»Det kommer att handla om porträtt och vad de kan säga oss«
”Att bli sommarpratare är som att bli adlad”, enligt Jan Guillou och många andra. Som uttalad anglofil, hur skulle du säga att den klassiska jämförelsen håller?
– Jag saknar två ting: att dubbas med svärd och att beslutet inte tas av drottning Elisabeth, utan av en kommitté journalister. Men ärofyllt ändå.
Vad kommer ditt program att handla om?
– Det kommer att handla om porträtt och vad de kan säga oss, eller åtminstone vad de får mig att tänka på.
Finns det någon som kommer att bli orolig?
– Möjligen Sveriges Radio. Jag kommer inte att tala det minsta om mig själv, så det blir inget saftigt avslöjande att sälja in till kvällspressen.
Räknar du med att någon gör som moderaten Gunnar Axén och slänger ut sin tv eller radio i protest?
– Det måste i så fall vara en ohemult känslig person.
Fokus krönikör Edward Blom var tvungen att ändra sitt sommarprat i sista stund i fjol för att Sveriges Radio tyckte han förhärligade alkohol, vad är risken för att du råkar ut för deras kontrollinstanser?
– Jag har redan passerat utan anmärkning.
Vilken typ av musik kan vi förvänta oss?
– Det blir ett urval som jag varje dag ångrar och vill ändra, men som ändå är ett tvärsnitt av sådant jag själv lyssnar på. Från Lou Reed via Dub pistols till Nancy Sinatra.
Vad lovar du att inte spela?
– Tyvärr två låtar som spelas alldeles för sällan i svensk radio: Travolta Kids ”Gå ut och gå” och Kjell Höglunds ”Jag hör hur de ligger med varandra i våningen ovanför”. Det får bli nästa gång.
Var befinner du dig när programmet sänds?
– På jobbet, skulle jag tro.
Innan vi släpper sommarvärdskapet får du en chans att sälja in det en sista gång. Varför ska man lyssna på ditt program?
– Därför att jag inte kommer att tala om mig själv, utan om oändligt mer intressanta personer.
Läs porträtten från sommarpratat här.
