Kulturell kapprustning

Operahuset i Oslo har liknats vid ett snövitt isberg, på väg att glida ut i fjorden. På det vidsträckta marmortaket kan man strosa med utsikt över stad och vatten. Bygget har sedan invigningen 2008 blivit en stark turist- och besöksmagnet.

En nybyggd kulturbyggnad kan göra både städer och nationer mer attraktiva. Det visar inte minst operahuset i Sydney, Australien – världens mest kända. Den danske arkitekten Jørn Utzons karaktäristiska konstruktion med de väldiga, segelformiga betongvalven, har sedan invigningen 1973 blivit ett internationellt landmärke som lockar mängder av besökare.

En sådan satsning framstår som framsynt i dag, när turismen blir en allt viktigare inkomstkälla för många länder, och särskilt kulturturism väntas spela en allt större roll. Möjligen är det en del av förklaringen till byggboomen för scenkonst. Runt om i världen uppförs byggnader av de internationella stjärnarkitekterna. I Norden har under det senaste decenniet hela fyra nya operahus, fyra teatrar och cirka femton konserthus byggts.

I senaste numret av tidningen Arkitektur utnämns de nybyggda scenerna till »vår tids katedraler«; om 1980-talets kulturella högtidsrum utgjordes av museer, menar man att scenkonstens hus tagit deras plats i dag.

Operan i Oslo, som kostade drygt 5,5 miljarder svenska kronor att färdigställa, har sedan premiärfyrverkerierna speglades i fjordvattnet blivit en av Norges största attraktioner och fått EU:s arkitektur­utmärkelse Mies van der Rohe-priset. (Detta trots att det visat sig att den vita marmorn olyckligtvis hade en viss tendens att gulna.)

I Köpenhamn finansierade skeppsredaren Arnold Maersk McKinney-Möller en ny opera, som stod klar 2005. Huset har sju scener, runt 1 000 rum, och en dekor av 419 kvadratmeter bladguld över auditoriet. Kostnaden? 3,6 miljarder svenska kronor.

Carraramarmor, guldtak, och toppmodern design – de anställda på Kungliga Operan i Stockholm kastar sannolikt avundsjuka blickar på kollegerna i Oslo och Köpenhamn i sina påkostade byggnader.

Ett nytt kulturellt landmärke efterfrågas av många i Sverige. Tidigare i veckan diskuterades scenkonstens nya hus under en tvådagarskonferens i Göteborg. På plats fanns representanter för den relativt nystartade ideella föreningen Operainitiativet, som med bland andra operasångerskan Malena Ernman, landshövdingen Per Unckel och Johan Stålhand från Wallenbergstiftelserna i styrelsen verkar för byggandet av en ny nationalscen för opera och annan scenkonst i Stockholm.

Men från politiskt håll kommer inga tydliga besked om framtiden. Nyligen sköts dessutom en välbehövlig renovering av operan i Stockholm upp från 2010 till 2012.
Samtidigt expanderar den dynamiska Göteborgsoperan, vars byggnad invigdes för 15 år sedan. Nu satsar man på en utbyggnad som ska vara färdig redan 2011.

Men det är ändå inget projekt i nivå med operahusen i städer som Oslo och Köpenhamn, det spektakulära konserthuset i Hamburg som invigs i vår eller spanska Valencias imponerande byggnad som stod klar för fyra år sedan.

I den borgerliga alliansens kulturprogram finns ett nytt operahus i Stockholm med som en prioriterad fråga.

– Dels handlar det om Sveriges och Stockholms roll i det internationella kulturlivet. Den opera vi har kräver en del renoveringar och lever inte upp till internationell standard, vilket gör det svårt att delta i utbyten med andra länder. Dels handlar det om Sveriges ställning som kulturland, säger [[Christer Nylander]] (fp), tillträdande vice ordförande i riks­dagens kulturutskott.

Priset för ett nytt hem för operan i Stockholm (alternativt ett gemensamt hus för olika sorters scenkonst, vilket också föreslagits) har uppskattats till 3–4 miljarder. Kulturminister [[Lena Adelsohn Liljeroth]] säger till Fokus att hon avvaktar operans egna förslag på förändringar, ett uppdrag som delades ut i kulturpropositionen i mitten av september. Det finns många frågor:

– Vad ska ett nytt opera-/scenkonsthus rymma? Kan det kombineras med flera verksamheter? Hur utvecklas operakonsten framöver? Vad skulle ett nytt hus kosta att bygga och att driva? Och slutligen, den fråga som de flesta älskar att dryfta, var ska det i så fall ligga? Tyvärr börjar diskussionen ofta i fel ände, med platsen, inte med innehållet, anser hon.

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (fp) vill inte bedöma chanserna att huvudstaden får sin nya byggnad. Om 2020, som tidigare nämnts som ett möjligt år för ett färdigt bygge, är realistiskt vill inte heller Christer Nylander kommentera.

– Det är ett bygge som i sig tar lång tid. Men man ska också vara helt ärlig och säga att om det kom pengar utifrån som i Danmark, kunde det gå snabbare än om man ska göra allting utifrån statsbudgeten.

Just nu skymtar varken välvilliga rederimagnater eller en välfylld statskassa, och folkhemsinredaren Ingvar Kamprad kommer knappast att gå in med några möbel­miljarder.

Trots byggboomen i världen ligger planerna på ett nytt operahus i Stockholm kvar på is i minst ett eller ett par decennier till.