Gangsterns paradis

Just nu befinner sig hundratusentals, kanske miljontals människor i staden Los Santos. De stjäl bilar, rånar banker, går till prostituerade och mördar urskiljningslöst – allt för sitt eget höga nöjes skull.

I flera år har spelvärlden väntat på den senaste delen i actionserien Grand Theft Auto, »GTA V«, som släpptes förra veckan. Med långa researchvistelser i Los Angeles – metropolen som Los Santos modellerats utifrån – 1 000 sidor manus och månader av rörelse- och röstupptagningar uppskattas utvecklaren Rockstar tillsammans med utgivaren Take-Two ha bränt omkring 1,7 miljarder kronor på produktion och marknadsföring.

Rekordinvesteringen kommer att ge avkastning. »GTA V« har redan hyllats som världens bästa spel och beräknas bara under sitt första år sälja i uppemot 25 miljoner kopior och generera över 10 miljarder kronor.

Sedan starten 1997 har GTA kritiserats för att vara rått och avtrubbat, helt i linje med den moraliserande våldsdebatt kring tv- och datorspel som med jämna mellanrum flammat upp sedan 1970-talet. I den femte delen är uppdraget att förbereda och genomföra avancerade kupper genom att styra de tre kriminella protagonisterna Michael, Trevor och Franklin. Men spelaren kan också välja att göra avstickare från den linjära handlingen och fritt utforska en öppen, närmast gränslös värld. Jaga älg, flyga jumbojet, spränga bensinstationer eller kanske bara köra omkring i en stulen bil och lyssna på radio.

Ett utförligt tortyruppdrag i den femte delen har visserligen chockat såväl lärarorganisationer som luttrade spelare, men den här gången är det snarare kvinnosynen som blivit mest omdebatterad i spelkretsar. Förutom strippor, prostituerade, humorbefriade flickvänner och löjliga newage-feminister finns ett begränsat utrymme för mer avancerade karaktärer, påpekade bland andra spelskribenten Carolyn Petit på sajten Gamespot och anklagade spelet för att underbygga och hylla sexism.

– Njutningen i att glida runt på de solkyssta kullarna i Los Santos medan man lyssnar på »Higher Love« av Steve Winwood förvandlas snabbt till obehag när en röst på radion börjar prata om att använda en kvinna som en pissoar, skrev hon.

Trots ett i övrigt översvallande omdöme blåste det upp till storm i kommentarsfältet. Efter bara ett dygn hade recensionen fått 15 000 inlägg där Petit ömsom fick medhåll, ömsom anklagades för att vara en mentalsjuk »feminazist«.

– GTA tillhör en grabbig tradition och spelarna har starka och nostalgiska band till serien. De tycker att den som ifrågasätter hur den ser ut skändar och vanhelgar någonting upphöjt, säger Victor Leijonhufvud på den svenska spelsajten FZ.

Spelmakarna själva distanserar sig från gangstersagans grova innehåll med att det rör sig om tydliga överdrifter och en ständigt närvarande samhällssatir (spelets motsvarighet till Facebook kallas exempelvis »Lifeinvader«, livsinkräktaren) och i en intervju med The Guardian kallar en av Rockstar Games grundare, Dan Houser, spelplatsen för »den amerikanska drömmens ändhållplats«.

I och med att serien genom åren gått från att spelas i ett enklare fågelperspektiv till en betydligt mer realistisk inramning måste ändå handlingen klara av att utstå granskning, menar Victor Leijonhufvud.

– Man kan ursäkta den tveksamma kvinnosynen med att det rör sig om karikatyrer och visst, när satiren är som bäst kommenterar den samtiden på ett träffande sätt. Andra gånger blir det bara förenklat och korkat.