Guldgossen

Text: Annah Björk

Bild: TT, Moderna Museet

Det var en kall och höstligt klar novemberkväll 2013 när auktionsförättaren Jussi Pylkkänen justerade sin slips och la klubban på plats. Några minuter kvar bara, sedan skulle den exklusiva auktionen »Post-War and Contemporary Art« börja. I flera dagar hade auktionshuset Christie’s i New York fyllts med gubbar, tanter och fjortisar som fotograferat sig själva framför den blänkande orange ballonghunden. Vore den inte av rostfritt stål, och alltså inte förmögen att känna sådana känslor, hade den varit trött, riktigt trött, på alla fotoblixtar.

– Nu borde vi börja säga lite siffror här va?, hojtade Pylkkänen och så var det i gång.

En känd gallerist kollade av med sin klient på mobiltelefonen innan han slängde in det första budet.

– 39 miljoner dollar!

Ett sus gick genom salen. När spektaklet var över hade en anonym köpare ringt in den jättelika stålhunden för 58,4 miljoner dollar.

Ballonghunden är gjord av konstnärs-giganten Jeff Koons. Den är en del av hans serie »Celebration«. En märklig titel, egentligen, eftersom det är en samling verk som föddes ur konstnärens livs största tragedi: äktenskapet med den italienska porraktrisen Cicciolina. Å andra sidan logisk. Jeff Koons hela väsen handlar om att premiera det avvikande. Som att introducera något så banalt som en ballong formad som en vovve, och kalla det konst, exempelvis.

Jeff Koons inledde sin karriär i slutet av sjuttiotalet, i New York, efter att ha studerat måleri i Chicago och Maryland. Med färgat rött hår och en smal Salvador Dalí-mustasch hyste han ett trettiotal assistenter i en fabriksliknande lokal på Manhattan. Under hans tidiga år var det lätt att urskilja idolerna hos den unge excentriske konstnären. Han kikade längtande på Dalí och Warhol, i både arbetssätt och verk.

Trettiofem år senare åtnjuter Jeff Koons själv samma ikoniska status, ja nästan i alla fall, med sina stora naivistiska, poppiga, kitschiga och enligt vissa, ironiska alster. Han har kommit att bli konstvärldens strategi-snille, en superstjärna med omsusat privatliv och en affärsman som lyckats göra sin lättillgängliga konst till en mycket lönsam industri. Innan han blev konstnär försörjde han sig som börsmäklare på Wall Street. Sin egen »Factory« har Jeff Koons i New Yorks konstkvarter i Chelsea. 1 500 kvadratmeter där hundratalet anställda arbetar med att färdigställa hans skulpturer och målningar (de styckar upp verken och använder sig av ett färgkodssystem). Kritiker ser i det affärsmässigt storskaliga likheter med brittiske Damien Hirst.

Mycket av Koons framgång kan förklaras med hans förmåga att ständigt göra sig relevant i den populärkulturella sfären. Bara häromveckan var hans »Gazing Ball« i Globen tillsammans med Lady Gaga. Omslaget till hennes album »Artpop« består bland annat av en staty av Gaga, födandes den spegelblå kulan, som hon nu tagit med  som rekvisita i sin världsturnerande show.

Ballonghunden (»Balloon Dog«, 1994–2000) blev en särskilt lyckad lek med populärkultur och konst. Tveklöst är det ett av världens mest kända konstverk.

Koons_dog

Vov vov. Jeff Koons rostfria ballonghund finns i varianterna blå, magenta, orange, röd och gul (»Balloon Dog, 1994–2000). Den orange originaljycken såldes för 58,4 miljoner dollar på auktion 2013.  

I oktober kommer samma hund som såldes på Christie’s, men i röd färg, synas i Moderna museets utställning »Skulptur efter skulptur« som visar ikoniska skulpturer från sent åttiotal och tidigt nittiotal av Jeff Koons, Katharina Fritsch och Charles Ray. Ungefär samtidigt ställs den ut på George Pompidou i Paris. Jycken rastas även flitigt i Instagramflödet, som en effekt av den enorma utställningen »Jeff Koons: A Retrospective« som pågår på Whitney Museum i New York. Museet ska lämna fastigheten, men innan flytten till de nya lokalerna i Meatpacking District vill man avsluta med dunder och brak. Och vad passar bättre än Jeff Koons barnkalas, självaste gammelgäddan i fiskdammen?

Men på samma sätt som clowner brukar vara ledsna under sitt smink, är Koons inte bara konfetti. Hans personliga tragedi – förhållandet med den ungerskfödda porrskådespelaren, och senare politikern, Cicciolina (Illona Staller) – började som de flesta sorgliga slut lyckligt. Konstnären hade sett sina drömmars kvinna i ett glossigt magasin, sökt upp henne och erbjudit henne en filmroll. Några år senare tapetserades hela Manhattan med affischer på paret. Hon som Eva, med bultande röda läppar och i det långa blonda håret en vit blomsterkrans. Han som en förväntansfull, dyrkande Adam, på plats strax bakom henne. På filmaffischen stod det: »Made in Heaven starring Jeff Koons och Cicciolina«. Affischen marknadsförde en utställning på Sonnabend Gallery. I dörren till galleriet stod en vakt, med uppgift att hålla minderåriga borta. Innanför väntade fullt med glorifierande pornografi i technicolor: paret i utmanande ställningar, köttiga fusioner och intima kärleksstunder. Utsökta hantverk i glas, trä, fotografi och måleri. Någon film blev det aldrig.

»Made in Heaven« orsakade moralpanik i konstvärlden, men Koons och Staller tog det hela med ro. De gifte sig och fick barn. Men efter en kort tid var paret oense om det mesta. Det sägs att Cicciolina erbjöd Saddam Hussein ett ligg i utbyte mot världsfred. Det uppskattades inte av maken. En dag lyckades den nyblivna hustrun Cicciolina överlista vakten som anställts för att övervaka henne i deras hem. Hon flydde med sonen Ludwig till Rom.

Och så slogs Jeff Koons liv i spillror.

Under ett helt decennium gjorde han allt han kunde för att få tillbaka sin son, eller åtminstone träffa honom. »Made in Heaven«-serien med Cicciolina förvandlades till en mardröm och Koons försökte slå sönder de verk som fortfarande fanns i hans ägor. Vissa av dem var omöjliga att förstöra. Men värdet på de överlevande verken steg hastigt. I dag hänger några av de mycket explicita bilderna på det älskande paret på Whitney Museum i New York.

Det var för att visa sonen sin vilja att återse honom som Jeff Koons påbörjade den extremt framgångsrika serien 1994, »Celebration«. Tårtbitar, presentpapper, en tre meter hög Play-doh-röra och ballonger som speglar en hel värld. En del av arbetet med serien pågår fortfarande.

Koons

Nallebjörnar möter Jackson. Jeff Koons gör konst av banala vardagsprylar och lånar friskt från reklamens estetik. Här står han framför skulpturen »Michael Jackson and Bubbles«, och »Amore«. Båda verken ställs ut på den gigantiska Jeff Koons-restrospektiven som visas på Whitney Museum of American Art i New York till och med den 19 oktober.

Som världskändis är hans konstnärskap förstås betvivlat. Bland Jeff Koons mest ifrågasatta arbeten finns tulpanerna som pyntade Googles startsida under två dygn våren 2008. Koons har även medverkat i dokusåpan »Artstar«. Och lagom till att hans utställning på Whitney öppnade i våras prydde hans ballonghund både H&M:s fasad på Manhattan och en begränsad upplaga handväskor. Något som, inte helt oväntat, fick många kritiker att skrika svek. Andra menar att Koons ägnar sig åt populistisk design som lika gärna kan massproduceras som att ställas ut på världens förnämsta museer.

Försvarare hävdar att Koons driver med samtiden, att hans verk kommenterar konsumtionssamhället och den amerikanska kulturen. Till och med kärlekshistorien med Cicciolina har ifrågasatts och anklagats för att vara en del av ett skickligt pr-maskineri. Men konstnären själv ser inte alls på det med samma finess.

– Ironi kräver alldeles för mycket kontemplation, har han sagt och menar att det inte ska finnas något glapp mellan det publiken direkt ser och sedan känner.

För när den höstliga kalla novemberkvällen förra året började gå mot sitt slut hade det skrivits historia på Christie’s.

Jeff Koons ballonghund var inte bara rekordavbildad, utan nu verkligt historisk. Det dyraste konstverk som någonsin sålts på en auktion av en nu levande konstnär.

– För en betraktare finns det möjligen ironi i mina verk vid en första anblick... men jag ser ingen alls, har han sagt.

Det är vad det är. I det här fallet en ballong-hund värd 58,4 miljoner dollar.

 

Utställningen »Skulptur efter skulptur« med Jeff Koons öppnar den 11 oktober på Moderna museet i Stockholm.