Jan Troell – målaren med kameran

»Han är olik alla andrafilmregissörer, han är unik. Han är målaren medkameran, och detta att bli regisserad av en kamera är otroligt inspirerande.«

Orden är Liv Ullmans och finns att läsa på en vägg på Trelleborgs museum, där en retrospektiv utställning över filmaren Jan Troells långa konstnärskap visas fram till 2022. Under den enkla titeln Jan Troell har museet samlat manus, teckningar, fotografier och kameror, mängder av rekvisita och verktyg som Troell samlat i sin ateljé i Smygehamn. Dessutom visas filmer.

Liv Ullman lärde Jan Troell känna under filminspelningarna av Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Den filmade berättelsen om de svenska USA-emigranterna blev hans stora genombrott, som Oscarsnominerades och tog honom till Hollywood. Där blev han kvar, av och till, i fem år. Han gjorde filmen Zandy´s bride 1974 (Pionjärerna), med Liv Ullmann och amerikanska Gene Hackman. Och när de första våldtäktsanklagelserna föll över regissören Roman Polanski fick Troell ta över den film han skulle ha gjort, katastroffilmen Orkanen från 1979, med Mia Farrow och Max von Sydow.

Men arbetssättet i den amerikanska filmstaden passade honom aldrig. Jan Troell vill helst både regissera, hålla i kameran, redigera och skriva manus. Med lyhördhet och en »musikalisk« kamerateknik strävar han efter att fånga och skapa ögonblick och skeenden på sitt eget vis. Det gick inte i Hollywood, och Troell vände hem.

Den 14-årige katten Anders, en »skådespelarkatt« som fick följa med hem efter inspelningarna av Maria Larssons eviga ögonblick år 2008, springer ut och in i köket där vi sitter i hans hus vid havet i Smygehamn och dricker ekologiskt kaffe och äter chokladcroissanter. Jan Troell har hunnit bli 89 år, och han har bokstavligen levt med en filmkamera ända sedan han föddes. I barndomshemmet i Limhamns arbetarkvarter i Malmö  – där fadern Gustaf Troell också hade sin tandläkarmottagning – fanns det en filmkamera som Gustaf hade köpt på avbetalning redan 1928.

– Det  var ovanligt och dyrt på den tiden med både kamera och film. Det blev kanske fyra minuter per år. Det är mycket. Jag har min barndom dokumenterad från det att jag kom hem från BB. Det är fantastiskt, säger Jan Troell, som i tonåren gjorde en film om en kattunge.

Filmen har tonsatts av Matti Bye, och hör till det som visas på museet, liksom den gamla kameran och filmklipp från Jan Troells barndom. Initiativtagaren Annika Börjesson, konstintendent på Trelleborgs museum, har i princip fått komma och gå som hon vill och rota i de omfattande arkiven hemma hos Jan Troell.

– Jag har fullt förtroende för Annika och jag tycker att hon har skapat en utställning i världsklass, säger han.

Börjesson plockade bland annat fram filmen Vem var du Axel Ebbe? som Troell gjorde tillsammans med Jan Hemmel, med Björn Kjellman i huvudrollen. Kärleken till den skånske skulptören, konstnären och författaren Axel Ebbe har hängt med sedan barnsben, och Johan Röing har skapat en skulptur av honom i körsbärsträ för utställningen. Jan Troell skulpterar också, och några av hans egna verk, porträtt som han har gjort av vänner, ställs ut.

Det småregnar utanför och havets susande småprat hörs medan vi förflyttar oss ut i trädgården till det gamla klipprummet som en gång var tvättstuga. Vi passerar en trästaty i ek, väl dold i slingrig murgröna, som föreställer Tarzan. Och en bit ifrån den ett arbetsbord, där Jan Troell skapar kortfilmer om insekter, fåglar, träd och löv. Tarzan­skulpturen är ännu ett minne från barndomen. Jan Troell, hans mor och hans bröder evakuerades under andra världskriget från Köpenhamn efter den tyska ockupationen. Familjen hamnade i småländska Mörtfors. Där »mötte« han för första gången Tarzanstatyn.

– Det var byns konstnär Otto Jansson som hade skapat skulpturen som stod under klockstapeln mitt i Mörtfors, säger Troell.

Skulpturen plockades så småningom ner.

– När jag var och filmade Sagolandet där 1984 lyckades jag lokalisera Tarzan till ett skjul. Jag fick köpa honom, lade honom i min bil och restaurerade honom när vi var tillbaka i Skåne.

Nu väntar han på att dokumentärfilmaren Tom Ahland, som håller på med en film om sin far, ska komma och titta på den.

– Det har visat sig att det är hans far som var modell för skulpturen.

Klipprummet är belamrat med statyetter, filmaffischer och prylar. Jan Troell går raka vägen fram till ett vitt skåp i metall. Han stoppar in näsan och drar in doften.

– Det är från min fars tandläkarmottagning och luktar precis likadant nu som då, säger han.

Han talar varmt och levande om sin barndom, visar en gammal läderväska som står intill, där han förvarar faderns gamla filmrullar.

– När den väskan kom fram när man var liten visste man att det skulle bli roligt, att vi skulle se på film.

Han har ofta inspirerats av historiska ämnen och männi­skoöden, som i Hamsun, Ingenjör Andrées luftfärd, från 1982, samtidskritiska Sagolandet 1988 och om Åmselemorden i Il Capitano 1991.

Har du blivit mer nostalgisk med åren?

– Nej, jag är född nostalgisk, säger Jan Troell.

– Men jag är inte sentimental. Det är skillnad.

På tur står en filmatisering av Niklas Rådströms bok Gästen, baserad på en sann historia om när H C Andersen gästade Charles Dickens i London.

– Manuset till filmen är färdigskrivet. Men det är ännu inte klart med finansieringen, säger han.

Jan Troell är dessutom i gång med att omarbeta Bang!, en delvis självbiografisk film från 1977 med en litterär förlaga: Orgeladjunkten av Sven Christer Swahn. Guldbaggejuryn det året tilldelade Håkan Serner priset för »bästa manliga huvudroll«, och den nominerades till Guldpalmen i Cannes.

Hur kommer det sig att du redigerar om den?

– Jag tittade på den häromåret igen och tyckte att det saknades struktur i berättelsen.

Det var efter att ha sett Jan Troells första långfilm, Här har du ditt liv, baserad på Eyvind Johnsons romansvit Romanen om Olof, som Vilhelm Moberg fick upp ögonen för Jan Troell och ville att han skulle filmatisera Utvandrarna.

– När jag blev tillfrågad hade jag inte ens läst Utvandrarna, minns Jan Troell.

Sex år tidigare hade Jan Troell arbetat ihop med Max von Sydow i filmen Uppehåll i myrlandet, som byggde på en novell av Eyvind Johnson.

– Producenten Bengt Forsberg hade tänkt sig Edvin Adolphson i huvudrollen. Men min första tanke var Max och när jag sa det till Bengt höll han med om att han skulle passa bra.

Max von Sydow blev hans förstaval också för Karl-Oskar i Utvandrarna. von Sydow var då upptagen med sin internationella karriär i Hollywood, men blev turligt nog tillgänglig när de skulle börja filma. Käppen som Max von Sydow använde under inspelningarna står vid mitt besök lutad mot ett trappräcke i hallen, i väntan på att få skjuts till utställningen i Trelleborg.

– Max var en fantastisk skådespelare och människa. Han blev som en mentor för mig. Jag var okänd och han Hollywoodstjärna. Han hade inga divalater utan hjälpte oss alla under inspelningen med tips och råd. Vi förblev vänner hela livet.

Max von Sydow var också med i Här har du ditt liv. Förutom den är Sagolandet från 1988 den film som Troell känner mest för. Sagolandet var en politisk, men inte partipolitisk, långfilmsdokumentär, som skapade en rejäl debatt. Fröet såddes under ett samtal med fotografen och vännen Georg Oddner.

– Vi satt en dag och snackade i hans ateljé som vi ofta gjorde. Det var så vi spånade fram »Är jag så glad att jag är svensk?« som Sagolandet hette på arbetsstadiet. Svaret på frågan var obetingat ja och i stället för att bara gnälla på allt som vi tyckte var fel bestämde jag mig för att göra något. Temat var hur man såg på att vara svensk.

I Sagolandet medverkar två socialdemokratiska statsministrar, en före detta och en tillträdande, Tage Erlander och Ingvar Carlsson, som talar om fördelarna med det svenska folkhemmet; medan den amerikanske psykoanalytikern Rollo May resonerar om Sverige som ett slags social utopi där ordning och effektivitet prioriterades framför kreativitet och glädje. Det politiska klimatet minskade utrymmet för andlighet.

Skulle det kännas angeläget att i dag göra en ny version av Sagolandet?

– Jo, det hade det. Men nu kan jag inte springa omkring med en kamera som tidigare. Men vår dotter Yohanna, som filmen var tillägnad, har planer på att göra en egen Sagolandet, säger Jan Troell.

Har du haft ett hopp om att kunna förändra världen med dina filmer?

– Nej, det har jag aldrig. Jag har bara gjort det som har intresserat mig.

Utställningen Jan Troell på Trelleborgs museum pågår till hösten 2022.

En dokumentär om Jan Troell, signerad Tom Alandh, är planerad framåt sommaren 2021. Det är Alandhs 90-årspresent till filmaren.

Tom Alandhs dokumentär om sin far sänds på juldagen i SVT.

***

FAKTA: Jan Troell

Född 1931 i Malmö.

Började med att göra kortfilmer medan han arbetade som folkskollärare.

Arbetade som filmfotograf åt Bo Widerberg (bland annat Barnvagnen 1963).

Långfilmsdebuten kom 1966 med Här har du ditt liv.

Utvandrarna (1971) och Nybyggarna (1972) nominerades till flera Oscarsstatyetter, däribland bästa regi och bästa manus efter förlaga.

På senare tid har han gjort Så vit som en snö, om flygaren Elsa Anderssson, 2001, Maria Larssons eviga ögonblick, 2008, och Dom över död man, om publicisten Torgny Segerstedt, 2012.