Inga Borg

Sagofiguren »Plupp« är förmodligen Sveriges första hen. Även om hon kallades för han. Konstnären och bilderboksförfattaren Inga Borgs figur har levt sedan 1955, när debutverket »Plupp och renarna« gavs ut. »Plupps« yviga blåa hår, hens halsduk i fjällbjörkarnas höstfärger, brun jacka om sommaren, vit jacka om vintern och könsneutrala identitet.  Kanske var hen rentav vår förste punkare? Eller fantasyfigur. Någon som ställde sig utanför konventionerna?

»Plupp« föddes för allra första gången av en mycket ung mamma. Inga Borg var bara 19 år när hon 1945 hamnade i ett öde torp på en fäbodvall i den svenska fjällvärlden. Hon behövde en kompis. Hennes ibland stökiga ungdom, fylld med resor och boenden över världen, behövde andas ut. Konstnärskapet var redan på väg att ta form, men långt ifrån färdigt för offentligheten.

Ute på de blöta myrarna letade hon sina naturmotiv. Men hennes stövlar sa inte »klafsklafs« i de leriga fjällsluttningarna. De sa »pluppplupp«. Inga Borg lät »Plupp« flytta in i en torvkåta vid sjön Blåvattnet.

Mamma Elsie gjorde sitt bästa för att skapa trygghet och värme där hemma. Inga Borg föddes i Stockholm 1925 på Kungsholmen i Stockholm. Pappa Arne hade annat för sig. Han var världens mest framgångsrike simmare och slog totalt 32 världsrekord under sin karriär. Mest känt är »EM-miraklet i Bologna« när han vann 1 500 meter frisim nästan tre minuter före tvåan, Giuseppe Perentin.

Arne Borg älskade de sina och ville gärna ha dem med på sina resor. Efter amatörkarriären blev Arne Borg något- så otidsenligt som en professionell simmare. Familjen plaskade efter i hans kölvatten och bosatte sig under perioder i såväl Belgien som Schweiz. Inga fick ständigt nya lärare och skolkamrater och språkbarriärer gjorde inte tillvaron mindre ensam för henne. »Plupp« blev hennes låtsaskamrat.

Under barndomens sommarlov hos mormor och morfar på en ö i sjön Ryggen i Dalarna fördjupades Ingas intresse för naturen och dess invånare. Och behovet av att skildra det. Efter folkskolan sökte hon sig därför till en rad målarskolor och 1949 kom hon in på den allra finaste: »Mejan«, Konsthögskolan i Stockholm. Det blev Ragnar Sandberg som blev hennes lärare och mentor.

När hon som vuxen och »färdig« konstnär ville återvända till fjällvärlden ploppade »Plupp« upp i hennes huvud igen. Den här gången i sällskap med bästa kompisarna »Lämmel« och »Hermelin«.

»Plupp« är  alltså inte ett troll, snarare en »osynling«. Hen är både djur och människa, en hon och han. Inga Borg använde »Plupp« för att gjuta trovärdighet och spänning i skildringarna av fjällens natur och djurvärld. Plupp träffar aldrig människor i berättelserna, men hen betraktar dem förundrat på håll. Hen kan ingenting om människorna. I boken »Plupp reser till havet« (1967) ser hen ett vattenkraftverk och fattar ingenting. En ny kompis, »Gräsanden«, förklarar för »Plupp« och får sufflering av en lax som beskriver laxtrappans finesser.

Böckerna om Plupp har översatts till bland annat danska, enaresamiska, engelska, finska, franska, färöiska, grönländska, isländska, nordsamiska, norska, och tyska.

Inga Borg har också tecknat och skrivit ett antal andra barnböcker om djurlivet i norr, där »Renen Parrak«  från 1959 var den första. På 80-talet skrev hon ett antal böcker med illustrationer av Evy Låås. Hon har även skrivit om Carl von Linné, bland annat i 1979 års »I naturens riken« som illustrerades av Fibben Hald.

För sin barnbildande och banbrytande  livsgärning har hon prisats flera gånger, bland annat med Elsa Beskow-plaketten 1970 och Litteraturfrämjandets stora pris 1982.

Hennes son Ante minns sin mamma med stor stolthet och värme. Liksom han minns »Plupp« förstås:

– Plupp var i högsta grad en levande figur i familjen. Jag var fyra år när den första boken kom ut och innan dess ritade mamma på spännpapp i barnkammaren och hittade på sagor.