Hilma af Klint var först – av alla

I rotundan på Guggenheim Museum i New York bildas ett ljud­collage av »Amazing!«, »Otherworldly!« och helt enkelt »So cool!«. Museet visar den största separatutställningen någonsin av Hilma af Klint för en amerikansk publik. Och den går hem. Klassiska kamelhårsulstrar och arty silverparkas går sida vid sida upp och ner för arkitekten Frank Lloyd Wrights berömda spiralformade ramp, förenade i beundran inför konstens kraft. Det är väl så nära en religiös upplevelse ett sekulärt samhälle kommer?

Varje dag kommer en strid ström av besökare till museet och utställningen har förlängts med två månader. Men så har den också varit på gång i snart sju år. Den är slutet på ett målmedvetet arbete med att till slut skriva in Hilma af Klint i konsthistorien som den första att i modernismens tid skapa abstrakt konst.

Hennes livsberättelse är dessutom som ett synopsis till en film, perfekt för ett genommedialiserat samhälle: en flicka föds 1862 in i den anrika amirals- och sjökartografiska familjen af Klint. Hon blir därmed en i den första generationen flickor i landet som kan växa upp med den realistiska förhoppningen att få gå en formell utbildning. Sverige öppnade Konstakademien för kvinnor 1864.

Hon söker och kommer in och tillsammans med några kvinnliga medstudenter börjar hon undersöka det översinnliga och ockulta. I det sena 1880-talet var seanser och andlighet på modet i borgerligheten. Det är lätt att föreställa sig hur man befriade sig från tidens konventioner genom anden. I rum med tunga sammetsdraperier och rikt mönstrade mörka tapeter blev detta en rening.

Efter avslutade studier försörjer Hilma af Klint sig som landskapsmålare och porträt­tör. Men i hemlighet fortsätter väninnorna sina samtal med andarna genom seanser. De kallar sig De Fem och bygger upp en hel skapelseberättelse. Allt nedtecknas. Andarna har namn och de uppenbarar sig endast för dessa invigda. En dag 1905 berättar så, enligt hennes egna anteckningar, anden att Hilma nu ska utföra målningar i trans efter hans instruktioner. Hon sätter i gång i sin ateljé på Hamngatan 5 och 1907 är 200 målningar färdiga. Men ingen får se dem.

[caption id="attachment_525869" align="alignnone" width="750"] Utställningen »Hilma af Klint: Paintings from the future« på Guggenheim Museum i New York har blivit en besökssuccé. På bilden syns verk ur gruppen »De tio största«. Foto: Johannes Schmitt-Tegge [/caption]

Hilma af Klint beskrivs som en mycket rationell person. Hon hade ärvt sin far och farfars läggning för naturvetenskap. Hon prenumererade hela livet på vetenskapliga tidskrifter för att hålla sig à jour med de senaste rönen. Det är faktiskt samma begåvning som övertygar henne om andarnas exi­stens. Det sena 1800- och tidiga 1900-talets vetenskapliga landvinningar bevisar att det finns energier runt om oss hela tiden och kalibrerar man bara korrekt kan man se rakt igenom en människa (röntgen) eller prata med varandra på distans utan behöva vara i samma rum (telefonen). Precis som i dag skulle övernaturliga fenomen helst »bevisas« vetenskapligt.

Ur sekelskiftets spiritism växer så småningom antroposofin fram med Rudolf Steiner. Hilma tar den till sig och reser för att träffa dess grundare i Schweiz. Men det slutar i katastrof. Steiner tycker inte att hon och hennes andlighet alls hör till antroposofin och hennes bilder underordnar sig heller inte den färglära som är så viktig för antroposoferna. Det leder till att hon helt slutar att göra bilder. Ensam hemma i Stockholm tar det flera år innan hon åter fortsätter med de hemliga alstren.

Hon tackade i ungdomen nej till ett frieri, för hon ansåg att det skulle göra det omöjligt för henne att vara verksam som konstnär. I stället stod hon väninnorna i De Fem mycket nära.

Ett drygt halvår före slutet av andra världskriget satte den då 82-åriga Hilma på sig sin ytterkappa, handskar och hatt för att gå ut i höstrusket. När hon skulle korsa en av Stockholms regniga gator såg hon sig inte för och blev påkörd av en spårvagn. Hon fördes skyndsamt till lasarettet i Danderyd, men avled av skadorna.

Jag tänker mig Nicole Kidman i huvudrollen.

I enlighet med den sista viljan ärvde (favorit)brorsonen alla 1 200 verk som hon efterlämnat. Bilder som hon önskade inte skulle visas på minst 20 år efter hennes bortgång. Hon var säker på att det svenska samhället inte skulle förstå dem, samt förlöjliga och förminska dem. Hon var nog inte helt fel ute, i ett samhälle som framför allt är teknokratiskt, där landets kanske främste och internationellt mest inflytelserika filosof, Emanuel Swedenborg, aldrig getts den framstående plats han förtjänar. Sannolikt på grund av hans mysticism.

Brorsonen skapade den stiftelse som i dag styr över arvet. Styrelsens ordförande är släkten af Klints huvudman (som han delegerat till sin syster) och den något märkliga titeln »exekutiv ledamot« innehas av brorsonsonen. Utöver dessa sitter antroposofer och även Moderna Museets överintendent med i sjumannastyrelsen. Allt så som Hilma ville ha det. De har till uppgift att tillvarata hennes konstnärliga intressen.

De senaste årens våg av Hilma af Klint-utställningar har initierats från Moderna Museet, som gjorde en soloutställning 2013, en kolossal kritiker- och publikframgång. Hennes utställning drog publik från hela landet och även utländska besökare hittade dit. Museets personal fick ingripa när spontana seanser sattes i gång i den stora salen. Telefonen började gå varm. Nu skulle hennes konstnärskap ut i världen! Samma år turnerade Stockholmsutställningen till Hamburger Bahnhof i Berlin och Museo Picasso Málaga. Dessutom visades några av hennes verk på Venedigbiennalen, då curerad av New Museums (NYC) chef Massimiliano Gioni. Det var också året då Moderna museets chef Daniel Birnbaum lyckades övertyga Richard Armstrong, Guggenheims chef, om hennes storhet och konsthistoriska sensation.

[caption id="attachment_525871" align="alignnone" width="750"] Hilma af Klint 1862–1944.[/caption]

Upptakten till den nu pågående utställningen har gått via soloutställningar på Serpentine Gallery i London och Pinacoteca i São Paolo. I och med den är hennes verk tillbaka i landet där hon återupptäcktes 1986. Det var på Los Angeles county museum of art hennes konst först visades upp på den internationella konstscenen. I svensk dagspress finns inget i arkiven om henne före utställningen »The spiritual in art, 1890–1985«. Ingen är som bekant profet i sitt eget land.

Medan New York-publiken njuter av hennes konst på en plats som nästan är för bra för att vara sann: Hon tänkte sig nämligen att hennes andliga bilder skulle visas i ett spiralformat tempel. Hennes egna ritningar till detta förverkligades aldrig, men Frank Lloyd Wright byggde ett på andra sidan Atlanten.

Frågan är om hon efter utställningen på Guggenheim kommer att fortsätta att vara reducerad till en bisats på Wikipediasidan om abstrakt konst eller kommer hon att hållas fram som den modernistiska abstrakta konstens moder? Svaret på denna fråga ligger hos stiftelsen. För att hon ska ta sin rättmätiga plats i konsthistorien och inte längre avfärdas som en tokig tant beroende av transen, som en heroinist, för att kunna skapa måste böcker skrivas om och stora konstnärer som Kandinsky och Mondrian petas ner från förstaplatsen. Det betyder att det finns starka ryska och holländska intressen som är emot.

Steg ett i hennes införlivande är klart, med kulmen på Guggenheim. Det har skrivits artiklar, akademiska texter har producerats till kataloger och föreläsningar har genomförts. Steg två skulle vara att sälja verk till noga utvalda konstinstitutioner, till exempel Moma i New York (som har frågat om de får köpa). Andra förslag är Moderna Museet i Stockholm, Pompidou i Paris, Tate Modern i London och Stedelijk i Amsterdam. Finns hennes bilder i permanenta samlingar kommer de också permanent att vara en visuell del av historieskrivningen.

Det finns ett problem: Hilma af Klints sista vilja var att samlingen aldrig skulle styckas upp. Samtidigt står det inget om det i stiftelsens stadgar. Hur tjänar man hennes arv bäst?

Ytterligare ett alternativ skulle naturligtvis vara att göra en internationell biopic. Oavsett vad beslutet blir så vet vi åtminstone att den abstrakta konsten uppfanns i Sverige. Och konstnären hette Hilma af Klint.

»Hilma af Klint: Paintings for the future« pågår på Guggenheim till 23 april.