Kulturbloggen: Nyss visste alla vem Potifars hustru var
Bild: Bukowskis
Fokus har intervjuat Nathan Shachar, som varit redaktör för Svenskarna och det heliga landet, ihop med Kurt Almqvist och Louise Belfrage.
Vad är det som är så speciellt med Sveriges och svenskarnas relation till Det heliga landet?
Reformationen var många saker. En av dem, översättningen av Bibeln till svenska, blev fröet till en ny svensk kultur. I kyrkan, och sedan på 1800-talet i skolorna, hörde svenskarna sedan barnsben historierna från Israels land. Bibelns hjältar och bovar, inte de fornnordiska gudarna eller sagorna, blev moraliska referenspunkter. Svenska barn kunde Palestinas karta bättre än de kunde Sveriges. För begåvade svenska män, utom de adliga, var prästbanan den naturliga; när de skrev och tänkte hämtade de sina exempel och begrepp ur Bibeln.
Vad finns det kvar av denna kultur?
Mycket finns kvar i vår litteratur, inte bara från den tid då alla svenskar var troende. Socialistiska och ateistiska 1900-talsförfattare, som Sara Lidman och Vilhelm Moberg, använde så många bibliska namn och liknelser inte för att de var religiösa, utan för att Bibelns berättelser och gestalter var deras verktygslåda. Också till vardags förstod alla vad man menade om man kallade någon för Lilith, Judas eller Potifars hustru.
Hur hänger forna tiders religiösa koppling till Israel ihop med dagens intresse för konflikten därnere i dag?
Det är ingen tvekan om att den gamla kultursymbiosen ligger bakom svenskars stora intresse för konflikten. Platserna på kartan där stora saker händer, Jerusalem, Betlehem, Hebron, var fram till nyligen välkända av alla svenskar. Det är inte bara intresse, utan passion. Få svenskar är neutrala i konflikten. Fram till 1967 var identifikationen med den nya staten Israel nästan allmän i Sverige. Därefter började opinionen svänga åt palestiniernas håll.
Ett kapitel i boken handlar om att vårt demokratiska system har rötter i Jerusalem, på vilket sätt?
I det gamla Israel, innan det blev en monarki, rådde en tidig form av demokrati. Dan Korn visar att kalvinisterna, och sedan de engelska, franska och amerikanska revolutionernas ideologer kände till detta, och gärna förankrade sina demokratiska teorier i Bibeln.
Många av bokens kapitel handlar om kända svenskars resor till Det heliga landet. Varför det?
Dels därför att det visar landets oerhörda dragningskraft – alla ville dit om det bara gick; dels därför att dessa resenärer lämnat efter sig en stor och rik litteratur – med Selma Lagerlöfs Jerusalem som höjdpunkten.
Vad har boken att säga om Sveriges sekularisering?
Sekulariseringen är det häftigaste kulturskiftet sedan reformationen. Men flera av bokens skribenter visar hur Det heliga landet lever kvar på olika vis, i språket och idéerna. Den största dikten om folkhemmet, Ragnar Thoursies ”Sundbybergsprologen” (1951), har – som Nils Ekedahl visar i sitt bidrag – lånat sitt bildspråk från Bibeln.
