Fotboll på allvar
Den som påstår att bollen är rund har antingen låtit sig luras av Adidas eller aldrig fattat det här med fotboll. Slumpen har sällan någonting med saken att göra.
Om man vänder sig till fotbollsfilosoferna själva så finns det, grovt sett, två skolor som förklarar dynamiken i världens mest populära sport.
Antingen kan man resonera som Englands stora striker på åttiotalet, Gary Lineker: »Fotboll är ett enkelt spel: 22 man jagar bollen i 90 minuter och till slut vinner alltid Tyskland.« Eller så går man på Liverpools gamla kulttränare Bill Shankleys linje: »Fotboll handlar inte om liv och död, det är mycket viktigare än så.«
Den enkla rationaliteten mot den ändlösa passionen. Och däremellan alla tänkbara tankar.
Varje liten konflikt i världen ryms i fotbollen, varje känsla får plats på en elvamannaplan.
Inte konstigt att fotbollen länge har lockat de intellektuellas intresse i Sydamerika, på den europeiska kontinenten och till och med i fotbollens u-land USA.
I Sverige är det betydligt fattigare. Det är knappast de största tänkarna som skriver om svensk fotboll, med magasinet Offside som ett trotsigt undantag. Och frågar man de allsvenska spelarna själva så är gubbrockarna Dire Straits det närmsta de kommer någon form av kulturyttring.
Nu är världen på väg att försvenskas, och det är verkligen inget positivt. I den aktuella boken »Liven längs linjen – Internationella ikoner, slocknade stjärnor och 97 personliga fotbollskrig« beskriver Aftonbladetskribenten Erik Niva vad mediedrev, pressavdelningar och klädsponsorer har gjort med dagens världsstjärnor: »Först har de lärt sig att reflektera så lite som möjligt över sin tillvaro, därefter att säga så lite som möjligt om de tankar och funderingar de ändå har.«
Vem hade trott att årets snyggaste bok skulle ha ett rosa omslag med en gul klisterlapp på?
Eller att den skulle handla om fotboll, utgiven av det kreddiga indiebokförlaget Modernista?
Bäst av allt är ändå att boken bryter sig ur den kulturella ökenvandringen och tecknar fotbollsöden som om de hade något att säga. Som om de betydde något.
För när de sydafrikanska spelarna vandrar ut på sin nationalarena den 11 juni för öppningsmatchen mot Mexiko handlar allt om här och nu.
Det finns inget större än ett fotbolls-VM. Redan Bill Shankley visste det. Och tro fan om inte också Gary Lineker får rätt och Tyskland vänder hem med guldmedaljerna när världsmästerskapen är över.
»Liven längs linjen – Internationella ikoner, slocknade stjärnor och 97 personliga fotbollskrig« av Erik Niva, kom ut tidigare i veckan (Modernista).
