Fristående kurser är inte alls trams

Alltsedan stormaktstiden har fristående universitetskurser varit en del av det grundrecept som gjort Sverige till en framgångsrik nation. När Johan Skytte på 1600-talet fick i uppdrag att modernisera utbildningsväsendet, vilket då mestadels fokuserade på dogmatisk lutheranism, inspirerades han av sin tid som student på kontinenten. Teknologi varvades med filosofi, matematik och retorik, för att inte tala om språk.  

Som kansler vid Uppsala universitet propsade Johan Skytte på att adelsynglingar skulle studera det moderna ämnet statskunskap jämte skilda ämnen som musik och fäktning. Musik låg honom varmt om hjärtat då han menade att det stärkte både själen och kroppen. Om du skulle leda krigare behövde du, bokstavligen, en stark röst för att kunna ge order på slagfältet.  

Komplement till den formella utbildningen bidrog till att på 1700-talet göra Uppsala till ett centrum för europeisk naturvetenskap. Linnélärjungarna var inte bara botaniker och utan deras kunskaper i, exempelvis, teckning hade vi inte fått några av världens första skildringar av Afrikas eller Asiens flora.  

När utbildningsminister Mats Persson för en tid sedan kritiserade systemet med enstaka kurser och pläderade för vad som kan tolkas som rena yrkesutbildningar glömde han att det går att skapa en kandidatexamen av fristående kurser. Dessutom kan ämnen som han anser vara av ”hobbykaraktär” bli en värdefull del av en bredare utbildning. Sedan är det upp till den enskilde att med eget ansvar skapa en examen som är användbar.  

Dessutom är de kurser som Mats Persson avfärdade en ytterst liten del av universitetens urval. Sverige har redan kompetenta yrkesskolor – universiteten ska vara mer än så. Diplomaten och författaren Sture Linnér brukade föreläsa för nya studenter på Handelshögskolan i Stockholm och förespråkade då att de skulle ”vidga sina vyer”. Korta kurser kan mycket väl anses ha en sådan funktion. 

Att exempelvis studera Harry Potter är att fördjupa sig i 2000-talets mest lästa skönlitterära verk bland barn och unga. Det är klart relevant för den som siktar på att bli lärare, något som universitetet som ger kursen har program för. Att blivande ingenjörer vid Kungliga Tekniska Högskolan kan lära sig om rörelsemönster i form av en kurs i cyklandets motorik är inte så dumt som det först kan låta. Likaså är det nyttigt att studera religion, som det går att göra i Lund, utan att det inkräktar på studietiden för det program som studenten förmodligen läser på heltid.   

Korta kurser är ofta ett komplement för högpresterande studenter som vill vässa sinnet. En civilekonom som läser litteraturhistoria blir en bättre civilekonom och en naturvetare som läser filosofi blir en bättre naturvetare. Ett resonemang som inte minst omhuldades av en tidigare utbildningsminister, Per Unckel (M). Han stärkte den akademiska friheten genom att göra om löntagarfonderna till forskningsmedel som universiteten själva fick disponera.  

Men Unckel var å andra sidan genuint liberalkonservativ och ville befria universiteten från staten. Tyvärr verkar dock nuvarande utbildningsminister vilja göra det rakt motsatta – i alla fall när det gäller korta kurser på universiteten.

***

Läs även: Vill Lunds universitet rädda världen eller granska den?

Läs även: Smålands nation i Lund: "Det är så man spyr"