Konspiration vs verklighet

För 25 år sedan berättade Applegrundaren Steve Jobs om en studie han läst. Den handlade om att kondoren – den graciösa, sydamerikanska fågeln – använde minst energi av alla arter för att förflytta sig. Människorna var ganska trögrörliga. Men det var inte Jobs poäng. Han berättade i stället om en forskare som mätt energieffektiviteten hos en cyklist.

»Och människan på cykeln«, berättade Jobs, »sopade banan med kondoren.«

För Jobs var det beviset för att människan är ett verktygsbyggande släkte. Han använde ofta begreppet »a bicycle for the mind« när han beskrev datorns betydelse.

Ur ett mekaniskt perspektiv är cykeln bland det mest fulländade vi skapat. Så varför var vi så snabba med att byta ut cykeln mot bilen efter andra världskriget? Svaret är att bilismen förändrade hur vi såg på samhället. Arkitekter, politiker och stadsplanerare anpassade sig till en värld där det inte skulle gå att leva utan bil.

Det är arvet från dessa tankar som Fredrik Gertten avhandlar i sin nya dokumentär. »Bikes vs Cars« är en otroligt vacker film, i vilken världens städer lider av samma problem: dålig kollektivtrafik, igenkorkade motorvägar och trögtänkta politiker. I Gerttens historieskrivning är det resultatet av en konspiratorisk världsordning. Det är delvis sant. I Los Angeles köpte General Motors upp kollektivtrafiken i syfte att lägga ner den. Och det är ingen slump att stora cykelländer – som Nederländerna och Danmark – inte har en egen bilindustri.

Men det är halva sanningen. För även om Fredrik Gertten på ett insatt vis lyckas beskriva motpolerna i världen är den stora berättelsen om cyklisterna att de återigen håller på att ta över världens städer.

I New York har den legendariske Köpenhamnsarkitekten Jan Gehl fått härja, och Times Square är i dag delvis fritt från bilar. I Göteborg har cykelresorna ökat med 22 procent på ett år. I Stockholm har cyklandet ökat med cirka 300 procent på tjugo år. Samma utveckling syns i mindre och medelstora kommuner över hela landet.

I flera av världens storstäder minskar samtidigt bilismen – ett fenomen som brukar kallas »peak car«. Det är inte delar av en genomtänkt plan, på samma sätt som modernismens genombrott inte var någon konspiration.

I Björn Elmbrandts biografi över Hjalmar Mehr – Stockholmspolitikern som oftast får klä skott för att ha demolerat huvudstaden – är det slående hur sent motståndet vaknade. Först när de flesta motorleder och parkeringshus redan var byggda började människor protestera.

Det var bara så tiden var.

Att Köpenhamn är en cykelstad beror på att Danmark var fattigt efter kriget och inte hade råd att riva för att bygga motorleder och Domusvaruhus. Få trodde då att Köpenhamn en dag skulle bli rikare och mer attraktivt än Detroit. I dag är den före detta bilmetropolen en spökstad, och Köpenhamn en av de städer som amerikanska turister måste checka av när de hetsar sig genom Europa.

Hur det blev så är en lång historia. Kanske handlar den viktigaste förklaringen ändå om fysikens lagar – om kondorer och cyklister. Att trampa sig fram genom en stad är en upplevelse som snabbt förvandlas till en drift.

Det har något med vår art att göra.

»Bikes vs Cars« har biopremiär den 6 mars.