I Brutalisten visas vår tids gränslösa brutalitet
Oscarsfavoriten Brutalisten är en försonande film om den moderna arkitekturens oförsonlighet och den moderna människans oförsonliga brutalitet.
Toppbild: Universal Pictures
Brady Corbets tiofaldigt Oscarsnominerade monumentala filmepos Brutalisten berättar den över tre och en halv timme långa historien om den förintelseöverlevande arkitekten László Tóth (Adrien Brody). Han lyckas ta sig från Buchenwald till Amerika i väntan på sin hustru Erzsébet (Felicity Jones), som i sin tur handikappats svårt i Dachau.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Tóth (tydligt inspirerad av verkliga arkitekterna Marcel Breuer och Ernő Goldfinger) är skolad hos modernistiska Bauhaus i Dessau och har gjort sig ett namn i Europa med sina brutalistiska byggnader. Han försöker bistå sin kusin Attila (Alessandro Nivola), en möbelhandlare, med att designa nya visionära produkter. Attila har gift sig med katoliken Audrey (Emma Laird) och verkar under namnet Miller, allt för att gömma sitt judiska och ungerska arv i ett främlingsfientligt och antisemitiskt Philadelphia. Tóth själv fortsätter gå till synagogan samtidigt som ett heroinmissbruk lindrar det fysiska och mentala trauma som plågar honom.
Industrialisten Harrison Lee Van Buren (Guy Pierce) blir först vansinnig när han får se hur Tóth ”vanställt” hans bibliotek, men förstår vartefter att han har med ett geni att göra och blir dennes välgörare.
Tóth kan nu förverkliga sin egenartade byggnadskonst igen. Samtidigt blir relationen mellan mecenat och konstnär komplicerad och motstridig. Lee Van Buren beundrar och avundas Tóth mod och begåvning, men hyser samtidigt antisemitiska antipatier mot denne. Det utvecklas till en vriden herre och slav-dynamik med tragisk utgång.
Brutalisten är en migrantberättelse som korsar de ryskättade amerikanerna Ayn Rands och Saul Bellows författarskap. Tóth är en romantisk hjälte av Rands typ, en individualistisk konstnär som till varje pris försöker förverkliga sin egen vision världen genom att omskapa den därefter. Sådana som Attila och Harrison och inte minst den mediokre arkitekten Jim Simpson (Michael Epp) och den ekonomiske byggaren Leslie Woodrow (Jonathan Hyde), är typiskt Randska skurkar, medelmåttor med trånga sinnen som ängsligt lever efter konvention och tradition och kväser allt som är banbrytande och annorlunda.
Tóth är också en judisk karaktär i Bellows smak. Någon som utifrån sin annorlundahet och sitt främlingskap övervinner utsattheten och uträttar storverk och blir den som törs stå emot den moderna världens politiska vansinne, giriga masskonsumtion och eskapistiska samhällslögner.
Framför allt handlar Brutalisten om arkitektur. Byggnader förkroppsligar civilisationens tillstånd. I den västerländska traditionen förenas kristen transcendens med en gränslöst faustisk vetgirighet, från den eviga himlen som öppnar sig i kyrkorummets välvda tak till skyskraporna som sträcker sig mot den ändlösa skyn. I Brutalisten ritar Tóth ett kapell i betong och marmor med en enda öppning i form av ett kors i taket som låter solljuset kasta dess siluett på väggen som rummets enda vandrande kristna symbol.
I den judiska traditionen finns betoningen av den historiska erfarenheten och av att djupare rota sig och förstå den värld i vilken vi faktiskt lever. Det är ingen slump att den maskinlika och ”omänskliga” moderna brutala arkitekturen växer fram efter första världskriget katastrof och att den för tankarna till både löpandebands produktion och totalitär kontroll.
Tóth omvandlar modernitetetens mest brutala och människofientliga uttryck i koncentrationslägren till kala betongkomplex som på ett paradoxalt inomvärldsligt vis både klaustrofobiskt omsluter oss och visar det gudomligas ständiga närvaro.
***
Läs även: Gör Amerika vackert igen!
Brady Corbets tiofaldigt Oscarsnominerade monumentala filmepos Brutalisten berättar den över tre och en halv timme långa historien om den förintelseöverlevande arkitekten László Tóth (Adrien Brody). Han lyckas ta sig från Buchenwald till Amerika i väntan på sin hustru Erzsébet (Felicity Jones), som i sin tur handikappats svårt i Dachau.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Tóth (tydligt inspirerad av verkliga arkitekterna Marcel Breuer och Ernő Goldfinger) är skolad hos modernistiska Bauhaus i Dessau och har gjort sig ett namn i Europa med sina brutalistiska byggnader. Han försöker bistå sin kusin Attila (Alessandro Nivola), en möbelhandlare, med att designa nya visionära produkter. Attila har gift sig med katoliken Audrey (Emma Laird) och verkar under namnet Miller, allt för att gömma sitt judiska och ungerska arv i ett främlingsfientligt och antisemitiskt Philadelphia. Tóth själv fortsätter gå till synagogan samtidigt som ett heroinmissbruk lindrar det fysiska och mentala trauma som plågar honom.
Industrialisten Harrison Lee Van Buren (Guy Pierce) blir först vansinnig när han får se hur Tóth ”vanställt” hans bibliotek, men förstår vartefter att han har med ett geni att göra och blir dennes välgörare.
Tóth kan nu förverkliga sin egenartade byggnadskonst igen. Samtidigt blir relationen mellan mecenat och konstnär komplicerad och motstridig. Lee Van Buren beundrar och avundas Tóth mod och begåvning, men hyser samtidigt antisemitiska antipatier mot denne. Det utvecklas till en vriden herre och slav-dynamik med tragisk utgång.
Brutalisten är en migrantberättelse som korsar de ryskättade amerikanerna Ayn Rands och Saul Bellows författarskap. Tóth är en romantisk hjälte av Rands typ, en individualistisk konstnär som till varje pris försöker förverkliga sin egen vision världen genom att omskapa den därefter. Sådana som Attila och Harrison och inte minst den mediokre arkitekten Jim Simpson (Michael Epp) och den ekonomiske byggaren Leslie Woodrow (Jonathan Hyde), är typiskt Randska skurkar, medelmåttor med trånga sinnen som ängsligt lever efter konvention och tradition och kväser allt som är banbrytande och annorlunda.
Tóth är också en judisk karaktär i Bellows smak. Någon som utifrån sin annorlundahet och sitt främlingskap övervinner utsattheten och uträttar storverk och blir den som törs stå emot den moderna världens politiska vansinne, giriga masskonsumtion och eskapistiska samhällslögner.
Framför allt handlar Brutalisten om arkitektur. Byggnader förkroppsligar civilisationens tillstånd. I den västerländska traditionen förenas kristen transcendens med en gränslöst faustisk vetgirighet, från den eviga himlen som öppnar sig i kyrkorummets välvda tak till skyskraporna som sträcker sig mot den ändlösa skyn. I Brutalisten ritar Tóth ett kapell i betong och marmor med en enda öppning i form av ett kors i taket som låter solljuset kasta dess siluett på väggen som rummets enda vandrande kristna symbol.
I den judiska traditionen finns betoningen av den historiska erfarenheten och av att djupare rota sig och förstå den värld i vilken vi faktiskt lever. Det är ingen slump att den maskinlika och ”omänskliga” moderna brutala arkitekturen växer fram efter första världskriget katastrof och att den för tankarna till både löpandebands produktion och totalitär kontroll.
Tóth omvandlar modernitetetens mest brutala och människofientliga uttryck i koncentrationslägren till kala betongkomplex som på ett paradoxalt inomvärldsligt vis både klaustrofobiskt omsluter oss och visar det gudomligas ständiga närvaro.
***
Läs även: Gör Amerika vackert igen!
