I skuggan av Cruise

Vem minns inte grodorna som föll ner från natthimlen och smattrade sig blodiga mot bilrutorna. Personerna som drabbades av attacken skrek. Kritikerna kliade sig i huvudet. Vad ville han säga med det här, Paul Thomas Anderson? Störtregnet i filmen »Magnolia«, som kom 1999, gav upphov till en myriad av tolkningar, där bibelspåret nog var det mest ihärdiga. Att Gud straffade de stackars människorna på samma sätt som han en gång straffat Egypten – med en grodinvasion.

Paul Thomas Andersons nya film »The Master« skildrar mötet mellan en försupen krigsveteran med klen mental hälsa och grundaren till en andlig sekt i femtiotalets USA. Inga grodor avlossas från skyn. Det verkliga dramat utspelar sig i Lancaster Dodds och Freddie Quells hjärnor. Eller snarare hjärtan. För här finns en homoerotisk kärlekshistoria där erotiken aldrig nämns och aldrig syns. Att Lancaster Dodd i Freddie Quell ser en perfekt försökskanin för sina terapeutiska sessioner – det förvildade djuret ska göras om till människa – och att den rotlösa kaninen söker sin flock, blir mest en förevändning att vara tillsammans. Vad är brottningsmatchen på gräsmattan annat än en stiliserad älskogsakt? Och de muskulösa matroserna i filmens början annat än en kommentar till Fassbinders filmatisering av Jean Genets »Matrosen och stjärnan«?

Freddies namn Quell är dessutom misstänkt likt Genets matros Querelle.

Så där kan man hålla på.

Som alltid när regissören Paul Thomas Anderson är i farten lagras innebörder på varandra. Den här gången bidrar valet av skådespelare med ytterligare en dimension. Freddie Quell spelas av en lysande Joaquin Phoenix. Förvisso var dokumentären »I’m Still Here«, som kom 2010, med en förvirrad Phoenix på dekis, bara fejk.

Han drev med oss, visst. Men jag kan inte släppa tanken på att han ändå inte gjorde det helt och fullt. Att det vi ser, en fårad, krum och kroppsligt och själsligt förvriden person, faktiskt är Phoenix.

Han överträffar på inget sätt Philip Seymour Hoffmans prestation som den lika delar rultige och karismatiske skojaren Lancaster Dodd. Men. Det är något med Joaquin Phoenix. Som om vi får en glimt rakt in i honom.

»The Master« ställer en mängd intressanta frågor kring tro, kärlek och galenskap. Till skillnad från handlingen i många andra storfilmer, låter den sig inte sammanfattas i en mening. Men att kritiker svingat upp mysteriet kring filmen, och mysteriet kring Paul Thomas Anderson, till riktigt hög höjd är missvisande.

Filmen är komplex, inte konstig.

Troligtvis har förhandssnacket spelat in, nog förväntade jag mig en mer rak och rafflande historia. Det faktum att »The Master« är fritt baserad på scientologikyrkans framväxt, och mästaren Lancaster Dodd har lånat drag från dess grundare L. Ron Hubbard, har blåsts upp till stora rubriker. Och allt har som vanligt handlat om Tom Cruise. Hur reagerade kyrkans egen guldgosse egentligen på vännen Andersons skildring?

Ett tips: glöm det där.

Det är lite som med grodorna, stora sensationer som överskuggar de små.

»The Master« har biopremiär den 1 februari.