Kulturbloggen: Bodil Malmstens dikter blev musik

Musikern Ellen Sundberg, född 1992, kommer från samma lilla jämtländska by som författaren och poeten Bodil Malmsten (1944-2016) hade rötter i. Byn heter Bjärme och har runt sjuttio hushåll.

Hur var det att växa upp på ett så litet ställe?

–Väldigt bra. Nu bor jag i en ännu mindre by, Börön.

Hur många bor där?

–Oj. Vänta. En, två, tre… vad kan det vara… femton hushåll kanske? Jag trivs så otroligt bra med att det är litet. Man har nära till skogen och behöver inte ha grannar åt alla håll inpå knuten.

Nästan två generationer skiljde Ellen och Bodil åt, eller 48 år. Ellen lekte med Bodils syskonbarn och när hon var barn träffade hon författaren vid ett tillfälle. När den unga musikern fick frågan om hon ville sjunga Bodil Malmsten vid den stora musikfestivalen Storsjöyran i Östersund hade hon inte läst så mycket av henne.

Tidigare hade Ellen Sundberg släppt fyra album på engelska, ett par av dem inspelade i USA. Så sent som i höstas släppte hon också en skiva som hon producerat och spelat in själv.

– Levi’s blue eyes heter den, men det är svårt att få genomslag när man inte har hjälp med marknadsföringen, säger hon.

Som musiker rör hon sig i nischen country, eller americana: ”lite rockigt och med inslag av folkton”. På nya skivan Ett bloss för Bodil Malmsten har främst hon, men också producent Jonatan Lundberg, tonsatt dikterna.

–Jag hade inte gjort något sådant förut. Vi valde ut dem vi trodde skulle passa. Sedan när vi började arbeta så gick det jättebra. Det här projektet har verkligen varit en väg in i hennes litteratur. Bodil Malmstens språk kan verka så enkelt och vardagligt, men efter att ha läst några gånger känner man att det ryms så himla mycket mer mellan raderna än vad man först uppfattar.

Vilken är din favoritdikt av Malmsten?

– Kanske ”Döden 1986”. Den blev en lång låt, mycket text. Jag är ju väldigt påverkad av Bob Dylan och tycker om när man får följa med från början till slut i en berättelse. Sedan så gillar jag ju ”Ett bloss för Moster Lillie” också – den enda av dikterna förresten som var tonsatt sedan tidigare, av Staffan Hellstrand. Lena Nyman sjöng in den. Fast han tog bort några rader på slutet, för att det skulle passa in. Dem har vi lagt in igen.

Blir det några konserter med den nya plattan?

–Turnén hoppas jag kan genomföras i höst. Vi har inbokade konserter från Luleå i norr till Malmö i söder.