I min fantasy

Det är mitten på åttiotalet. Personalen på en förskola på Östermalm oroar sig för en av flickorna i gruppen. Hon leker visserligen med de andra barnen, men smiter ofta iväg och vill vara för sig själv. Och läsa. En dag gör hon sin egen bok, hon skriver och ritar allt själv med sina knubbiga femåringshänder. Berättelsen handlar om hennes mosters katt som har fest och hamnar i bråk med hyresvärden. Dagisfröknarna tar upp flickans avvikande beteende med föräldrarna, de tycker det besatta läsandet är suspekt. Det tycker inte föräldrarna. Mamman eldar snarare på dotterns läslust. Snart ska hon själv öppna en egen bokhandel, inriktad på engelsk och amerikansk litteratur, där flickan kommer att sitta, uppkrupen i en fåtölj, och plöja klassiker och fantasy medan fantasins tillflyktsort bygger en egen värld, inuti henne.

Tjugo år senare ska Sara Bergmark Elfgren, tillsammans med författaren Mats Strandberg, utveckla sitt sci-fi-nörderi till en fantasytrilogi för unga som ska bli omåttligt populär både i Sverige och utomlands. Trilogins första del, »Cirkeln«, var en framgång innan den ens var tryckt. Filmrättigheterna såldes medan boken bara fanns som tjocka manusbuntar. Och när den gavs ut 2011 mottogs den med en Augustnominering. I februari går filmen upp på bio.

Hon sitter i en gammal soffa på kaféet Sturekatten i Stockholm och sörplar svart bryggkaffe. Utanför glittrar julbelysningen i själva navet av huvudstadens julhandelskommers, Stureplan. Här inne drar det lite kallt, men den gamla inredningen och det knarriga golvet ger den varma känslan av att vara hemma hos en mormor. Sara Bergmark Elfgren, självutnämnd nörd, fantasyfantast, författare och manusförfattare kastar en blick mot fönstret bredvid henne. Det är nog ingen slump att hon valt att ses här. Om det är ett fik i den här staden där det pågår övernaturliga saker är det här. Sturekatten är ett av Stockholms äldsta kaféer, huset är från 1790 och det sägs att det är hemsökt.

I Sara Bergmark Elfgrens böcker är det övernaturliga förlagt till en småstad i Mellansverige, uppdiktade Engelsfors. »Vackert namn, risig stad«, beskriver en av bokens karaktärer Minoo sin håla. I tre väl tilltagna böcker, riktiga tegelstenar, får läsaren följa henne och fem andra flickor. De är extremt olika varandra men när de upptäcker att de är häxor tvingas de samarbeta för att bekämpa demoner. Egentligen är de sju häxor. Den sjunde, en pojke, hittas död på en skoltoalett redan i första bokens inledning. Engelsfors visar sig vara en magisk högborg och de är utvalda som motstånd till ondskan.

– Jag tycker fantasy är bäst just när verkligheten möter det magiska och man väver ihop det. Det är då det blir spännande. Jag gillar att skriva socialrealistiskt men vill att det ska finnas en väg ut för fantasin. Och samtidigt vill jag att det ska finnas en konkret verklighet för det fantastiska att ta spjärn emot. Annars känns det inte lika fantastiskt. I våra böcker tar vi hjälp av det magiska för att berätta karaktärernas personliga historier, säger Sara Bergmark Elfgren och rättar till sina glasögon.

Hennes lugg är spikrakt klippt. Hon talar korrekt och med en klar radioröst, perfekt knarrfri och välformulerad. Det är ingen hemlighet att böckernas häxor lånar egenskaper från författarna. »Duktiga flickan« Minoo är den som bygger mest på Sara Bergmark Elfgren. Häxornas krafter och element samsas med deras socialrealistiskt igenkännbara hemförhållanden. En frånskild och deprimerad mamma, ätstörningar, mobbning, alkoholism, äldre pojkvänner, svartsjuka, ensamhet och utanförskap.

– När vi skriver har Mats och jag extremt många samtal om våra egna tonår. Jag minns väldigt mycket från den tiden, det gör ju inte alla. De flesta lägger nog barndomen och tonåren bakom sig så snabbt de kan. Jag ser fortfarande skillnaderna tydligt, som en sådan sak att jag behöver inte spela volleyboll om jag inte vill, säger hon och tar en liten klunk kaffe.

Kaffekoppen är liten och placerad på ett vitt fat. På Sara Bergmark Elfgrens svarta capeformade kavaj sitter en brosch med en fågel på. Hon bor inte långt härifrån. Hon vill inte att fördomar om en uppväxt på Östermalm ska stå i vägen för uppfattningen om henne så den vill hon inte prata om. Men hon växte upp här, mitt i den centrala Stockholmsstadsdelen med snobbstämpel. Sara Bergmark Elfgren säger att när hon tänker på sin barndom så tänker hon på ensamhet.

Då Sara Bergmark Elfgren, som kunde läsa och skriva redan på dagis, började i skolan var hon högpresterande. En av de bästa i klassen, precis som Minoo i Engelsfors, men hon tyckte barndomen tog slut alldeles för fort. De andra ville inte leka längre. I klassen gick 17 killar och 6 tjejer. Killarna tog över, de var taskiga mot tjejerna. Och de flesta tjejer tyckte att Sara Bergmark Elfgrens lekar var pinsamma. De ägnade i stället dagarna åt att beundra killarnas upptåg. En stark känsla av att inte passa in blev alltmer klar och tydlig.

– Jag var inte mobbad eller så. Jag var väldigt självständig redan då och kunde delvis trivas med ensamheten.

Men hon skämdes över sin vilja att skriva och över förälskelsen i fantasygenren. Tonårs-Sara var livrädd att någon skulle upptäcka att hon höll på med något så konstigt. En sommar gick hon en teaterkurs på Kulturhuset. Där var det tillåtet att fortsätta leka fastän hon hunnit bli tonåring. I klassen gick en annan tjej som skulle växa upp till hyllad författare, Martina Lowden.

– Vi tyckte båda att den andra var spännande. Men vi vågade inte närma oss varandra. Så satt vi i varsin ände av stan och läste fantasyböcker och gjorde våra egna rollspel. Det var rätt tragikomiskt.

I stället umgicks hon med sina böcker och sin fantasi. Hon, Camus, Hermann Hesse och böcker på engelska. Plöjde klassiker, socialrealistiska böcker och sagor.

Sara Bergmark Elfgrens mobiltelefon ringer. Hon ursäktar sig och tar det korta samtalet. Mobilskalet är en lilaskimrande stjärnhimmel, en galax långt, långt härifrån.

När Sara Bergmark Elfgren en kväll i sena tonåren såg sin första »Stjärnornas krig«-film (den hette så då!) hemma hos en äldre kompis blev hon helt fast. Som i en »Narnia«-scen hade den ensamma flickan öppnat garderobsdörren till fantasyns och sci-fins förtrollande värld. Efter det fanns det inget annat.

– Jag tillämpar fortfarande den formen av eskapism. Men i dag är det lättare att fly in i fantasin. När man är barn har man så lite makt över sin tillvaro. Jag var hela tiden plågsamt medveten om det.

Tillsammans med Mats Strandberg har hon ritat in en svensk version av sin favoritgenre på kartan. »Cirkeln« är inte den första fantasyboken eller filmen på svenska. Men den största. Engelsforstrilogin har fått en svans av fan fiction och fan art efter sig. Det är läsare som är så hängivna att de skriver nya kapitel och tecknar sina egna porträtt av De utvalda. Det har länge varit vanligt inom fantasygenren, men nytt i svensk litteratur. »Cirkeln« har till och med egen merchandise: en karta över staden där demoner ska bekämpas och en anteckningsbok, »Mönstrens bok«. Förstås inte i klass med det kommersiella »Harry Potter«- eller »Sagan om ringen«-imperiet. Men det är tydligt att en ny värld av litteratur just tagit sig in på den svenska marknaden.

Att den första delen i trilogin nu blir film var inte en självklarhet. Allt var nära att gå i stöpet. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg gick i början av 2012 ut i en bloggpost och berättade att de inte kunde stå bakom de ändringar som produktionsbolaget Filmlance, som köpte rättigheterna i manusstadiet, höll på att göra. Varpå Sara Bergmark Elfgren hoppade av som manusförfattare, och Levan Akin som regissör.

Vita dukens Engelsfors.  Efter många turer har »Cirkeln« blivit film. Sara Bergmark Elfgren har trängt sig ända in i klipprummet för att få till det perfekta manuset.

Sara Bergmark Elfgren hade skrivit och redigerat böcker och parallellt kämpat i motvind för att göra sitt verk rättvisa på vita duken. Det var en påfrestande period, berättar hon. Men ett år senare tog historien en ny vändning. Abba-Benny jäktade mot ett flyg och var nästan framme vid sin gate, när hans son Ludvig Andersson ringde. »Har du läst ›Cirkeln‹?« undrade han uppspelt. Ludvig ville stötta en filmatisering av ungdomsboken och behövde pappans hjälp. Benny Andersson vände sig om, såg boken ligga staplad i ett skyltfönster, köpte den, plöjde den, och vips hade de startat ett helt nytt filmbolag, RMV Film.

Under 2013 och 2014 har Sara Bergmark Elfgren jobbat med att överföra boken till ett filmmanus. Ändrat och förfinat. Hon har varit med på inspelningar och petat. Ända in i klipprummet har hon nästlat sig in för att få till det perfekta manuset.

– Ofta stängs manusförfattaren ute ganska omgående när man börjat filma. Men jag hade turen att jobba med en regissör och producenter som släppte in mig, säger hon och jämför jobbet med att föra över en historia från bok till ett visuellt medie med att lägga pussel.

– Och jag älskar att lösa problem, att lägga pussel är skitkul!

Det där nitiska kontrollbehovet är någonting hon är glad och stolt över. En tillgång.

– Det är viktigt för mig att alltid göra mitt allra bästa. Mentalt är jag en extremloppsmänniska, jag skulle kunna springa sådana där vidriga ökenlopp med min inställning. Men jag hatar att springa så jag sparar den viljan till mitt skrivande i stället, säger hon.

Sara Bergmark Elfgren lämnar ingenting att missuppfattas. Hon har full koll – och kontroll – över det mesta som skrivs om henne och hennes verk. På flera av fansens sidor är hon flitig i kommentarsfälten. Hon rättar fel men ger också pepp och förhandsinformation om vad som är på gång med tonårshäxorna.

Filmatiseringen av »Cirkeln« har ambitionen att vara nyskapande. Det som gör den speciell är att det är en »coming of age«-film med magiska inslag, med fyra kvinnliga huvudrollsinnehavare och att den är svensk. Under inspelningen var inspirationerna storbudgetfilmer, gamla sjuttio- och åttiotalsfilmer, Stephen Spielberg och »E.T.«. Även om Sara Bergmark Elfgren inte tycker att den svenska vampyrfilmen »Låt den rätte komma in« rör sig i samma dystopiska, övernaturliga ungdomsvärld, är författaren John Ajvide Lindqvist också en viktig inspiration. Tomas Alfredson har också en storfilm i fantasygenren på gång. Det är Astrid Lindgrens »Bröderna Lejonhjärta« som ska moderniseras. Just nu ligger inspelningarna på is, men projektet ryktas få den största budget en svensk film någonsin haft.

Det börjar närma sig lunchtid på Sturekatten och ljudnivån gör att hennes röst dränks i andras. Med höjd stämma förklarar Sara Bergmark Elfgren att »Cirkelns« viktigaste budskap är att man kan rädda världen, men inte ensam.

– Det finns inte en utvald som är hjälten, klichén om att en enda ska fixa allting. Jag är så less på den storyn. Utmaningen är att man måste samexistera med andra och lösa problemen tillsammans. Fienden är inte någon Sauron. Det är människors brist på empati som är själva ondskan.

Hon skriver redan på de två kommande filmerna, om »Cirkeln« går bra vill de ha dem klara att spela in. Det är logiskt. Det ligger inte för henne att vänta och se, hon ser till att vara väl förberedd.

Under fantasyns barndomsår på åttiotalet var genren av tradition manlig. Det var mycket hemmasnickrade rollspel, »Sagan om ringen«-böcker och »Stjärnornas krig«. Det fanns knappast några kvinnliga hjältar som Katniss Everdeen eller himlastormande »Twilight«-romanser.

– Det var en komponent som gjorde att jag kände mig så dålig på att vara tjej. I skolan förväntades man vara tråkig, inte prata högt, inte vilja leka, inte ha åsikter, inte ta plats bland killar. Man skulle vara intresserad av killar. Men jag fattade aldrig vad grejen var. Och i rollspelsklubbarna var jag alltid ensam tjej. Nu ser det helt annorlunda ut. De geekigaste av mina vänner är kvinnor, säger hon.

Barndomens drag av iakttagande ensamvarg har Sara Bergmark Elfgren kvar. Hon sitter hemma i lägenheten och skriver. Behovet av att leka fram världar tillsammans med andra är också intakt. Hon jobbar oftast och bäst i par. Under det att samarbetet med Mats Strandberg vilar har hon gjort en bilderbok för barn tillsammans med tecknaren Maria Fröhlich. Och en serieroman i genren vikingafantasy med Karl Johnsson.

Det sägs att det är det oroliga läget i världen som gjort fantasy så stort under 2000-talet. Sara Bergmark Elfgren avfärdar det som en slentriananalys. »House of Cards« är minst lika mycket verklighetsflykt.

»Cirkeln« har biopremiär den 18 februari.

Fakta | »Engelsforstrilogin« blev en internationell succé

Sara Bergmark Elfgren, född 1980 i Stockholm, är författare som har arbetat mycket med film och tv. Tillsammans med Mats Strandberg står hon bakom den internationella succén »Engelsforstrilogin« – som består av »Cirkeln«, »Eld« och »Nyckeln«. Duon har också skapat seriealbumet »Berättelser från Engelsfors«, i samarbete med tecknarna Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam. För regin av filmen »Cirkeln« står Levan Akin, som bland regisserat långfilmen »Katinkas kalas«.