Kulturbloggen: Har Frostenson rätt att vägra acceptera anklagelserna?
Bild: TT
Poeten Gabriel Itkes Sznap är i DN i veckan mån om att inte bli missförstådd: »Därför är Katarina Frostensons bok ett moraliskt haveri« är rubriken på hans artikel. Itkes Sznap är inte bara poet. Han är åklagare också. Hans text osar som en slutplädering i en rättegång. Det här målet var ju så gott som vunnet. Men så kom den åtalade med en egen framställan. I poetisk form. Hon vägrade att acceptera anklagelserna. Vägrade acceptera perspektivet. Itkes Sznap finner inga förmildrande omständigheter.
Den åtalade måste dömas.
»Hela den här moraliska problematiken är en estetisk sådan. Den är bara moralisk eftersom den är estetisk. Estetik betyder: känslighet, sensibilitet, sinnlighet. Och det moraliska problemet består i känslighetens, sensibilitetens och sinnlighetens avdomning. Har man inte rätt att försvara sig? Jo, men att söka stöd hos människor i det förflutna vars olyckor har väldigt lite med ens egen att göra, eller att tala föraktfullt om en kvinna som i en rättssal förklarar att hon blivit våldtagen, att inte för ett ögonblick vara i stånd att tänka att även hon lidit och lider (utan i stället anmärka på hennes ”stela ögon”) är inte att försvara sig. Det är att bejaka sitt ressentiment.«
Säger Sznap. Wikipedia säger att ressentiment är ett begrepp som först infördes av filosofen Søren Kierkegaard, för att senare hos Nietzsche beskriva ett känsloläge hos individer, som anser sig förorättade eller underlägsna. Det är alltså brottet Frostensson har begått. Bejakat ett känsloläge av att vara förorättad. Eller i underläge.
Kulturbloggen: Svenska politiker pratar allt mer sällan om sina läsupplevelser
Frostenson har i boken F haft fräckheten att uttrycka en ambition att få avvika från bilden som framför allt har tecknats av henne i Matilda Gustafssons hyllade bok Klubben. I den är Frostenson Mefistofeles.
Den bilden får inte modifieras menar Itkes Sznap och ger sig på de vilseförda: Recensenten Carl-Johan Malmberg får veta att han är »oprecis«. Litteraturforskaren Birgitta Holm att hon har missuppfattat att Frostenson verkliga känslighet för svärtan i »traditionen rymd«. Någon sådan känslighet har nämligen inte Frostenson, dundrar Sznap. Hade hon det skulle hon »avhållit sig från att leta efter sin egen spegelbild i den.«
En läsare i kommentarsfältet nedanför noterar Itkes Sznaps tonläge, skriver:
»Ytterligare en självutnämnd överdomare har talat och fällt någon form av offentlig dom. Erinrade mig genast Karl Ove Knausgårds DN artikel från 19/5 2015 om instängdheten i cyklopernas land. Se ett kort citat nedan. Frostenson måste väl ha rätt till sin egen upplevelse och sina egna ord och inre bilder för att gestalta detta eller? "Kultursidorna i cyklopernas tidningar är litteraturfientliga, för att moralen står över litteraturen, och ideologin står över moralen. Litteraturen är inte fri i cyklopernas land«.
För Idkes Sznap och hans gelikar är det moraliskt klandervärt för en poet att söka »stöd hos människor i det förflutna vars olyckor har väldigt lite med ens egen att göra«.
Kulturbloggen: New Public Management-ideologin erövrar kulturen
Sådant trumpetas ut på våra dagars kultursidor. Också där, på alla ställen, är vakthållandet kring den egna klanens dogmer viktigare än nyfikenheten på den gåtfulla och motsägelserika människoanden. Det har bara gått några decennier sedan man ur samma tidnings kultursida rev ut en intervju med det årets nobelpristagare Joseph Brodsky, köpte en bok med den vackra titeln Att behaga en skugga, läste en essä med den vackra titeln Estetiken är etikens moder. I den sa Brodsky: »Det finns kriterier för mänskligt beteende som inte kommer från samhället utan skapas av litteraturen eller litteraturens historia. Jag tycker människor bör uppföra sig som litterära hjältar och inte som vår tids hjältar.«
Det var 33 år sedan. Men citatet tänker jag högtidlighålla en dag som denna. Med en iskall snaps.
