Filmclownen Jerry Lewis och hans försvunna film om nazismen

I april 1972 började den hyllade amerikanske komikern Jerry Lewis spela in filmen Dagen då clownen grät strax utanför Stockholm. Året därefter lämnade Lewis Sverige med den ofärdiga filmen under armen. Den har aldrig visats och Lewis själv teg. 

Under många år var Jerry Lewis en av USA:s mest hyllade filmkomiker, först som partner till Dean Martin, därefter i en rad, av honom själv också regisserade, filmer som The nutty professor (svensk titel Dr Jäkel och Mr Hyde).  1971 uppträdde han på scen i Paris och blev av producenten Nat Wachsberger tillfrågad om han ville regissera och spela huvudrollen i Dagen då clownen grät. Wachsberger hade köpt rättigheterna från manusförfattaren Joan O´Brian och hans bolag skulle producera. Lewis var först skeptisk men tackade sedan ja. Men någon film blev det inte. Clownen försvann. 

Vad var det som hände? Varför avslutades inspelningen? Varför ”flydde” Lewis till USA? Varför dömde han i intervjuer ut det han hade gjort som uselt och omöjligt att visa? 

Det där är en gåta som filmvärlden funderat över i flera decennier – och när han blev tillfrågad svarade Lewis ofta med att bli aggressiv. Jag råkade själv ut för det när jag under en presskonferens bad Lewis kommentera likheterna med Roberto Benignis Oscarbelönade film Livet är underbart och fick en aggressiv snäsning som svar – ”det har du inte med att göra”. 

Men nu verkar gåtan äntligen ha fått sin lösning.  

Dokumentärfilmen From darkness to light är en genomarbetad skildring av det som hände. Till stor hjälp har man en av de sista intervjuer Lewis gav (han avled 2017) och där han egentligen för första gången sedan han lämnade Sverige i lugn och ro talade om Dagen då clownen grät. Regissörerna Eric Friedler och Michael Lurie har dessutom fått tillgång till ofärdigt filmmaterial, som alternativa tagningar och repetitioner, men genom dessa ofta just ofärdiga klipp får vi en hyfsat bra bild av den film Lewis hade tänkt göra. 

Det är lätt att förstå hans initiala tvekan. Handlingen utspelas i Nazityskland. Den misslyckade clownen Helmut har förolämpat Hitler och hamnat i läger för politiska fångar. I lägret intill finns judiska barn, som Helmut börjar uppträda för. Det leder till att han följer med dem på tåget till Auschwitz och ledsagar dem in i gaskammaren där han själv också dödas. 

– Visst är det en utmaning, men det är det som gör det så spännande, sa Lewis till DN 1971. 

Filmen skulle spelas in i Paris och i Stockholm (det sistnämna eftersom Wachsberger kände den svenske producenten Jack Kotschak). Exteriörer byggdes upp i Europa Film Studios i Bromma, en rad svenska skådespelare engagerades. Harriet Andersson spelade Helmuts hustru och syns i många av klippen. Här ses också Sven Lindberg som elak nazist, även Ulf Palme, Fredrik Ohlsson, Jonas Bergström, Lars Amble, Heinz Hopf, Nils Eklund och Bo Brundin. I dokumentärfilmen intervjuas bl a Tomas Bolme som hade en liten roll.  

Produktionen stötte omedelbart på problem, inte minst ekonomiska. Wachsberger var en bluff. Han hade inga pengar, teamet fick inte sin lön, och det kontrakt han sa sig ha med Joan O´Brian var värdelöst. I ett sista försök att rädda allt sökte Lewis upp henne i Miami. Han visade filmat material för henne, hon tyckte inte om det, sa nej och Lewis gav upp och tog med allt filmat material från Sverige till USA.  

Under återstoden av sitt liv hävdade han att han stoppade inspelningen därför att resultatet var uselt och inte värdigt att se dagens ljus. Friedler och Lurie, blev intresserade av ämnet och menar att det är en berättelse som förtjänar att berättas om kreativ ambition, misslyckande och ar gränsen går för konstnärligt uttryck: 

–Vi tror det här kunde ha blivit en viktig film, även om den inte skulle ha blivit en kommersiell framgång. Jerry Lewis försökte göra något enastående genom att blanda sin tragikomiska stil med ett ämne så djupt och mörkt som Förintelsen. Som vi säger i dokumentären var han långt, långt före sin tid och manövrerade i mörker utan att ha några ritningar att gå efter. Det här skulle ha blivit det första försöket att på film skildra de dagliga fasorna under Förintelsen, ingen hade tidigare vågat det före Lewis. Filmen hade möjligheten att bli ett tankeväckande konstverk och som sådant skulle det ha säkrat sin plats i Hollywoods historia. Och trots att filmen aldrig blev klar har den på sitt sätt påverkat filmhistorien.  

– Det stod klart för oss att detta var oerhört personligt för honom. Hans avsikter var goda och villigheten att ta risker förtjänar den djupaste respekt. Han hade uppnått allt han ville, men nu satte han ribban ännu högre. Hans avsikt var att gå från att vara ”bara” Komedikungen till att bli en filmskapare som tacklade djupa ämnen, även om det var osäkert hur resultatet skulle bli. 

1997 gick Roberto Benigni segrande över världen med sin tematiskt liknande Livet är underbart. Många menar att detta var ännu ett tecken på att Jerry Lewis var långt före sin tid. 1970-talet var inte var moget för en mörk komedi som utspelas i ett koncentrationsläger. 

Det filmmaterial Lewis tog med sig hem är donerat till USA:s kongressbibliotek. Det har ryktats att det på något sätt ska göras offentligt, men detta har ännu inte skett. Till dess får vi nöja oss med From darkness to light – när den får svensk premiär är ännu inte klart. 

***

Läs även: Gubbklurig och barnslig

Läs även: Neapels fantastiska vänninor