Hakelius: Hur unik är girigheten i vår tid?
Andreas Cervenka kritiserar vår giriga och föränderliga tid i en ny bok. Men varken girigheten eller de hastiga förändringarna är något nytt.
Bild: Kamran Jebreili / AP
Det är något som saknas i Andreas Cervenkas Girig-Sverige. En vecka tar det mig att komma på vad det är, även om det antagligen säger mer om min egen långsamhet än om Cervenka. Det här är annars en bok som ligger så rätt i tiden att den i stort sett skriver sina egna lysande recensioner. Ingen som fått den i händerna med uppgiften att ge ett omdöme, har kunnat eller velat värja sig mot all absurd statistik:
- På mindre än 30 år har antalet svenska miljardärer vuxit från 28 till 542. De har tillsammans större förmögenhet än 80 procent av övriga vuxna svenskar.
- Den rikaste 0,01 procenten i Sverige äger 17 procent av den samlade förmögenheten. I USA är samma andel under tio procent.
- De bäst betalda svenska börsdirektörerna har fått ett lönelyft på över 1000 procent de senaste 25 åren.
- En svensk bostadsrätt har i snitt stigit i värde med 800 procent på 25 år.
Ingen läsare som internaliserat medelklassens dygder kan tvivla på att det här är ohållbart. Katastrofen måste rimligen ligga – eller snarare stå med blydaggen höjd – bakom hörnet.
Girig-Sveriges tvingande styrka ligger i just den här, starkt moraliska och faktiskt nästan ilsket puritanska, beskrivningen av en absurd samtid. Redan titeln sätter tonen. Det betyder förstås inte att analysen är fel.
Själv tror jag att Cervenka har rätt när han beskriver riskerna med det makroekonomiskt expansiva fullskaleexperiment som västvärlden ägnat sig åt under de senaste decennierna. Jag tror också han har rätt i att den självförstärkande omfördelningen till förmån för kapitalstarka kommer att få både ekonomiska och politiska konsekvenser. Men även om han skulle ha fel är den nära förestående undergången – ”Autopilot mot avgrunden” är en typisk kapitelrubrik – nästan oemotståndlig för en genomsnittlig svensk recensent, med åtminstone en lärarförälder och radhusuppväxt.
Vi lever i en tid när det är lätt att finna målande och groteska beskrivningar av ekonomiska företeelser. Så här, till exempel: vill man högt räkna Elon Musks köpesumma för Twitter, dollar för dollar, behöver man avsätta 1 400 år, om man skyndar sig och bara lägger en sekund per dollar. Men vi lever också i en tid när västvärlden plågas av dåligt samvete, dåligt självförtroende och en känsla av skamlig dekadens. Från Extinction rebellion till Nationaldemokraterna är övertygelsen stark om att vi måste göra bot, om vi ska kunna undvika katastrofen. Vi måste förkasta det liv vi lever och välja ett annat, renare och ärligare.
Girig-Sverige fångar också en annan trend, som vid det här laget nästan har blivit en egen genre. Tiden då vi förläget skrattade åt att vara invånare i ett menlöst mellanmjölksland är förbi. Nu har i stället tanken att svenskar är extrema fått ordentligt fäste. Vi märker ut oss på den globala värderingskartan som extremt individualistiska, sekulära och självförverkligande. Vi har på politikområde efter politikområde valt det extrema snarare än det måttliga, skriver Carl Hamilton i en annan av säsongens samhällsböcker, De ofelbara. Och nästan inget annat land har, visar Cervenka, gynnat kapitalägare som Sverige genom att skrota förmögenhets-, fastighets- och arvsskatt.
Andreas Cervenka lyckas helt enkelt både vara tidsandan och andeutdrivare i ett. Och hans sätt att skriva är underhållande. Han är moralist, men med en cynisk och syrlig underton som gör att man aldrig behöver tvivla på om han anser sig beskriva en idiot. Liknelserna kan bli en aning krystade, men i huvudsak är språket lätt, direkt och ilsket.
Så vad är det egentligen som fattas?
Enkelt uttryckt: historien, tekniken och världen.
Det här är en bok som nästan helt handlar om finans och politik, mestadels i Sverige. Det går att lägga ifrån sig texten med intrycket att girigheten är en samtida och lika svensk uppfinning som kullagret eller mjölkkartongen. Men hur mycket kvadratmeterpriserna på bostadsrätter i Stockholm än stigit är det som beskrivs trots allt varken unikt eller en nyhet.
Historien är full av exempel på perioder då teknisk utveckling, nya handelsrutter, politiska omvälvningar och annat av det slaget vänder upp och ned på ordning och hierarkier, ofta utan hänsyn till rättvisa och pietet. Vi lever i en sådan tid. Det är en tid då människor — en Bezos, en Musk, en Zuckerberg, eller för den delen en Daniel Ek — kan gå från nästan inget till allt, med en hastighet som är svindlande. En tid då ekonomin rymmer mycket verkligt skapande, men också bubblor, charlataner, spekulanter och korrupta relationer mellan stat och kapital. Det är en tid av multimiljardärer med oproportionerlig makt, men också en tid med ovanligt låga inträdeströsklar. Monopol är inte längre vad de var. Det är en tid av koncentration, men också av starka centrifugalkrafter. Det är ingen slump att irländska poeten Yeats ord ”the centre cannot hold” citerats allt oftare de senaste åren.
Vi befinner oss helt enkelt i en omstöpning, långt ifrån något jämviktsläge. Om måttstocken är den extremt stabila och nivellerade, men historiskt mycket udda perioden under några decennier efter andra världskriget, blir kontrasten just grotesk och absurd. Satt i ett längre perspektiv är nuet mindre bisarrt.
Därmed inte sagt att de problem som Cervenka beskriver kan viftas bort. Perioder av det slag vi befinner oss i är riskabla. Hur vi agerar för att parera extremer och omvälvningar spelar stor roll. Men vi kan inte reglera bort historien. Staten kan inte samla in alla de disparata strömningar som är vår tid på jorden, sortera dem och stöpa om dem till en lagom och rimlig utveckling under överinseende av måttfulla kommittéer.
Cervenka slutar sin bok med några förslag på lämpliga politiska åtgärder. En del av dessa låter rimliga i mina öron. Men jag kan inte slå ifrån mig intrycket att författaren inte bara tar avstånd från idiotiska politiker och finanshajar, utan även från världen i sig.
***
Läs fler bokrecensioner i Fokus:
