I mödrarnas spår

Vi hade pratat om det några år, jag och min väninna Maud Lindholm. Till sist blev det äntligen av: »The mother tour«. I baksätet på min svarta Peugeot stuvade vi in våra mammor och styrde kosan mot deras barndom.

Förutsättningen var: varsin mamma som vuxit upp i Finland. Och deras ständiga längtan till ett förlorat hemland.

Mauds mamma Alice är 84 år. Min mamma Rosita 74. Vi hade bestämt i förväg att det skulle vara mammornas resa, att vi skulle följa dem, inte de oss. Resan började i biltvätten vid Roslagstull i Stockholm och därefter svängde vi ut på E4 norrut. I bagaget hade vi kläder, campingstolar och spotifylistor med finsk tango.

Efter ett stopp för besök hos släktingar i Söderhamn, där Rosita levt som gift med hemmavarande barn, och i Söråker, dit Alice flyttade som 18-åring, så rullade vi dag två på färjan från Umeå till Vasa.

I svenskbygderna runt Petalax började Alice att minnas. När hon fick se huset där hon växt upp kom berättelserna om mamman och pappan, om skolkamraterna, om vägen till badstranden. Om den tunga smärtan efter en ettårig lillasyster som dog av krupp framför ögonen på elvaåringen. Den pyttelilla byn Åmossa har inte bara en egen baptistkyrka, den har en alldeles egen gravgård. Maud blir djupt berörd när hon upptäcker att hon är släkt med en tredjedel av dem som ligger gravsatta där. Hon hade inte en aning. Där är farmor, pekar Alice. Där är min moster. Där är min lilla lillasyster. På vägen tillbaka möter vi en man som tittar en stund innan han frågar: Men är det inte Alice? En gammal klasskamrat. Alla blir rörda, igen.

Mitt i allt så avvek vi från mödernesrutten för att besöka en väninna, Heidi Slagbrand, i hennes jugendhus i S:t Michel, mitt i Finland, ett arv från hennes mormor. Detta för att bjuda våra mammor på den mest finländska av upplevelser: det vedeldade bastubadet, följt av nakenbad i en långgrund vik av Finlands största sjö, Saimen. Samt förstås tvagningen innan och efter, på en trätrall i tvättrummet med vedeldad vattentunna.

Rena och lögade for vi vidare till det svenska Finlands andra stora fäste på sydkusten, vid Finska viken. I Lovisa köpte vi grisar (sockermunkar) och Berlinermunkar (munkar med glasyr och fyllning) och åkte på fika hos Rositas gamla bästis Ulla, en vänskap som numera underhålls med korsord och middagar på Skype. Vi snubblade över kullerstenarna i de smala gränderna i Gamla Borgå, i grannstaden, där en tredjedel av de pittoreskt osymmetriska och färgglada trähusen är bevarade sedan medeltiden, trots tidigare bränder och bombningar. I det gamla rådhuset i Borgå, som är Finlands näst äldsta stad, utropades tsar Alexander I till storfurste. I Borgå levde också Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg, som så nationalistiskt besjungit »Fänrik Ståls sägner« om finska kriget mellan Sverige och Ryssland; varur texten till nationalsången, »Vårt land«, senare plockades. Runebergs hem är i dag ett vackert museum som fångar in hela hans tids borgerliga miljö.

Mamma tänker inte på allt som hon skulle kunna berätta om sin och familjens historia när det bara är hon och jag. Med Maud och Alice i sällskapet är det som att hon börjar från början i berättelserna; nya detaljer om hus och personer dyker upp,  minnen av pulkor ner för kyrkbacken, barn som trillade i ån och andra som generöst lånade ut sina konfirmationsklänningar. När vi dessutom kliver in i det som kanske är en av världens bästa 50-talsaffärer – Doris & Duke på Prästgatan i Borgå, drivet av ett engagerat par med passionerad vurm och blick för vad som måste betraktas som finländarnas favoritvintage – så lossnar det helt.

Vi slutar vår roadtrip i Helsingfors, fulla av intryck från en resa på djupet snarare än över vykortsytan, en resa där vi lärt känna varandra bättre alla fyra, men i synnerhet våra mammor. Vi har rest inte bara i Finland utan i våra mammors själar.

Maud och jag är lite trötta på att stå i bakgrunden. I stället för att vandra Esplanaden till Stockmann och Kiasma så släpar vi med mammorna till stadens nycoola stadsdel, Berghäll. Inget särskilt iögonfallande att beskåda – mer än den höga jugendkyrkan – men en skön känsla. Hipster, ungt, trendigt. Vi äter god sydamerikansk mat och gräver i vintage­butiker. Väntar på färjan. På soldäcket med lonkkero, grogg på gin, i fartvinden. På solnedgången, karaoken och det mjuka gungandet till havs mellan manglade lakan.