Hos Torgnys farmor

På Fridolfs konditori i Ystad förbereder man dagens sillmackor, kriminalkommissarie Wallanders favorit. I centrala Stockholm svänger en grupp amerikanska turister in på Götgatsbacken, på väg mellan Stieg Larssons stamkafé och Lisbeth Salanders lyxvåning.

I byn Raggsjö, mitt i Västerbottens inland, röjer man skog. Torgny Lindgrens hemtrakter är inte helt lättillgängliga, och eftersom kommunen bestämt sig för att satsa på litterär turism krävs ett visst grovarbete. Det ska bli möjligt att vandra till platserna som återfinns i romanerna och minst en buss måste kunna vända på parkeringen.

– Den litterära turismen har upplevt en boom, säger Thomas Brühl som är vd för Visit Sweden.

Han talar om internationella besökare som lockats till landet med hjälp av bästsäljande deckare. Alldeles särskilt talar han om Millennium-turismen. Förra året ökade antalet besökare i Stockholm med 24 procent, trots lågkonjunktur. Resenärerna kom i första hand från Spanien, Frankrike, USA och England, där Stieg Larssons böcker toppar listorna.

För två år sedan arrangerade Stockholms Stadsmuseum anspråkslöst åtta guidade turer i Lisbeth Salanders fotspår. I år räknar man med närmare 300 turer. Eftersom biljetterna inte räcker till alla, hittills 10 000 intresserade besökare, har en karta tryckts upp på åtta språk så att man kan hitta på egen hand.

Till de stora bok- och filmdestinationerna i Sverige räknas också Wallanders Ystad (som förra året uppskattade värdet på sin turism till 700 miljoner kronor), Arns Västra Götaland (regionen satsade 20 miljoner i filmerna) och Astrid Lindgrens Vimmerby (har funnits i 30 år och har 450 000 besökare årligen).

Potentialen får kommunernas marknadsförare att dregla. Man kan gå från inget till allt, innan filmrättigheterna ens är sålda. De litterära miljöerna är en outnyttjad råvara, en naturresurs med potential.

– Jag har pratat med turistbyråer som letar med ljus och lykta efter författare som skriver med lokal anknytning, för att kunna exploatera dem. Att satsa på turism har i stora delar av Sverige blivit ett sätt att överleva. Turism skapar sysselsättning och drar till sig arbetskraft och investeringar, om det vill sig väl, säger Carina Sjöholm som är etnolog vid institutionen för Service Management vid Lunds universitet och arbetar med ett projekt om litterär turism.

Just nu pågår det EU-finansierade projektet »Litterär turism i norr« för att främja utvecklingen också i Norr- och Västerbotten. Där har bland andra P O Enquist, Sara Lidman, Eyvind Johnson och Torgny Lindgren sina rötter och Åsa Larssons deckare filmas för fullt i Kiruna. En del i satsningen är en kurs i litterär guidning, som erbjuds på tre folkhögskolor till hösten.

– Det började dyka upp turistbussar i P O Enquists hemby Hjoggböle och i Raggsjö, där Torgny Lindgren är uppvuxen. Så vi fick signaler om att man skulle vilja ha lite mer kött på benen för att kunna presentera området på ett bra sätt, berättar Per Larsson som är rektor för Edelviks folkhögskola i Burträsk som håller i en av kurserna.

Litterär och filmbaserad turism grundar sig i att vi har blivit mer kräsna resenärer. Att ligga på stranden är passé. De flesta har redan gått runt i London och Paris och trendtermer inom besöksbranschen är »storytelling« och »personligt anpassade upplevelser«.

Då är det här perfekt. Verklighet och dikt möts när lokal historia, författarens biografi och romankaraktärernas liv blandas. Som resenär får man besöka imaginära rum som skapas i ens egen fantasi, utifrån de bilder man gjort sig under läsningen. Platsen blir personlig även om man har 20 andra vandrare i samma grupp. Man går också i och ur de känslor och tankar som hörde till boken eller filmen och får därmed en bonusupplevelse.

– Litterär turism passar väl in i vårt upplevelsesamhälle med krav på mervärde och på att få se det »äkta«, som i författarhemmen. Där man kan se var Selma Lagerlöf satt och skrev. Var hon drack sitt kaffe. Var hon fick sin inspiration, säger Carina Sjöholm.

Andra ingredienser i bokturismen är guidade turer i kombination med fika eller mat på samma tema. Alternativt kan man använda modern teknik för att ta sig runt själv med hjälp av en gps eller instrueras via en dvd. Rollspel är en annan krydda som fungerar särskilt bra i deckarsammanhang. Det kan till exempel arrangeras en middag där en person utses till mördare och de andra ska lista ut vem det är, innan efterrätten är uppäten.

Och så finns förstås prylarna. Nyckel­ringar och hallonkakor på recept ur boken. Böcker och filmer, affischer och sillmackor. Från Astrid Lindgrens värld reser man med lastbil till Tyskland för att köpa Lindgrenböcker på tyska och sälja i Vimmerby. Till tyskar. I Ystad talar man om att skaffa en stämpel som visar att en Mankell-bok är köpt på »rätt plats«.

I Norrlandsprojektet är visionerna stora. En dröm är att direktflyget London–Kiruna ska bli upptakten till en mordgåta från Åsa Larsson. I Raggsjö renoveras Torgny Lindgrens farmors hus, och skogsstigar röjs upp för att skapa tillgänglighet. Man funderar över hur de långa vägarna över många skogsmil ska bli givande stunder i bussen och hur man tar sig fram när det blir mycket snö.

Dessutom är ambitionen att länka samman det litterära med annat turistiskt gångbart i området, som jakt och fiske, samisk tradition och is­hotellet i Jukkasjärvi. Carina Sjöholm tror att det är just så man bör tänka för att bygga upp en litterär eller filmisk destination på lång sikt; det måste finnas något mer. Historiskt intressanta, natursköna eller kulinariska besöksmål som gärna kan kopplas till den fiktiva berättelsen.

Torgny Lindgren är översatt till 39 språk, så internationell expansion är möjlig även i Västerbotten. På Edelviks folkhögskola, där man planerar guidekurs, ser man många tänkbara intressegrupper.

Är inte risken att det blir ett kommersiellt jippo av seriösa författarskap om man säljer dem för hårt?

– Det kommer aldrig att bli något Disney­land av Sara Lidman och jag tror inte att det blir t-shirtar med Torgny Lindgren heller. Men pölsa vet jag att de har diskuterat att sälja i Raggsjö. Det skulle ju hålla kvar turisterna lite längre, säger rektor Per Larsson.

Vi i Sverige är knappast pionjärer inom litterär turism. I England har William Shakespeare och syskonen Brontë länge legat som grund för populära resmål, Nya Zeeland fick ett kraftigt besöksuppsving efter att »Sagan om ringen«– filmerna spelades in där och i indiska Bollywood är filmturismen etablerad. Men Sverige är enligt Carina Sjöholm unikt med sina många litterära sällskap. De har en tradition av att öppna författarhem och leta upp favoritkaraktärers tillhåll som sträcker sig långt bak i tiden. Då har det i regel varit hängivna idealister som arbetat på volontär basis.

– Det nya är att det har blivit en kommersiell marknad. Nu handlar det om medvetna satsningar på något man vet fungerar och betalar sig, säger Carina Sjöholm.

Hon har mött en del irritation från renläriga fantaster som inte har uppskattat en turistanpassad presentation av »den egna« författaren, men menar att de hör till undantagen.

– Jag tror att det behövs en lokal förankring. Om man pratar med de boende i ett område så vill de flesta gärna ha turism som bidrar till kommunens ekonomi. Men alla vill inte ha turister, fortsätter Carina Sjöholm.

Vad som händer med turismen om nästa svenska storsäljare fokuserar mer på vapenaffärer och asylskandaler än på tragiskt/charmigt deckarliv, vet ingen. Det är också svårt att säga hur mycket ivriga författaraspiranter påverkas av framgångskonceptet deckare + destination = framgång. Och kanske finns det ännu plats för fler.