Kulturbloggen: Vad hände med nigningen?
Bild: TT
När prins Harrys hustru Meghan Markle skulle träffa drottning Elisabeth II för första gången fick hon överraskande stanna till utanför slottet och träna på att niga, berättar hon i den skandalomsusade intervjun med Oprah Winfrey nyligen.
Den frontalkollision som skett mellan det unga kända prinsparet och det gamla brittiska kungahuset kan också tolkas som en krock mellan en åldrad värld med starka traditioner och koder – och en ny, i vilken koder förstås finns, men är mer flyktiga och undflyende.
Att amerikanskan Meghan Markle reagerade så starkt på nigningen är ingen slump. Visst finns det en laddning i denna formella markering för att visa respekt – och underordning. I Sverige är nigningen i det närmaste utrotad. I takt med att samhället blev mer jämlikt under 1900-talet, försvann också behovet av att niga inför någon med högre rang.
På 1600-talet däremot, berättar historikern Eva Queckfeldt i Lund, var nigningar något som både kvinnor och män ägnade sig åt.
– Männen neg och svängde ut med den plymförsedda hatten. Att böja knän är en underkastelsesymbol. Då ödmjukar man sig riktigt, säger hon.
Från 1700-talet och framåt var det bara kvinnorna som neg, och männen bugade.
– Jag som var barn på 1950-talet minns hur jag neg för alla äldre. Man böjde på knäna lite, som ett knixande. Ingen djup hovnigning. På 1960-talet i gymnasiet slutade jag med det. Och själva seden att niga dog också ut.
Men det finns fortfarande fickor i samhället där nigningen utövas. Som i kyrkan vid nattvarden.
– Då går tanterna fram och så gör de en liten snabb nigning inför altaret. Jag tror det är dem som har vuxit upp inom kyrkan som gör så.
Vad beror det på att nigningen försvann?
– Tidsandan. Det har hänt så enormt mycket efter andra världskriget. Särskilt under 1960-talet var det många normer och seder som försvann. Att visa den typen av respekt för äldre försvann.
En berömd utebliven nigning är den som ministern Ulla Lindström vägrade att göra inför brittiska drottning Elisabeth II, som var på statsbesök i Sverige sommaren 1956. ”Vi niger inte för kungahuset i Sverige (…). När jag inte gör detta för vår 70-åriga kung, kan jag inte gärna göra det för hans mycket yngre kollega från ett annat land”, var Ulla Lindströms förklaring till etikettsbrottet, som vid tiden väckte mycket upprördhet.
Det svenska hovet har alltså inte haft något krav på nigningar på många år. Men det betyder inte att gesten helt har upphört. Vid särskilt högtidliga middagar kan inbjudna gäster niga när de hälsar på kungaparet. Och de yngre medlemmarna av kungafamiljen niger vanligtvis när det hälsar på en kung eller drottning.
Det berättar Kerstin Hagsgård, intendent vid Kungl. Husgerådskammaren på Stockholms slott.
– En liten knixning anses som naturligt och inget konstigt alls här på Kungliga slottet, även om det inte är påbjudet. Vi har ingen officiell hovnigning i dag. Men den djupa nigningen lever annars kvar hos exempelvis operasångerskor när de tar emot applåder. Och vid OS kan man se att svenska idrottare knixar till när de tar emot pris, har du tänkt på det?
Fram till 1975 fanns det ett formellt inslag vid Riksdagens högtidliga öppnande, som då hölls på Kungliga slottet, i vilket de kvinnliga kungligheterna neg mot kungen, riksdagsledamöterna, samt den diplomatiska kåren. Som ett sätt att visa respekt.
–Det där kan du se på Youtube. När Prinsessan Christina gör det för sista gången 1974.
I dag hälsar man på kungen genom att skaka hand. Men kanske kommer pandemin att få oss att återigen plocka upp de mer fysiskt distansierade sätten att hälsa. Kan nigningen rentav få en könsneutral, icke-hierarkisk renässans? Gärna med plymhatt.
