Flanören byter boulevarden mot internet

Flanören – den drömska, planlöst vandrande betraktaren – har länge symboliserat en särskild form av reflektion och distans till moderniteten. I staden observerar flanören detaljer, fångar flyktiga ögonblick och hittar skönhet där andra bara ser vardag. Walter Benjamin och Charles Baudelaire beskrev flanerandet som en möjlighet att upptäcka både samhällets och själens gäckande egenheter. 

Men vad händer när flanören lämnar stadens gator och i stället vandrar genom den digitala världen? Att surfa på nätet kan ses som en modern motsvarighet till stadsvandring – en resa genom ett ständigt skiftande, fragmenterat landskap av länkar, bilder och text. 

Under internets tidiga år var denna vandring fri och upptäcktsfylld. Användare kunde förlora sig i bloggar, forum och personliga hemsidor, ofta utan ett tydligt mål. Varje klick kunde leda till oväntade insikter och passionerade projekt, fria från kommersiella motiv. Men denna digitala flanering har förändrats drastiskt. 

Det tidiga internets kaotiska charm har med den så kallade Web 2.0 gradvis ersatts av algoritmer och optimerade flöden. Användare leds genom nätet via rekommendationer, sponsrat innehåll och filterbubblor som begränsar möjligheten till upptäckter. 

Precis som städer som underkastats kommersialisering och centralstyrning, har internet blivit alltmer homogent och förutsägbart. Vi har gått från att vara aktiva upptäckare till passiva konsumenter. Den digitala flanören är numera instängd i algoritmiska återvändsgränder där det oväntade sällan dyker upp. 

Flanerandet, som Rebeca Solnit påpekar i Wanderlust: Att gå till fots, är kopplad till tankens frihet. Att vandra utan mål öppnar för nya tankegångar och oväntade möten som formar vårt sätt att tänka och känna. På samma sätt kunde det tidiga surfandet ge en känsla av frihet och kreativitet. Dagens styrda surfupplevelse erbjuder däremot ofta bara det fantasilösa, strömlinjeformade och stänger ute de tillfälligheter som flanerandet en gång gav. 

Modernitetens fokus på effektivitet, drivet av marknadskrafter och styrning, har lett till att många aspekter av livet blivit förutsägbara och mekaniska. I samhällen där marknadskrafterna spelar en central roll kan dessa både begränsa och främja friheten – de tenderar att dämpa spontanitet men öppnar samtidigt för innovation och kreativt uttryck. Kan vi använda marknadens dynamik för att skydda spontaniteten utan att vår frihet blir en monoton strävan efter effektivitet? Hur undviker vi att fastna i nostalgi och i stället kan utnyttja ny teknologi för att återuppliva kreativiteten och friheten från det tidiga digitala flanerandet? 

Web 3.0 framställs ibland som en räddning för denna fria upptäckarlust. Visionen om ett decentraliserat internet, där makten flyttas från tech-jättar till användare, lovar en ny era av frihet och kreativitet. Här skulle vi kunna navigera fritt, bortom algoritmernas osynliga hand, även om också denna utopi riskerar att snabbt kommersialiseras när marknadskrafterna kliver in. 

Ändå erbjuder det fria, liberala samhället med sin marknadsekonomi en stor frihet att experimentera och försöka skapa något bättre. Ty trots algoritmernas makt finns det fortfarande möjligheter att återupptäcka den digitala flanerarens anda. Att klicka bortom rekommendationerna, att utforska bortglömda hörn av internet och att ge sig hän åt planlöst surfande kan bli en motståndshandling i en tid av snabb konsumtion och effektivitet. 

***

Läs även: Att filma det som skaver

Läs även: Slumpen avgör inte alls