Kolorismen går igen

En kvinna, död sedan 70 år. En man, mitt i karriären. Samma vecka öppnar stora utställningar i Stockholm med Sigrid Hjertén och med Jens Fänge.

»En mästerlig kolorist« heter utställningen på Waldemarsudde som visar verk från tre decennier av Sigrid Hjertén, där inte minst 1910-talets färgsprakande verk är älskade.

Sigrid Hjertén anses i dag vara en av de främsta svenska konstnärerna någonsin, men under sin livstid både hyllades och hånades hon. Dels för att hon var kvinna, dels för att det måleri som hon och andra så kallade Matisseelever ägnade sig åt inte förstods av de flesta kritiker.

Centralt i utställningen är tre magnifika målningar, som lite fungerar som en triptyk. »Ateljéinteriör« och »Teatern«, båda från 1915, och »Maskeraden« från 1916. Här finns kända personer från dåtidens sällskapsliv, konstnärer som Nils Dardel, Leander Engström och maken Isaac Grünewald – och så klart sonen Iván som återkommer som en röd tråd i många av Hjerténs målningar.

En mästerlig kolorist kan också Jens Fänge kallas. Hans utställning »Drömmarna« på Bonniers Konsthall badar i färg. Med hjälp av tunga draperier, geometriska mönster på väggar och på golv, och två långa tapeter som fungerar som muralmålningar, där målningar eller skulpturer hängts, gör utställningen till ett allkonstverk, där varje verk samtidigt är självständigt.

Under de dryga två decennier Jens Fänge varit aktiv som konstnär, har han ställt ut i Hong Kong, Paris och om ett år också i New York, förutom flera stora utställningar i Skandinavien. Hans färger har gått från pasteller som mintgrön och blekrosa till jordfärger, som mörkgult, rostrött och brunt.

– Jag förhåller mig intuitivt till färg. Jag använder aldrig färgen direkt ut tuben, utan blandar alltid till rätt nyans. Jag söker efter klanger som har en resonans som stämmer med vad jag känner, säger han.

»Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist« visas till 26 augusti och »Drömmarna« till 1 april.