarare uppsöker, det skitiga och hopplösa.

Romanen lider dock av sin komposition och ett alltför stort fokus på Arsim. Vem serbiska Milos är förblir tämligen oklart, trots att hans dagboksanteckningar utgör en stor del av romanen. Styrkan ligger alltså i berättelsen om Arsim, men även den förblir något bristfällig. Berättarsyret räcker inte till för fler personer. Även hustrun, som ändå spelar en central roll, förblir en gåta: varför står hon ut med att bli slagen, förnedrad och totalt negligerad?