Hon har gjort det igen!

Polly Jean Harvey framträder som en sentida syster till bröderna Grimm på sitt senaste album I Inside the Old Year Dying, som släpptes i juli.

Resan från punkblues till folkvisa påbörjades med det mörka pianobaserade albumet White Chalk från 2007, följt av Mercuri Prize belönta Let England Shake där hon utforskade hemlandets våldsamma förflutna.

Efter en utflykt i socialt reportage och protest på The Hope Six Demolition Project (2016) tog Harvey en sjuårig paus från musiken för att fördjupa sig i lyrikens svårbemästrade medium.

Resultatet, det märkliga eposet Orlam (2022), har spillt över rikligt på det nya albumet.

Konvolutet pryds av en kvist, som kastar sin skugga över ett kritvitt golv. Vitt är som bekant oskuldens färg, men hos Harvey även ett tecken för begär.

I sin sexuellt frispråkiga artistiska ungdom uppträdde hon ibland i vitt, och i videon till singelsläppet This is Love från albumet Stories from the City, Stories from the Sea från år 2000 gör en vitklädd amazon ingen hemlighet av sina avsikter.

2023 färdas Polly Jean i en helt annan geografi: barndom, skogar, fält, knektar, häxor och djävlar – där även Jesus och Elvis dyker upp.

Tonen sätts genast på det första spåret, Prayer at the Gate. Efter en hornliknande signal – uppbrott – hörs en enkel ramsa: dude-dutt-dutt-tutt-tutt-tutt-tu.

Färden kan börja. Varsamt, på en bädd av folk och electronica. En ljus, närmast späd, röst besjunger förlorad oskuld:

As a childhood died the old year

made The Soldier reappear

The ash embowered night and day

as at the gate she prayed:

Wyman, am I worthy?

Speak your wordle to me,

and drisk shrouded in its cloak

holway, river, brook and oak.

All souls under Orlam´s reign

made passage for the born again.

So look behind and look before

at life a-knocking at death´s door

and teake towards your dark haired Lord

Forever bleeding with The Word …

Berättaren, den nioåriga Ira-Abel, kunde vara Polly Harvey själv, som är uppvuxen i det pastorala Dorset i sydvästra England där även Orlam är beläget.

Ira är ett hebreiskt namn som både ges till pojk- och flickebarn. På videorna till sångerna (som finns på Youtube) framträder Ira-Abel på teckningar och fotografier ur Harveys familjealbum.

Berättelsen följer årstiderna, och Ira-Abels existens sammantvinnas med naturens omvandlingar under ett solvarv: födelse, blomning och död. Tid och rum, barn och vuxen, man och kvinna sammansmälter.

I introt till Seem and I bräker får. Vi befinner oss antagligen på föräldrarnas bondgård. Uppbrottet från idyllen är i sin linda.

Seem an I a childhood …

she knew herself a vessel

fit for a different wordle …

Ett lamm insjuknar i blodinfektion, och djävulfågelns olycksbådande läte hörs avlägset. En scenförändring anmäls.

I Autumn Term beträds underjorden. Druckna häxor skränar i fonden.

… Look behind yourself, red eyed

´gainst the wilder-mist to what you´ll find.

I ascend three steps to hell.

The school bus heaves up the hill …

Himmel och helvete är grannorter i Orlam. Och se: I Lwonesome Tonight gör frälsaren sin entré i Elvis Presleys gestalt, eller är det Jesus? Denna figur är mystiskt förbunden med krigaren i Prayer at the Gate. Wyman-Elvis bär Ordet och Löftet:

… Love Me Tender are his words

As I have loved you, so you must …

Av de föredömligt lyssnarvänliga noterna till texterna framgår att titeln och de återgivna raderna alluderar på välkända sånger av Elvis samt ett mindre välkänt textställe i Johannesevangeliet.

Mantrat återkommer på flera av sångerna och binder ihop cykeln. I A Child´s Question (August) är frågetecken inskjutna mellan satserna:

Love me tender? Tender love?

Barnets önskan, och ängslan. Smärtpunkten hos alla.

I A Child´s Question (July) framträder flickebarnets förundran, oro och skräck. Vad vet den täta häcken?

Tell me who has licked the twoad?

What is hidden ´neath the road?

… Who´s ineath The Ooser-Rod

Horny Devil? Goaty God?

Who is God in ethly guise?

One or mampus giant eyes?

Hail the hedge as it grows

Ask the hedge all it knows …

Här kan det vara på sin plats att komma in på den Dorsetdialekt som Harvey gör bruk av. Mystiskt klingande ord och fraser kan spåras till hednisk och folklig mytologi, medan andra har en bruksspråklig härstamning.

Twoad ovan står för toad, padda, inte så svårt att gissa. The Ooser-Rod är djävulens enorma penis. The Dorset Ooser är en ansiktsmask med grym uppsyn, att skrämma folk med. Eth är earth, och mampus mångfald.

Ordet wordle, som introduceras på det första spåret, har flera betydelser på Harveyengelska: I Dorsetdialekten world, värld, men Harvey adderar betydelsen word – med gammaltestamentliga övertoner – och låter dialektala ljudkvaliteter färga det musikaliska framförandet.

På det avslutande spåret, A Noiseless Noice, stiger ett mindre larm med eko från Harveys nittiotal och det osköna föregående albumet, innan allt stillnar:

… Just a noiceless noise,

just gawly girl,

just bogus boy –

Trapes the fields of feasen

To a chammer of not sleeping

Go home now love., leave your wandering

… En elektrifierad humla dröjer i etern.

Ytterst få rockmusiker rör sig så obehindrat mellan barndom och mognad, och mellan olika artistiska framträdelseformer, som P J Harvey.

Hon tar med sig allt, och adderar ständigt nytt:  Cirkeln sluts, och expanderar samtidigt. Neurologisk komplexitet – kalla det magi – har med saken att göra, eller som hon själv uttryckt det i en intervju i Rolling Stone den 28 juni 2022:

Och i själva verket tror jag att man som konstnär, oavsett vilket media du arbetar i, absorberar allt man någonsin känt, drömt, läst eller sett. Det går in i din varelse och absorberas och swishar runt och blandas med dina verkliga minnen och din verkliga upplevelse och kommer omgjort ut ur dig i en ny form. Så jag skiljer inte riktigt mellan fakta och fantasi eftersom de är lika verkliga.

I skapandet kombinerar hon lyriken med musiken. Musiken stödjer orden, och lyfter, med hennes ord, fram ”mysteriet i dem”.

Utåtvändheten på Let England Shake och The Hope Six Demolition Project vänds till inåtvändhet på det nya albumet. I intervjun talar Harvey om en motsvarande diversitet i sin personlighet.

Sin lika såriga som aggressivt självutlämnade persona på debuten Dry (1992) och den makabra teatraliteten på To Bring You My Love (1995) har hon lämnat bakom sig för länge sedan, även om det händer att hon framför de äldre låtarna live.

På baksidan av konvolutet till I Inside the Old Year Dying placerar en självmedveten Polly Jean i vit klänning och vita pumps demonstrativt ena foten på väggen.

Är ni med? Don´t mess with this girl.

Inför släppet av albumet uttryckte hon, i en intervju i The Guardian, osäkerhet om hon fortfarande är relevant. När hon just färdigställt sitt överlägset bästa album – hittills.

Vart ska Polly Jean Harvey bege sig härnäst? Hon har redan spelat in ett nytt album och planerar en ny bok.

***

Läs även: Gammelkommunisten Therborn lär sig aldrig

Läs även: Provokatören Schein stod alltid på sig