”Jag är ingen naturmupp som vill rädda världen”

Varför just Apollofjärilen?

– Min syn på livskvalitet är inte som andras. Apollofjärilar i trädgården är för mig en skamlös lyx. Stor, vacker, sällsynt, skrytbar – den där fjärilen har allt. Varför den flyger på öarna, men är försvunnen från de flesta ställen på fastlandet, är det faktiskt ingen som vet. Forskning pågår, men allt ännu något av ett mysterium. Kärleksört på hällmarker, som larven behöver, finns lite varstans. Förmodligen är apollofjärilen gynnad av kalkhaltig berggrund. Den är vanlig på Gotland också.

Nu har du skrivit en hel bok om alla fjärilar som finns i skärgården? 

– Ja, det kryllar av fjärilar här. En miniessä om varje art, med 200 år gamla akvareller av Wilhelm von Wright. Varför man skriver böcker är annars en kinkig fråga. De flesta naturmuppar brukar svara att de vill rädda världen. Jag är inte en av dem. Förstå mig rätt, hot mot naturen finns, men jag är ingen missionär. Finns redan gott om sådana. Dessutom har jag ju en publik att tänka på. Bara i Tyskland ges mina böcker ut på sju förlag. Även italienarna översätter nästan allt jag skriver. Och de gillar fjärilar. Så jag går väl helt enkelt med håven.

Vad är det som fascinerar dig med fjärilar?

-Fascination är fel ord. Jag lärde mig fjärilarnas namn redan som barn. Arterna är som glosor i ett språk som gör naturen begriplig. Språk är användbara, men bara för att man kan franska är det ju ingen som frågar vad som är så fascinerande med just franska. Ska man skriva böcker är det alltid bra att skriva om något man kan. Vad detta är spelar ingen roll.

Hur många sorter finns det?

– Det finns i Sverige runt 120 olika dagfjärilsarter. I Stockholms skärgård är 78 av dessa observerade. I min trädgård har jag sett 55. Slå det den som kan.

Hur smarta är fjärilar? 

– De är stenkorkade, förstås. Men deras kommunikation på kemisk väg är ytterst avancerad. De är makalöst bra på att hitta varandra.

Hur mår fjärilsbeståndet i dag?

– Sådär. Många arter trivs på slåtterängar och naturbetesmarker, och sådana naturtyper har blivit ovanligare under det senaste halvseklet. Därför är många arter sällsyntare nu än förr. Alla kortsnaggade gräsmattor gör sedan inte saken bättre. Men just i skärgården är läget ljusare. Ängsmarkerna växer igen här också, det är sant, men vi har inga stora industrijordbruk. Dessutom är badgästerna lata. De ägnar inte sommaren åt att förvandla sina trädgårdar till något som påminner om en golfgreen. Allt är liksom lite rufsigare härute, vilket gynnar fjärilsfaunan. 

Är det inte väldigt mörkt i skärgården på vintern – hur står du ut?

– Det gör jag inte. Mörker och tystnad var trevligt i början, typ de första tjugo åren. Min vinterlägenhet i Stockholm är som en sommarstuga, fast tvärtom.