Konsten att lajva livet

Blinkande lyktor omger en brokig skara av älvor, enhörningar och fångar i kedjor som dansar ringdans i ett tipitält. Det är en ritual som pågår, ett hopkok av kulturyttringar från världens alla hörn och tidsepoker, genom vilken deltagarna ska ta farväl av något inom sig, och samtidigt födas på nytt. Till sin hjälp har de en »shaman« som med flöjt och mockasiner leder deltagarna till afrikansk trummusik. Från toppen av tältet dinglar en blåval av papp, medan rökelse flyter över sammetskuddar, orientaliska mattor och plastpalmer. I massan av människor syns fjäderskrudar, guldmålade kroppar, glittriga tights och rosa peruker.

Rollspel har paradoxalt nog blivit ett sätt att lära känna sitt inre. På teaterscener, festivaler och lajv i skogen samlas människor för att experimentera med roller och egenskaper – ibland som fiktiva karaktärer, ibland som sig själva. Scenen ovan är från Borderlandfestivalen utanför Köpenhamn, en skandinavisk tolkning av den amerikanska Burning man-festivalen, som funnits sedan 1980-talet i Nevadaöknen. Där bygger besökarna tillfälliga samhällen att umgås, skapa konst och dansa i. Kulturen kring Burning man handlar om frihet att uttrycka hela sitt jag, och har spridits världen över.

Den nordiska varianten är en modern hippierörelse som lockar ingenjörer, designers, programmerare, arkitekter och konstnärer. På Borderland tillverkar deltagarna själva den scenografi de ska vistas i under festivalveckan, glittrande sagovärldar av uppblåsbara svampar, blinkande tentakler, heliga tempel av papier maché. Allt är lek, och det är det som är poängen. Normer från den vanliga världen gäller inte, friheten från ramar är tänkt att möjliggöra ett utforskande. Deltagarna uppmuntras att agera ut alla sidor av sig själva och testa nya roller, kanske i BDSM-tältet, bollhavet eller på musikscenen. För den som behöver inspiration pågår workshoppar i ämnen som skulpturtillverkning, kitteltortyr, tantra, lindans och kroki.

Deltagarna kan gå in i utstuderade karaktärer med namn och egenskaper långt ifrån sina vanliga, eller bara se vad som händer om de ler mot alla de träffar. Det är ett skådespel utan manus, där människor klär ut sig (eller upp sig), och spelar varianter av sig själva.

Blandningen av rollspel och socialt event suddar ut gränsen för vad som är fiktion och vad som är verklighet, och har på senare år blivit vanlig även på nattklubbar där gäster spelar med i performance.

Rollspelstrenden har uppstått som en reaktion på vår tids passiva konsumtion av tvådimensionell underhållning på internet. Distraktioner från olika skärmar har gjort oss mindre medvetna om vår fysiska omgivning och gör att vi förlorar den rumsliga dimensionen. Vi har ett uppdämt behov av att ta egna initiativ och umgås aktivt med varandra. Elvis Pavlovic är psykolog och föreläsare och har länge varit intresserad av människors förhållande till sina jag. Han menar att dis­traktionerna tillsammans med ökade prestationskrav skapar en stress och får oss att känna oss otillräckliga.

I vardagen växlar vi mellan roller för att interagera socialt med omgivningen. Att aktivt leka med rollerna kan vara ett sätt att undersöka vad som egentligen är den bestående kärnan bland alla de identiteter vi skiftar mellan. Den som går in i ett rollspel och lyckas agera instinktivt lockar fram något från det undermedvetna.

– Lekens och fantasins betydelse har utraderats i en tid när vi hela tiden ska leverera. Det är en typ av meditation att återknyta kontakten med de sidorna, säger Elvis Pavlovic, och hävdar att det är läkande att släppa kontrollen och självmedvetenheten, trots att det kan kännas obehagligt att blotta sig.

–  Utveckling kräver sårbarhet. Och ju mer man vågar utmana sig, desto bättre blir man på att känna av om det man gör är rätt. Jag tror att törsten vi känner efter helhet, närvaro och kreativitet kommer till uttryck i rollspel, säger han.

Om teater har uppfattats som förlegat i jämförelse med nyare bildmedier så återupptäcks nu dess unika attribut – det fysiska mötet mellan människor, och närvaron i rummet.

Så kallade lajv växte fram i bred skala på 1990-talet, ofta i regi av medeltidsföreningar som iscensatte en annan tid. I dag används rollspel, som från början är en protest mot en kommersialism som gör oss till passiva konsumenter, ofta inom kommersiella ramar. Rollspel paketeras som upplevelser i escape rooms, spökrundor och omslutande pr-event som ska väcka liv i uttråkade reklamkonsumenter. För svensexan säljs action­späckade helger i skogen där deltagarna agerar militärer som i ett levande tv-spel.

I vissa fall är rollspelet bara ett flyktmedel, precis som bruset på skärmarna, men i tre dimensioner och desto starkare. Att lajv har blivit mer populärt kan tolkas som att vi behöver mer extrema kickar. Att lajvet fått en trendigare image kan också vara en följd av ett allmänt uppsving för nördigheten under hipstereran.

På en avskalad scen i ett svart rum i Köpenhamn spelas tre timmar långa pjäser efter manus på olika konkreta eller abstrakta teman. En sådan pjäs kan gå ut på att deltagarna ska rita med kritor över hela golvet, intuitivt utan att tänka. Sedan improviseras en handling fram utifrån strecken.

Genren Blackbox blandar traditionellt lajv med experimentell teater till en mer konstnärlig gren. I Köpenhamn hölls den 18–20 januari i år Blackbox CPH:s åttonde rollspelsfestival i Kulturhuset Indre By. Här syns inga riddare eller alver. Ofta ordlöst, genom fri dans eller mim, gestaltar rollspelets deltagare handlingen, utifrån ett ungefärligt manus och egen intuition. Här går det att köpa biljett till publikplats, men som publik måste man räkna med att man kan bli delaktig i berättelsen.

Spårvagnsteknikern Adam Nilsson från Malmö anordnar lajv på en bondgård utanför Båstad. För ett par år sedan tröttnade han på att gå på fester som bara handlade om att berusa sig. Han bestämde sig för att skapa det äventyr som han inte hittade på krogen.

Som tema valde han Edens lustgård, men med på lajvet fanns också karaktärer som Chewbacca, Zeus, Sherlock Holmes och Gandalf. Under eventet hände något som fick Adam att inse att rollspel kunde vara en djupare upplevelse. I en av scenerna uppenbarade sig karaktären Eva (spelad av Adams kompis Jakob) från de döda i vit brudklänning.

– När hon kom emot mig blev jag knäsvag och kände att jag verkligen blev någon annan.

Att spela framkallar äkta känslor. Människor kan när de spelar en roll uppnå en mental styrka och klara stora fysiska prövningar. Så vad är teater och vad är på riktigt när rollens känslor blir verkliga? När transformeras man som människa? Det är den sortens frågeställningar som utgör rollspelens idé. Rollspelen bär på en längtan efter jagets expansion.

På sociala medier lever mänskligheten ut sina egocentrerade, på gränsen till självgoda, sidor. Rollspelen har växt fram parallellt med denna ökade fascination inför bilden oss själva, och ivern att upptäcka vår egen unika potential. Men Elvis Pavlovic tror att det finns ett allmänmänskligt sug efter ett tillstånd där självcentrerade konstruktioner löses upp. Det gör de när vi vågar ge oss hän fullt ut.

– Att vi är självcentrerade betyder inte att vi inte har god självkänsla – tvärtom. När vi gör oss beroende av andras blickar och bedömning tappar vi kontakten med vår egen inre röst, säger han.

Rollspelen får gränserna för vad och vem vi är att flyta. Vår tid saknar känslan av autenticitet och det är i någon mån naturligt att vi försöker ta oss ur det genom att fejka. Genom att skapa nya ritualer och iscensätta ett djup – tills det kanske blir verklighet.

***

Lockande lajv

Burning man är en årlig festival där deltagarna börjar med att bygga upp den tillfälliga stad, Black Rock City, som de ska vistas i. Alla deltagare svarar för sin egen försörjning. 2018 hade festivalen 70 000 besökare.

Den skandinaviska varianten av Burning man heter Borderland. När ett fåtal lajvare startade festivalen 2011 hade den femtio besökare. År 2015 uppgick siffran till 500, och i sommar tas 3 210 gäster emot. Senast hölls festivalen utanför Köpenhamn.

Blackbox CPH är en rollspelsfestival som har hållits i Köpenhamn årligen sedan 2012. När den startade var den först i sin genre.

»Omslutande« är den svenska översättningen av engelskans »immersive« som används för att beskriva världar som omger en, rumsligt. Ordet användes från början om virtual reality, och spreds senare till teatersammanhang där publiken rör sig inuti scenografin.