”Full av överdrivna känslor” – därför hatar Putins favoritfilosof Europa
Putinregimens statsfilosof Alexander Dugin knyter an till en lång patriotisk tradition som ser Ryssland som det heliga imperium som ska rädda världen från det ”dekadenta” väst.
Bild: TT
Sex månader efter invasionen av Ukraina hölls kulturfestivalen ”Traditioner” i Pusjkins gamla sommarnöje utanför Moskva. Stjärna var filosofen Alexander Dugin, känd krigsförespråkare och ansedd som det ryska imperiets profet. När Dugin och hans dotter Daria lämnade festivalen i varsin bil exploderade en sprängladdning under Darias stadsjeep, sannolikt avsedd för hennes far. Dugin sågs vanmäktig betrakta det brinnande vraket med händerna mot huvudet. Moskva hävdade att Ukrainas säkerhetstjänst låg bakom attentatet, vilket också var Bidenadministrationens uppfattning.
I Sverige är Dugin måttligt uppmärksammad, men i exempelvis The New Yorker har James Verini ingående och skarpsinnigt beskrivit hans betydelse.
Kärnpunkten i Alexander Dugins idéer är att Ryssland har som historiskt öde att bli ett heligt imperium i tsardömets anda. Hans idétradition har haft stort inflytande på den politiska och militära eliten i Ryssland, inte minst president Vladimir Putin. För att förstå Putins världsbild, som överraskande nog tycks få gehör hos USA:s president Donald Trump, bör man sätta sig in i den avsevärt mer välformulerade Dugins tankevärld.
Dugin har bakgrund i den ryska reaktionära undergroundmiljön. Han föddes 1962, under tövädret efter Stalins död när intelligentian sakta återhämtade sig efter terrorn och massavrättningarna. När förtrycket för en tid lättade uppstod under ytan en illegal subkultur som trotsade den sovjetiska ateismen med ockult religion. Här uppträdde den unge Dugin med en klädstil inspirerad av rysk aristokrat och medeltida bonde. Poeten och vännen Eduard Limonov har i sina memoarer beskrivit honom som ”knubbig, fräck, skäggig” och ”full av överdrivna känslor”.
Dugin hoppade av universitet och började arbeta som gatsopare. Han gick med i den hemliga Iuzhinskijcirkeln, en avantgardegrupp som närmade sig satanism, nazism och ockulta idéer. Man hade seanser där man ägnade sig åt mysticism, hypnotism, sufism och pentagram. Dugin omfamnade nazismen, enligt honom själv som ett uppror mot sin sovjetiska uppfostran. Han kallade sig Hans Sievers, syftande på Wolfram Sievers, en nazistisk forskare av paranormala fenomen. Han studerade radikalkonservativa tänkare som Oswald Spengler och Julius Evola och kunde i timmar deklamera texter av författare med fascistisk anknytning.
Dugin är en del av en rysk tradition där man betraktar Ryssland som mer än en stat eller nation, ett heligt imperium med uppgift att rädda världen, en idé som går minst ett halvt årtusende tillbaka. I denna idétradition ingår en stark misstro mot Europa och den västerländska kulturen. Den kanske mest passionerade förespråkaren för denna filosofi var Fjodor Dostojevskij. I sina politiska skrifter gav han uttryck för en apokalyptisk patriotism. I En författares dagbok hävdar han att ”Varje närmare förbindelse med Europa kan utöva ett skadligt och demoraliserande inflytande på den ryska folksjälen”.
1993 grundade Dugin tillsammans med Limonov ett nationalbolsjevikiskt parti. De förenades i ett brinnande hat mot liberalism, demokrati och kapitalism. Deras huvudmål var skapandet av ett imperium som skulle inkludera den forna Sovjetunionen, det vill säga avsluta Ukrainas självständighet.
Gruppen var inspirerad av allt från ryska krigshjältar från andra världskriget till Hermann Göring och Joseph Goebbels. Limonov medgav att han själv inte visste om partiet var ett konstnärligt eller politiskt projekt. Nationalbolsjevikernas högkvarter var en kombinerad källarteaterscen, litterär salong, bar och sexklubb.
Dugin lämnade så småningom partiet, men som skribent har han gjort outplånligt intryck på den ryska politiska miljön. I tre decennier har han ursinnigt bekämpat västerländska värden som demokrati, individualism, multikulturalism och sexuell öppenhet och i stället framhållit den ryska ortodoxa kyrkans mystiska uppenbarelser.
Efter ockupationen av Krim 2014 hyllade Dugin Putin. Han kallade honom ”förutbestämd av historien” och hävdade att “Putin blir mer och mer Dugin, eller åtminstone genomför han programmet jag skapat i hela mitt liv”.
”Jag är ukrainare”, har Dugin förklarat i en intervju, ”Jag skäms för den lilla men betydelsefulla delen av mitt blod. Och jag vill att det blodet ska renas med blodet från avskummet, Kievjuntan. Och jag tänker: Döda, döda och döda!”
Dugin har hävdat att “det amerikanska scenariot är att bringa nynazister till makten” tillsammans med sina “judiska sponsorer”. Denna säregna uppfattning var allmängods i Ryssland 2021 när man förberedde att åter invadera Ukraina.
Putin skrev exempelvis en essä på Kremls websida kallad ”Den historiska enheten mellan Ryssland och Ukraina” där han hävdade att Ukraina, med sin judiske president var övertaget av nynazister.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion mot Ukraina blev Dugin en av de mest högröstade krigsförespråkarna. Han skrev att invasionen var ”en logisk följd av Rysslands historiska väg”.
I den ryska officiella beskrivningen av kriget i Ukraina ingår den traditionella bild av Ryssland som offer för hotfulla västerländska värderingar som Dostojevskij formulerade. I september 2022 gav Putin ett tal på detta tema, där han skildrade Ryssland som under århundraden utsatt för ett hot från västligt inflytande, ett väst som var ”redo att överskrida varje linje för att bevara ett nykolonialistiskt system som tillåter det att berika sig på världen, plundra den tack vare dollarns och teknologins dominans”. Med en formulering som kunde varit hämtad från Dostojevskij eller Dugin fördömde Putin det västerländska ”övergivandet av tro och traditionella värden” som kommit att likna ”en omvänd religion – ren satanism”.
Invasionen, hävdade Putin, var därför inte bara menad att rädda Ukraina, men också kristendomen och därmed mänskligheten.
***
Sex månader efter invasionen av Ukraina hölls kulturfestivalen ”Traditioner” i Pusjkins gamla sommarnöje utanför Moskva. Stjärna var filosofen Alexander Dugin, känd krigsförespråkare och ansedd som det ryska imperiets profet. När Dugin och hans dotter Daria lämnade festivalen i varsin bil exploderade en sprängladdning under Darias stadsjeep, sannolikt avsedd för hennes far. Dugin sågs vanmäktig betrakta det brinnande vraket med händerna mot huvudet. Moskva hävdade att Ukrainas säkerhetstjänst låg bakom attentatet, vilket också var Bidenadministrationens uppfattning.
I Sverige är Dugin måttligt uppmärksammad, men i exempelvis The New Yorker har James Verini ingående och skarpsinnigt beskrivit hans betydelse.
Kärnpunkten i Alexander Dugins idéer är att Ryssland har som historiskt öde att bli ett heligt imperium i tsardömets anda. Hans idétradition har haft stort inflytande på den politiska och militära eliten i Ryssland, inte minst president Vladimir Putin. För att förstå Putins världsbild, som överraskande nog tycks få gehör hos USA:s president Donald Trump, bör man sätta sig in i den avsevärt mer välformulerade Dugins tankevärld.
Dugin har bakgrund i den ryska reaktionära undergroundmiljön. Han föddes 1962, under tövädret efter Stalins död när intelligentian sakta återhämtade sig efter terrorn och massavrättningarna. När förtrycket för en tid lättade uppstod under ytan en illegal subkultur som trotsade den sovjetiska ateismen med ockult religion. Här uppträdde den unge Dugin med en klädstil inspirerad av rysk aristokrat och medeltida bonde. Poeten och vännen Eduard Limonov har i sina memoarer beskrivit honom som ”knubbig, fräck, skäggig” och ”full av överdrivna känslor”.
Dugin hoppade av universitet och började arbeta som gatsopare. Han gick med i den hemliga Iuzhinskijcirkeln, en avantgardegrupp som närmade sig satanism, nazism och ockulta idéer. Man hade seanser där man ägnade sig åt mysticism, hypnotism, sufism och pentagram. Dugin omfamnade nazismen, enligt honom själv som ett uppror mot sin sovjetiska uppfostran. Han kallade sig Hans Sievers, syftande på Wolfram Sievers, en nazistisk forskare av paranormala fenomen. Han studerade radikalkonservativa tänkare som Oswald Spengler och Julius Evola och kunde i timmar deklamera texter av författare med fascistisk anknytning.
Dugin är en del av en rysk tradition där man betraktar Ryssland som mer än en stat eller nation, ett heligt imperium med uppgift att rädda världen, en idé som går minst ett halvt årtusende tillbaka. I denna idétradition ingår en stark misstro mot Europa och den västerländska kulturen. Den kanske mest passionerade förespråkaren för denna filosofi var Fjodor Dostojevskij. I sina politiska skrifter gav han uttryck för en apokalyptisk patriotism. I En författares dagbok hävdar han att ”Varje närmare förbindelse med Europa kan utöva ett skadligt och demoraliserande inflytande på den ryska folksjälen”.
1993 grundade Dugin tillsammans med Limonov ett nationalbolsjevikiskt parti. De förenades i ett brinnande hat mot liberalism, demokrati och kapitalism. Deras huvudmål var skapandet av ett imperium som skulle inkludera den forna Sovjetunionen, det vill säga avsluta Ukrainas självständighet.
Gruppen var inspirerad av allt från ryska krigshjältar från andra världskriget till Hermann Göring och Joseph Goebbels. Limonov medgav att han själv inte visste om partiet var ett konstnärligt eller politiskt projekt. Nationalbolsjevikernas högkvarter var en kombinerad källarteaterscen, litterär salong, bar och sexklubb.
Dugin lämnade så småningom partiet, men som skribent har han gjort outplånligt intryck på den ryska politiska miljön. I tre decennier har han ursinnigt bekämpat västerländska värden som demokrati, individualism, multikulturalism och sexuell öppenhet och i stället framhållit den ryska ortodoxa kyrkans mystiska uppenbarelser.
Efter ockupationen av Krim 2014 hyllade Dugin Putin. Han kallade honom ”förutbestämd av historien” och hävdade att “Putin blir mer och mer Dugin, eller åtminstone genomför han programmet jag skapat i hela mitt liv”.
”Jag är ukrainare”, har Dugin förklarat i en intervju, ”Jag skäms för den lilla men betydelsefulla delen av mitt blod. Och jag vill att det blodet ska renas med blodet från avskummet, Kievjuntan. Och jag tänker: Döda, döda och döda!”
Dugin har hävdat att “det amerikanska scenariot är att bringa nynazister till makten” tillsammans med sina “judiska sponsorer”. Denna säregna uppfattning var allmängods i Ryssland 2021 när man förberedde att åter invadera Ukraina.
Putin skrev exempelvis en essä på Kremls websida kallad ”Den historiska enheten mellan Ryssland och Ukraina” där han hävdade att Ukraina, med sin judiske president var övertaget av nynazister.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion mot Ukraina blev Dugin en av de mest högröstade krigsförespråkarna. Han skrev att invasionen var ”en logisk följd av Rysslands historiska väg”.
I den ryska officiella beskrivningen av kriget i Ukraina ingår den traditionella bild av Ryssland som offer för hotfulla västerländska värderingar som Dostojevskij formulerade. I september 2022 gav Putin ett tal på detta tema, där han skildrade Ryssland som under århundraden utsatt för ett hot från västligt inflytande, ett väst som var ”redo att överskrida varje linje för att bevara ett nykolonialistiskt system som tillåter det att berika sig på världen, plundra den tack vare dollarns och teknologins dominans”. Med en formulering som kunde varit hämtad från Dostojevskij eller Dugin fördömde Putin det västerländska ”övergivandet av tro och traditionella värden” som kommit att likna ”en omvänd religion – ren satanism”.
Invasionen, hävdade Putin, var därför inte bara menad att rädda Ukraina, men också kristendomen och därmed mänskligheten.
***
